• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Skivrecension: Evergrey med Glorious Collision

8 mars, 2011 by Redaktionen


Band: Evergrey
Titel: Glorious Collision
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 23 februari 2011

När besvikelsen efter ”Monday Morning Apocalypse” urartade totalt då Evergrey släppte ”Torn”, fanns inte mycket hopp kvar. Som tur är verkar bandet ha återfått lite förnuft och ”Glorious Collision” är äntligen ett steg i rätt riktning. Den är långt ifrån perfekt, men oerhört mycket bättre än Torn.

Efter att den största delen av bandet lämnade har Englund och Zander själva fått stå för hela musikskapandet, och därmed blir deras egna personliga avtryck i musiken mycket tydligare. Låtarna har bra variation, men trots stora förbättringar sänker låtar som första singeln, Wrong och Frozen ner skivans snittbetyg för mycket.

Så även om du inte borde förvänta dig en ny ”The Inner Circle”, verkar det som om Evergrey äntligen har kommit ur sin (två album långa) formsvacka. Med rätt inställning blir den här skivan underhållande och man kan faktiskt njuta av den.
Albumet växer för varje lyssning och för att uppleva den mörka känslan den gömmer krävs en viss sinnesstämning.

Evergrey lyckas också med en till bedrift i samband med skivan, den har nämligen det sämsta albumomslaget i bandets historia.

Läs även andra bloggares åsikter om hårdrock, Evergrey, recension, skivrecension, musik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Evergrey, Hårdrock, Musik, Recension, skivrecension

Skivrecension: Syket med albumet With Love

7 mars, 2011 by Redaktionen


Artist: Syket
Titel: With Love
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 2011-02-25

Vi kan börja med att konstatera det mest uppenbara: Syket är ett helt klockrent bandnamn. En annan sak som står sig helt glasklart är att Syket kan sin indie. På With Love tycker jag mig höra influenser av Stone Roses, New Order, My Bloody Valentine samt tidig brittpop. Men till skillnad från Herr Gallagher i Oasis/Beady Eye tar Syket valda ingredienser från sina idoler och blandar ihop det till något som känns fräscht.

Samtidigt som influenserna är brittiska känns With Love som urtypisk svensk indie. Det här är musik i rakt nedstigande led från Studio, The Tough Alliance och The Embassy. Syket är inte lika direkta som de här banden och musiken tar tid på sig på ett annat sätt. Det här Umeåbandet består av sju människor och det hörs på slutresultatet. Det blir ibland lite väl spretigt och jag saknar en tydlig plan. Men när Syket får till det, som på Let It Heal och Grillstugan, så är det riktigt bra och de låtarna kommer att spelas friskt på Sveriges indieklubbar i år.

With Love är en debut som har sina brister, men som ändå gör ett såpass bra intryck att jag tror att vi kan förvänta oss storheter av Syket i framtiden.

Läs även andra bloggares åsikter om Syket, popmusik, skivnytt, recension, skivrecension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Popmusik, Recension, skivnytt, skivrecension, Syket

Three Seasons album Life’s Road, betyg 5 av 5

7 mars, 2011 by Redaktionen

Artist: Three Seasons
Titel: Life’s Road
Betyg: 5
Utgivningsdatum: 2011.02.11

Det här är bra! Riktigt bra! Det här är 70-tals influerad rock när den är som bäst, tidigt 70-tal, inklusive Hammond soundet. Blues baserad rock, men till skillnad från många nutida 70-tals inspirerade rockare så tillåter man sig att sväva ut lite, vilket i och för sig är väldigt tidstypiskt. Det finns hur många referenser till 70-talet som helst, det är inte ens någon mening i att rabbla upp grupper.
Skivan inleds med ett par funkiga bluesspår för att sen sväva ut i lite olika riktningar; lite folk, spår av jazz, lite jam, men en varierad men samtidigt ett märkvärdigt konsistent album! Men visst med tre låtar över 10 minuter så visst finns det utrymme för både lite progressiva, psykedeliska utsvävningar och lite jam när det passar.

Även om det här albumet håller för många lyssningar får man hoppas på att det kommer mer!

Läs även andra bloggares åsikter om musik, rockmusik, recension, skivnytt

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Recension, Rockmusik, skivnytt

Från premiären på Bröderna Karamazov på Stockholms stadsteater

4 mars, 2011 by Rosemari Södergren


En avskalad scen mötte oss när vi trädde in i salongen till Lilla scenen på Stockholms stadsteater och det var dags för premiär på ”Bröderna Karamazov”. Scenen var i stort sett tom, förutom några enkla pinnstolar som hänger till höger och några handspeglar som hänger i en rad till vänster. Plötsligt släcks salongen ner helt, det blir bäcksvart och fyra svartklädda män går i mörkret ut på scenen, ända fram till kanten av scenen, nära första raden av publiken. Ett lätt ljus riktas mot dem. Där står de, de fyra skådespelarna, Rolf Lassgård, Hannes Meidal, Ole Forsberg och Peter Oskarson, som också regisserar föreställningen.

Bröderna Karamazov är en roman av Fjodor Dostojevskij som utkom 1880 och var författarens sista verk. Romanen handlar om de tre bröderna Karamazov, alla representerande tre typer av ungdomar: Aljosja, den fromme troende, Ivan, den intellektuelle och tvivlande och Dmitrij, livsnjutaren. Mordet på deras fader, Fjodor Karamazov, bildar ramen för romanen. En fjärde broder finns också, en styvbror som föddes då fadern våldtog en efterbliven ung kvinna. Styvbrodern har epilepsi och får bo hos fadern som tjänare.

Pjäsen hade sin Sverigepremiär på Folkteatern i Gävle 2006 i regi av Peter Oskarson. När han nu sätter upp Bröderna Karamazov på Stockholms stadsteater är det utifrån nya förutsättningar. Med sig från Gävle-versionen har han Rolf Lassgård och delar av det konstärliga teamet.

På scen finns en stor vit rysk pälskappa. Den representerar fadern. När en skådespelare tar på sig den är han fadern. Skådespelarna turas om att bära den stora pälsen. Det får en spännande effekt, fadern är hela tiden en egocentrisk självfixerad man, men ändå annorlunda beroende på vem som axlats hans päls.

Scenlösningarna, ljussättningen och de stora klockorna vara kraftfulla ljud ekar i salen, skapar tillsammans en dramatisk känsla. För mig är detta en viktig pelare som bär föreställningen.

– Bröderna Karamazov är en av de berättelser som betytt mest för den västerländska litteraturen. Här formuleras samtidens skarpaste frågor: Vad ska jag använda mitt liv till? Vilket ansvar har jag för mina medmänniskor? Är alla människor lika mycket värda? När är det rätt att göra uppror? Hur påverkas mina livsval, min moral, min syn på mina medmänniskor, av min idé om livet?, säger Peter Oskarson, regissören i ett pressmeddelande om föreställningen.

De fyra bröderna personifierar olika förhållningssätt till livet. Rolf Lassgård gör rollen som Dimitri, den njutningslystne brodern. Han är slösaktig och ständigt pank. Ivan, den iakttagande skeptikern gestaltas av Peter Oskarson. Hannes Meidal spelar Alsjosja, den godhjärtade brodern som valt klosterlivet och i rollen som den epileptiske styvbrodern Smerdjakov ser vi Ole Forsberg.

Dialogerna innehåller mycket religionskritik.

Så här säger Ivan, skeptikern:
Om ett enda barn måste lida
För att jag
Genom att visa barmhärtighet
Ska kunna få tillträde till det eviga livet
Då tackar jag nej till det erbjudandet
Priset på harmoni är för högt
Missförstå mig inte lille bror
Det är inte Gud jag förnekar
Det enda jag gör
Är att lämna tillbaka min entrébiljett

Mycket av dialogerna förmedlar tankar kring och frågeställningar om gud, synd och evighet. Detta gör att jag lite undrar varför just denna pjäs sätts upp i Sverige idag? Sverige idag är ett mångkulturellt land men den publik som sitter i salongerna på Stockholms stadsteater ser inte ut att komma från något annan än ganska typisk traditionell svensk bakgrund. Religionen för människor idag är en personlig privat sak som inte alls handlar om tron på en allsmäktig gud. Därför blir många av de frågeställningar som bröderna brottas med inte alls engagerande. Den dömande mäktige guden har väl de flesta spolat för länge sedan? Religion idag handlar om personlig utveckling.

Jag undrar vad som skulle hända om de gudsfrågorna som bröderna Karamazov brottas med skulle möta en muslimsk publik där religionen har mycket större inflytande på samhället och politiken. Skulle delar av föreställningen bli mer aktuell och levande för dem?

För mig var den största behållningen av föreställningen dekoren, ljussättning och sättet som skådespelarna gled in och ut ur olika roller. Det förmedlade något utöver vad som sägs i ord. Skådespelarna och sönerna glider ut och in i olika roller och axlar alla faderns kappa, men gestaltar också djävulen, åklagaren, försvarsadvokaten.

I rollerna:
Dmitri m fl roller Rolf Lassgård
Ivan m fl roller Peter Oskarson
Aljosja m fl roller Hannes Meidal
Smerdjakov m fl roller Ole Forsberg

Av Richard Crane
Efter en roman av Fjodor Dostojevskij
Med musik av Stephen Boxer
Sofie Livebrant
Översättning Jan Mark
Peter Oskarson
Regi Peter Oskarson
Scenografi och kostym Peter Holm
Ljus Per Sundin
Mask Katrin Wahlberg
Sånginstudering Valery Petrov

Fotograf Carl Thorborg

Relaterat: Recension i SVD, Scenbloggen Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Bröderna Karamazov, teater, recension, scen, Dostojevskij

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Bröderna Karamazov, Dostojevskij, Recension, Scen, Teater

Skivrecension: Lucinda Willams – Blessed

3 mars, 2011 by Redaktionen


Artist: Lucinda Williams
Titel: Blessed
Betyg: 4/5
Utgivningsdatum: 2011-03-01

Car Wheels On A Gravel Road är en av mina absoluta favoritskivor. Efter det släppet, 1998 har inte Lucinda Williams inte levererat på samma jämna nivå. Hon har slingrat in sitt historieberättande och sin tjocka och raspiga röst i allt för bombastiska arrangemang. Hon har också slarvat lite i låtskrivandet vilket gjort att guldkornen varit få.

Med Blessed kommer hon tillbaka med det starkaste sedan just Car Wheels… Willams röst får åter ta plats, och musiken används inte för att dränka utan för att förstärka henne. Vacker steelgitarr i Copenhagen och försiktigt trumkomp i Born To Be Loved. Det är också i den senare typen av låtar Williams gör sig bäst. Ballader om man vill kalla det så, men inget bombastiskt. Enkla sånger av den typ man väntar sig att höra i en rökig enslig bar i den amerikanska södern. Country med bluesstänk. Sånger för den ensamma, den ledsna, sånger som ger tröst och styrka.

Visst, det finns ingen Greenville eller I Lost It, men Blessed är en rockcountryskiva med pondus och självförtroende. Ett självförtroende som resulterar i starka låtar och en vilja att lyfta fram berättelser från samhällets skuggsida.

De-luxeutgåvan är dock något man kan lämna åt sidan om man inte är ett stort fan. Akustiska versioner av samma låtar, dessutom i samma ordning. Bidrar inte med något annat än en liten insikt i Williams låtskrivande.

Jag har recenserat den här också.

Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om Lucinda Williams, recension, skivnytt, musik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Lucinda Williams, Musik, Recension, skivnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 166
  • Sida 167
  • Sida 168
  • Sida 169
  • Sida 170
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in