Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Gröna Lund

Europe avslutar Grönalund-sommaren

by

Nu är sommaren slut.
Nu har Europe avslutat konsertsommaren på Gröna Lund.

”Fem pojkvaskrar från Väsby och Märsta har kommit hem för att röja!” skriker Tempest, några låtar in i setlisten, och drar igång Scream Of Anger. Och dessa fem pojkvaskrar, utgörandes John Norum på gitarr, John Levén på basen, Mic Michaeli vid keyboarden och Ian Haugland som håller i trumpinnarna, samt Joey Tempest själv naturligtvis, visar att åren ännu inte lyckats ta ifrån dem den talang de en gång hade.

Sedan, mitt under låten Supersticious, nämner Tempest att Bob Marley hade publikrekordet i Gröna Lund, och hyllar honom med en ganska underhållande cover av ”No Woman No Cry”. Sedan trappar tempot ner i närapå en halv minut i början på No Stone Unturned, men det drar därefter snabbt tillbaka till högsta tänkbara nivå igen.

Europe ger oss också allsång ett stenkast från Skansen när de spelar den helt underbara ”Carrie”, och man påminns om varför man egentligen älskar detta band när man känner håren resa sig på armarna av Tempest’s klara stämma. Och Ian Haugland bjuder senare, ackompanjerandes Rossini’s ”William Tell”, på kanske inte det bästa trumsolot jag hört, men definitivt ett av de mest underhållande.

Via alla de nämnda punkterna så visar Europe, än en gång, varför de är ett av sveriges största rockband.

Under spelningens gång så ger de Gröna Lunds högtalare vad de tål, och kompletterar den bedövande pulsen med en helt gigantisk pyroteknisk uppvisning som bränner i synapserna. Setlisten innehåller inga direkta överraskningar, men den lär ändå ha gjort både nya och gamla fans nöjda med låtar som man lär känna till.

Så kort sagt, är man ett fan av Europe så har man fått precis vad man väntade sig, och förmodligen mer därtill. Och efter konserten så har det dessutom blivit bekräftat – Europe är betydligt bättre live än på skiva. Man upplever en helt annan energi när man får känna dem på så nära håll.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Recension från Hoffmaestro & Chraas spelning på Gröna Lund

by

När Sveriges uppenbarligen populäraste partyband invigde hösten (eller sa farväl till sommaren, hur man nu vill se på det…) på Gröna Lund blev nöjesfältet totalt slutsålt. Redan innan bandet ens hade hunnit gått upp på scen var arrangörerna tvungna att stänga portarna för att det hade kommit så mycket folk. Det måste ha varit någon form av publikrekord.

Jag är faktiskt relativt nyfrälst när det gäller Hoffmaestro & Chraa och har fortfarande svårt att placera dem inom en viss genre. Det är mycket reggae- och ska-influenser men även en del hip hop, pop och elektroniskt om du frågar mig. Framförallt är det att se de elva personerna i bandet stå och trängas på en scen men ändå göra allt i sin makt för att liva upp stämningen hos publiken till max som är grymt.

Exempel: De har en slags dans där de uppmannar publiken till att springa åt både höger och vänster som alla musikintresserade borde ha varit med om åtminstone en gång.

Även om det kanske var i trängsta laget så var det en minnesvärd spelning. En sådan konsert jag aldrig kommer att glömma. Ljudet var kanske inte det bästa men det kompenserades med ös på såväl scen som från publikens sida.

Här är ett klipp som innehåller Highway Man, deras kanske mest kända låt:

Ulf Lundell på Grönan visar att han inte alls borde lägga av

by


Han började med ”Folket bygger landet” och rockade vidare med Stockholm City och körde med fullt ös och kom in på scen och gjorde extranummer i två omgångar och avslutade med ”Kär och Galen”.
Ulf Lundell visade på alla sätt och vis att han inte är redo att sluta rocka på scen när han spelade på hemmaplan, för stockholmare och turister, på Stora Scenen på Gröna Lund.
Dessutom drog han rekordstor publik och är den som genom historien dragit tredje flest. (Flest har Bob Marleys konsert 1980 dragit och tvåa är Lady Gaga från 2009. Fast Ulf Lundell hade bara 170 personer färre än Lady Gaga. Siffror från Newsdesk.)

Visst, Uffe sjunger med hes, rasslig stämma och är som en mer ton-osäker Bruce Springsteen. Det ska ärligen sägas. Det handlar inte om finmusik, det handlar om rock och känsla. Ulf Lundell äger scenen, han har attityd.

Publiken var verkligen blandad. Säkert har många av de medelålders männen och kvinnor som var där troligen lyssnat på Lundell i ett par decennier och kan hans sånger utantill. Andra var nog där för att se Ulf Lundell eftersom han är en legendarisk musiker som har skrivit sången ”Öppna landskap” som blivit en sommarpsalm eller nationalsång.

Uffe vet också hur han kan få publiken med sig och flera sånger vände han förstås mikrofonen mot publiken och lät den ta delar ur refrängerna.

Han fick också publiken med sig mot de puckade personer som stod i folkhavet med en handmålad skylt med texten ”Tommy Cosmo: börja kröka igen”.

– Kan du inte ta ner den där oerhört dumma skylten. Det är verkligen skamvrån och dum- strut för dig, sa Lundell innan han fortsatte spela.

Och alla applåderade och höll med Lundell.

Lundell inte bara satte sommarens publikrekord han spelade betydligt längre än alla andra. Grundprogrammet höll han på med till 22.00. Då kastade han sin gitarr flera meter upp i luften och avslutade med ett klassiskt uffehopp. Men ganska snart kom han in för extranummer i två omgångar och spelade till 22.45 ungefär.

Expressen berättar att i vanliga fall så har artisterna tillstånd att spela till klockan 22.00 men för Lundell hade nöjesparken ordnat ett specialtillstånd som gjor-de att han fick spela till klockan 23.00.
– Ja, Ulf gillar ju att hålla på länge, säger Annika Troselius, pressansvarig på Gröna Lund.

Det var väl drygt ett och ett halvt år sedan Ulf Lundell meddelade att han tänkte lägga av och skulle göra sin sista spelning. Tja, det har blivit flera spelningar och turnéer sedan dess och är Uffe på sådant spelhumor och så säker på scenen som på Grönan-konserten då är det tydligt att han inte borde lägga av än. Så länge han tycker det är kul och det verkade det som han tyckte – då är det inte dags att lägga av.

För den som vill följa Ulf Lundell i bloggform finns en särskild Uffeblogg.
Och här är den officiella hemsidan för Ulf Lundell.

Relaterat:
Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Expressen från spelning på Borgholm.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Recension av Nas och Damian Marley på Gröna Lund

by

1980 slog Bob Marley publikrekord när han drog 32 000 personer till Gröna Lunds nöjesfält. Trettio år senare står hans son Damian Marley, tillsammans med hiphop-legenden Nas, på samma scen. Under den klara himlen var förutsättningarna perfekta.

De skulle ju egentligen ha spelat på Hultsfredsfestivalen men när den gick i konkurs flyttades spelningen, som tur var för alla Stockholms hiphop- och reggaeälskare, till Gröna Lund istället.

Upplägget på den cirka två timmar långa konserten var ganska uppenbart. Låtar från den gemensamma skivan Distant Relatives blandades med hits från bådas solokarriärer.

Bland annat spelade Nas If I Ruled the World (Imagine That) och Damian Marley Road to Zion. Publiken var galen. Stämningen (möjligtvis i kombination med den underliggande lukten av hasch) var tillräckligt för att få världens stelaste rockskribent att gunga i takt till musiken.

Konsertens höjdpunkt var ändå avslutningen med en cover på Bob Marleys klassiker Could You Be Loved. Mäktigt. Alla älskar Bob Marley.

Under hela konserten var det dessutom en cool snubbe som inte gjorde någonting annat än att dansa med en flagga på scen. Helt oförståeligt men fullkomligt briljant.

Här kan du se ett klipp från konserten:


Foto: Linnea Amling

John Fogerty på Gröna Lund

by

Strax innan John Fogerty skulle gå på scenen berättade Gröna Lunds programansvarige hur stort det här var. Hur det var precis som en dröm att se de över 22 000 personerna som väntade på legenden.

22 000 personer. Den tredje största publiksiffran i Gröna Lunds historia. Bara Bob Marley och Lady Gaga som dragit fler. Proppfullt!

Den förvånansvärt fräscha 65-åringen har lyckats förbli relevant även hos en yngre publik. Det är inte varje dag man mosas av såväl tonåringar som pensionärer på en rockkonsert.

De tekniska problemen tycktes överlappa varandra. Ljudet kanske krånglade i början. Högtalare kanske skymde sikten över scenen för de som stod på sidorna men Fogerty lyckades med sin charm lösa de olika motgångarna som uppstod.

Fogerty är också den typen av artist som hållit på såpass länge att han kan rada upp klassiker på klassiker. Med material från både Creedence Clearwater Revival och solokarriären har han verkligen inga problem med att skapa en euforisk stämning hos publiken.

John Fogerty är aktuell med ytterligare två Sverigekonserter. Han spelar på Peace & Love den 3 juli och i Sofiero den 5 juli.

Här är ett klipp från konserten på Grönan:



Fotograf: Linnea Amling