• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Queens of Stone Age på Cirkus, recensionen och filmklipp

7 maj, 2011 by Redaktionen

Den 7:e mars släpptes återutgåvan av Queens of the Stone Ages självbetitlade och sedan länge utgångna debutalbum från 1998. Albumet är remastrat från originalmaterialet och har dessutom utökats med tre spår: ”The Bronze”, ”These Aren’t the Droids Your’re Looking For” och ”Spiders and Vinegaroons”.

För att fira denna återutgivning har bandet ut på en lång turné som nådde Cirkus på Stockholm den 6 maj. På scen spelade QOTSA ahela debutalbumet.

Jag erkänner att jag var rätt tveksam till den idén, trots att jag är ett fan av Queens of Stone Age. Men det fungerade faktiskt. Det var mäktigt. Första albumet är lite speciellt i jämförelse med deras övriga utgivning där de har många fler hits.

Nu fick vi höra massor av deras hits också. Extranumren blev som en andra del av konserten. Då sänktes ljus ned på scenen – det såg ut som klockspel fast av ljusstavar. Det blev en ljusshow tillsammans med massor av deras stora hits. De radade upp hits på rad som: ”Burn the Witch”, ”Go with the Flow”, ”Little Sisters” och ”Tangled up in plaid”.

Publiken var helt med, publiken var så taggad och bandet kom in för extranummer flera gånger. Den här delen tog säkert närmare 30 minuter.

Som helhet, med de två delarna, blev det en mycket bra konsert och jag tror att de flesta ur publiken gick därifrån nöjda. Ljudet var bra, den enda skavanken var att sången var lite låg i vissa partier. Men en konsert handlar ju om mycket mer än perfekt teknik. Konserten kan sammanfattas med ett ord: Jättebra.

Läs även andra bloggares åsikter om Cirkus, Queens of stone age, rockmusik, musik, recension, konsert

Arkiverad under: Recension Taggad som: Cirkus, konsert, Musik, Queens of stone age, Recension, Rockmusik

Recension av film för barn: Taran och den magiska kitteln

5 maj, 2011 by Redaktionen

Film: Taran och den magiska kitteln
Betyg: 4
Dvd-release: 6 april 2011

Mest känd för den äldre publiken är kanske Disneys tecknade klassiker ”Taran och den magiska cirkeln” för att det är en av få Disneyfilmer som faktiskt visar blod. Särskilt skrämmande verkar den tecknade filmen, som nu kommit i specialutgåva på dvd, inte vara för den yngre publiken. Så väl 12-åringen som 8-åringen tycker att 7-årsgränsen som filmen hade på bio är väl sträng.

”Taran och den magiska cirkeln” bygger på Lloyd Alexanders två inledande böcker i serien Krönikan om landet Prydain. Filmen visar hur den uppenbart ondskefulla kungen – försedd med horn – är besatt av att komma över den magiska kitteln för att ytterligare öka sin makt.

Den unge pojken Taran tar upp kampen med hjälp av ett magiskt svärd, en sagolikt vacker prinsessa, ett snällt litet hundlikt troll och en gris.

Filmen är med Disneys egna baksides ord på dvd:n en blandning av fantasi, magi och humor. Det skulle ha kunnat bli en läskig soppa av historien om kitteln men det fungerar fint och är, så klart, proffsigt gjort och berör också på ett djupare plan allmängiltiga frågor för människor i den verkliga världen i alla tider.

Familjens 8-åring tyckte att det var en toppenfilm ”den var 5”. Mest spännande var det när Taran hittade svärdet. ”Filmen var inte otäck men den var lite blodig” tyckte han och lät mest förvånad över detta oväntade blod.

Storebror tyckte att barn som var yngre än 7 år kanske inte skulle se filmen ändå, trots att den inte var otäck utan för att den skulle vara obegriplig för dem ”det handlar om död och så”.

Båda i den lilla barnpanelen tyckte också att filmen var mycket bra tecknad, fast 12-åringen påpekade flera gånger att det märktes att filmen var gammal. Det betyder dock inte att den var dåligt animerad enligt honom, tvärtom att det var ”intressant att se en film från förr, hur de tecknade då”. Vilket alltså var i mitten av 1980-talet.

Med dvd:n följer bonusmaterial, bland annat en bortklippt scen, en kortfilm och spel. Men båda pojkarna tyckte att den riktiga filmen var det enda verkligt intressanta.

Lilly Hallberg

Orginaltitel: The Black Cauldron
Walt Disney 1985
Speltid: 77 minuter
(Åldergräns 7 år)

Läs även andra bloggares åsikter om film, Disney, Taran, barnfilm, recension

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Barnfilm, Disney, Recension, Scen, Taran

Stor underhållning med Raphael Saadiq på Göta Källare

4 maj, 2011 by Redaktionen

Det spelas klassisk soul när ett närmast fullpackat Göta Källare värme upp inför Raphael Saadiq, en av få stora yngre soulstjärnor. Det är en utmärkt uppvärmning, för när Saadiq kliver på gör han det med en pondus som inte står långt bakom legenderna vi hörde tidigare på kvällen.

Till en början befarar man att det rockiga soundet som dominerar nya skivan Stone Rollin’ ska ta över lokalen, sättningen grunder lite för det. Det är tre gitarrer, trummor, bas och klaviatur. Men för det mesta är svänget större än trycket och balansen hålls.

Men visst är det rockfokus, Saadiq framstår ena stunden, i Heartattack, som arvtagaren till Prince med gitarren och viljan att sjunga ut sitt hjärta, i andra stunden, i Radio, som Little Richard med attacken och charmen. Ena foten står konserten igenom i denna svarta soulrock, den andra står i publikflörtande soulfunkutflykter i Stevie Wonders anda. Jämförelserna kian vara tunga för vem som helst, men ikväll bär Saadiq och hans band upp det. Det är en lysande konsert, från första stund har han publiken i sin hand. Det klappas, dansas och sjungs med en härligt utlevande Saadiq som lekledare.

Visst förlorar konserten lite fart vid några tillfällen då bandet gör några potpurrin, men kanske är det nödvändigt för att tisdagskvällen ska orka. En annan anmärkning är att ljudet är lite skarpt och alltför
diskantstarkt. Många söker sig längre bak i lokalen. Men det är bara anmärkningar som inte ska ta ifrån Saadiq titeln som en av de bättre underhållarna i musikvärlden idag. Det syns att han älskar det han gör,
och kärleken spiller över på publiken som älskar tillbaka.

När publiken efter cirka en timma befarar att konserten är slut efter en fenomenal Good Man blir applåderna närmast stormande för att få ha kvar bandet på scen. Men istället går låten över i en närmast lika fenomenal Don’t Mess With My Man.

I det stora hela en strålande konsert, även om vi får en del onödiga utsvävningar i form av vokala och musikaliska uppvisningar. Man hade vunnit på att hålla liv i det röj och sväng man pumpade upp. Ju längre
konserten gick blev det också mer ofokuserat. Men efter extranumren Over You och Go To Hell går man ändå hem lycklig.

Läs även andra bloggares åsikter om Raphael Saadiq, Göta Källare, soul, musik, konsert, recension

Arkiverad under: Scen Taggad som: Göta Källare, konsert, Musik, Raphael Saadiq, Recension, Soul

Beastie Boys överraskar ingen

3 maj, 2011 by Redaktionen


Artist: Beastie Boys
Titel: Hot Sauce Committee
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 3 maj

Beastie Boys visar med nya skivan Hot Sauce Committee att de är ett av de band som hittat sin nisch och inte tänker lämna den. Det är partyhiphop med rocktouch som presenteras. Igen. Det är dock inte i närheten av vad veteranerna visade på debuten Licensed To Ill eller på klassikern Ill Communication. Men det hade nog ingen heller väntat. Veteranerna i Beastie Boys sviker egentligen ingen, men de vinner inte särskilt många nya fans med denna upprepning av tidigare framgångar.

Skivan drar igång med höjdpunkten direkt, Make Some Noise, en klassisk Beastie-dänga med distad rap och rockkomp. Sen blir det inte så mycket roligare. Det är inte särskilt nyskapande och har man lyssnat på Beastie Boys tidigare är det bättre att ta fram en gammal skiva. De har gjort det bättre tidigare. Med det inte menat att skivan är meningslös, det finns fler möjliga hittar på skivan, den nämnda Make Some Noise är en, Ok, med en effektiv slinga som styr upp låten är en annan.

På samarbetet med Nas, Too Many Rappers tar de med sig legenden i en klumpig och överladdad sörja av simpla syntslingor och klumpiga metalriff. Trist. Det är dock egentligen det enda riktiga bottennappet. I övrigt håller skivan en hygglig nivå, med några toppar som kan ta sig in på spellistan för ett strandparty i sommar eller få några tusen att hoppa framför scenen på en sommarfestival. Ja, alltså egentligen precis samma Beastie Boys som alltid.

Officiell video till Make Some Noise

Läs även andra bloggares åsikter om Beastie Boys, recension, hiphop, skivnytt, musik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Beastie Boys, Hiphop, Musik, Recension, skivnytt

Skivrecension: Mick Harvey: Sketches From The Book Of The Dead

2 maj, 2011 by Redaktionen

Artist: Mick Harvey
Titel: Sketches From The Book Of The Dead
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-05-02

När man pratar om musikaliska vapendragare som förtjänar mer uppmärksamhet är Mick Harvey ett givet val. Som sidoman till Nick Cave – i band som The Birthday Party och Nick Cave & The Bad Seeds – var han under tre decennier högst delaktig i Nick Caves musikaliska utveckling och stor del i hans framgång. Därför var det tråkigt att se multiinstrumentalisten Harveys utveckling från aktiv samarbetspartner till marginaliserad gitarrspelare på bandets senare album.

Det här året innebär en slags dubbel revansch för Mick Harvey. Utöver sitt fjärde soloalbum, det första med helt eget material, medverkar han på PJ Harveys närmast tokhyllade Let England Shake. Som titeln avslöjar är Sketches From The Book Of The Dead ingen munter historia utan är istället ett vackert album om döda vänner från förr. The Birthday Party-kollegan Rowland S. Howards ande vilar tung över albumet och han hyllas i ”October Boy” där Harvey undrar: ”If I write you a song in my book of the dead, should I make it carefree or make it sad?”. Minnen, sorg och hur man egentligen förvaltar arvet efter en bortgången person är centrala teman för det här albumet. Det egna arvet och hur Harvey kommer bli ihågkommen behandlas i vackra ”How Would I Leave You?”.

Jämförelser med Nick Caves nedtonade album såsom The Boatman’s Call och No More Shall We Part är ganska självklara att göra. Men Mick Harveys soloalbum har mer gemensamt med PJ Harveys verk och hennes fascination för det morbida och dystra med livet. Jämförelser med Johnny Cash är inte heller onödiga eller felaktiga. Men i slutändan är musiken helt och hållet Mick Harveys. Albumet är ett logiskt steg i en karriär som sedan starten behandlat just dessa ämnen.

Sketches From The Book Of The Dead innebär inget nytt eller radikalt banbrytande i Harveys karriär. Men det behövs egentligen inte när slutresultatet blir så här vackert och bra. Vi bjuds på mer av det goda helt enkelt. Fans av PJ Harvey och Nick Cave & The Bad Seeds kommer att stortrivas.
Gott nog.

Läs även andra bloggares åsikter om Mick Harvey, musik, recension

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Mick Harvey, Musik, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 156
  • Sida 157
  • Sida 158
  • Sida 159
  • Sida 160
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in