Stockholms stadsteater

Herbert Tingstens sorti blir teater på Stockholms stadsteater, premiär 16 augusti

30 juli, 2014 by Redaktionen

Tingsten_Pressbild

Carolina Frände sätter upp Ansvaret är vårt/Tingsten, en nyskriven pjäs om Herbert Tingsten som var en av 1900-talets viktigaste opinionsbildare. Pjäsen är skriven av Joakim Sten fritt efter Per Wirténs bok ”Herbert Tingstens sista dagar”. I rollen ser vi Robert Fux. Urpremiär 16 augusti på Kilen.

Ett pressmeddelande berättar:
Det är september 1958. Valår. Herbert Tingsten ska skriva ledarartikeln till söndagens tidning. Den här gången måste han gå emot tidningens politiska linje. Det finns inget alternativ – demokratin står på spel. Alla människors lika värde måste försvaras. Att ta ansvar är vad som ger oss rätten att kalla oss människor.

– Jag brukar inte hålla på med vita medelålders farbröder. Men Tingsten var queer. Väldigt queer. Hans kropp var stor och farbroderlig men han hade gäll röst, pratade som en liten flicka och viftade med händerna när han pratade. Och totalt briljant intellektuellt, säger Carolina Frände.

Herbert Tingsten var Dagens Nyheters chefredaktör 1946-1959 och en av 1900-talets viktigaste opinionsbildande röster. Fruktad för sin vassa penna. Totalt briljant intellektuell. En kulturradikal som tog strid för alla människors lika värde. Högljudd motståndare till alla icke-demokratiska krafter. Av vissa betraktad som förrädare för att han bytte politisk och ideologisk tillhörighet flera gånger under sitt liv. Som person var han ömsom kokett ömsom kolerisk. Utåt alltid tvärsäker men inuti full av tvivel och själväckel. Det här är en pjäs om honom och om vad det kan kosta en människa att ta sitt ansvar.

– Alla människors lika värde står på spel när de icke-demokratiska krafterna visar sina tänder. I Sverige. I Europa. Var och en av oss har ett ansvar för att stå upp för det demokratiska samhällsbygget när extremistiska krafter hotar. Då 1958 och tidigare. Nu 2014. Det gjorde Tingsten.
Hur placerar vi hans röst i vår samtid? Hur ska vi lyssna på honom idag? Vad sa han då som är giltigt för oss när vi står inför det viktiga nationella valet september 2014? Det är det föreställningen handlar om, säger Carolina Frände.

Carolina Frände är en av våra mest framstående regissörer med en lång rad hyllade uppsättningar bakom sig: Barnen ifrån Frostmofjället, Gertrude Stein och Orlando för att nämna några. Hon är sedan starten 2009 konstnärlig ledare för Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen. 2013 fick hon Stockholms stads hederpris i kategorin scenkonst som går till personer som har stor betydelse för kulturlivet i Stockholm. 2012 fick hon SvDs Thaliapris och Svenska Teaterkritikernas barn- och ungdomspris för sitt arbete på scenen i Skärholmen.

Robert Fux är dragartist och skådespelare. På Kulturhuset Stadsteatern har han bland annat uppmärksammats för Betongsafari, Orlando, Sugarstar Sockerstjärna och rollen som Gullspira i Barnen ifrån Frostmofjället för vilken han nominerades till Svenska kritikerpriset 2012. Han syns också ofta i olika varieté-, klubb- och showsammanhang. Robert är en av grundarna till Radioteaterns satirgrupp ”Surdegshotellet”, ingår i scenkonstkollektivet 3Björnar/1Utter samt startade 2014 föreningen Stadsrummet som bedriver scenkonstprojekt med inriktning på stadsplaneringsfrågor.

ANSVARET ÄR VÅRT/TINGSTEN
AV JOAKIM STEN
FRITT EFTER PER WIRTÉNS BOK ”HERBERT TINGSTENS SISTA DAGAR”
Urpremiär 16 augusti på Kilen

Av Joakim Sten
Efter en bok av Per Wirtén
Regi och scenografi Carolina Frände
Scenografi Karl Svensson
Kostym Jenny Kronberg
Ljus Karl Svensson
Film Sebastian Kihlstrand
Mask Patricia Svajger
I rollen Robert Fux

Fotograf: Björn Larsson Ask/TT Nyhetsbyrån. Montage Matilda Rahm.

Eirik Stubøs första uppsättning som teaterchef blir världspremiären av Ingenting av mig

10 april, 2014 by Redaktionen

Ingenting av mig av norska dramatikerstjärnan Arne Lygre blir Eirik Stubøs första uppsättning som teaterchef på Kulturhuset Stadsteatern. I rollerna Sofia Helin, Björn Bengtsson, Henrik Norlén och Katarina Ewerlöf. Världspremiär på Kilen 26 april.

Ett pressmeddelande berättar:
”Jag förändrade mig. Det jag sa att jag var, blev sant. Erfarenhet las till erfarenhet, och sedan kunde jag inte hitta tillbaka till det som en gång var jag.”

En kvinna träffar en yngre man på krogen. Hon lämnar sin man och sin son och flyttar ihop med honom.
De lever isolerat i ett totalt beroende av varandra.
Men det finns ett förflutet. En sorg och ett ofattbart misslyckande. Det är sådan hon är. En person som varken kan rädda sig själv eller andra.

Ingenting av mig är en nyskriven pjäs av Arne Lygre, ny norsk dramatikerstjärna, som har slagit igenom stort i Europa. Flera av Arne Lygres pjäser har haft sina urpremiärer i Frankrike. Mann utan hensikt blev Lygres internationella genombrott. Detta är första gången som någon av Lygres pjäser får sin urpremiär i Sverige. Efter världspremiären här i Stockholm kommer den sättas upp runt om i Europa.

2012 satte Eirik Stubø upp Arne Lygres Jag försvinner på Nationaltheatret i Oslo. Den blev en stor framgång och tilldelades Ibsenpriset. Ingenting av mig blir Eirik Stubøs första uppsättning här sen han blev Kulturhuset Stadsteaterns teaterchef förra året.

– Det viktigaste perspektivet i pjäsen är en kvinna som har varit med om en olycka. Skulden hon känner för det som hände i olyckan får henne fly från sitt äktenskap. Hon börjar gå ut själv. En natt smiter hon ut utan att säga något och flyttar in hos en yngre man som bor i en liten lägenhet. Han är också på flykt från sig själv. De isolerar sig och tar adjö av sina närmaste. De ger sig ut på en sista bilresa tillsammans, säger Eirik Stubø.

I rollen som ”Mig” ser vi Sofia Helin som med detta gör sin första teaterroll sen 2008 och framgångarna med ”Bron”. Hon fick sitt stora genombrott med Maria Bloms film Masjävlar. Därefter fortsatte samarbetet även i filmen ”Nina Frisk” samt i pjäsen I huvudet på Maria Blom, som spelades på Stadsteaterns Backstage. Hon har även exempelvis medverkat i Norén-pjäserna Terminal 3 och 7 på Riksteatern.

Björn Bengtsson gör den yngre mannen som ”Mig” lämnar sin familj för. Björn Bengtsson har gjort flera stora roller på Stadsteatern, bland annat i Alexander Mørk Eidems hyllade Tre systrar. På Riksteatern har han samarbetat med Lars Norén i uppsättningar av Måsen, Kyla och Lille Eyolf samt med Eirik Stubø i Någon kommer att komma, på Riksteatern och i Neger og hunder i kamp, på Nationaltheatret i Oslo. På film har vi sett honom i bland annat ”Bröderna Karlsson”, ”Någon annanstans i Sverige” och på STV i bland annat ”30 grader i februari”.

Katarina Ewerlöf spelar ”Människa” som även innehåller båda hans och hennes mamma och hennes levande son och döda dotter. Katarina Ewerlöf har gjort flera stora roller på Stadsteatern, bland annat som modern i Noréns Stillheten i regi av Eirik Stubø. Hon har gjort många tv- och filmroller. Hon tilldelades en Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll i filmen ”Tomten är far till alla barnen”.

Mannen som blir lämnad ”Exet” gör Henrik Norlén som har gjort flera roller på Stadsteatern, bland annat som Björn i Lärare för livet och nu senast som Ross i Macbeth. På film och teve: ”Stockholm Östra”, ”Hotell”, ”Återträffen” och ”En pilgrims död” för att nämna några.

Eirik Stubø, tog över som teaterchef efter Benny Fredriksson 2013. Tidigare har han varit teaterchef i Norge, tre år på Rogaland Teater i Stavanger och i nästan nio år på National theatern i Oslo vilket också innefattade konstnärligt ledarskap för Ibsenfestivalen. Eirik Stubø har prisats för flera av sina uppsättningar bland annat OBIE Award, New York (2007) för Vildanden av Henrik Ibsen och Heddapriset (2009) för Rosmersholm, också av Ibsen. I Sverige har Stubø regisserat Någon kan komma av Lars Norén (Riks/Drama), Misantropen (Dramaten) och på Stockholms stadsteater bland andra Stillheten av Lars Norén (2011), Onkel Vanja (2012) och Körsbärsträdgården (2013).

INGENTING AV MIG
AV ARNE LYGRE

Premiär 26 april på Kilen

Av Arne Lygre
Översättning Marie Lundquist
Regi Eirik Stubø
Scenografi och kostym Kari Gravklev
Ljus Ellen Ruge
Mask Johanna Ruben

I rollerna
Mig Sofia Helin
Han Björn Bengtsson
Människa Katarina Ewerlöf
Exet Henrik Norlén

Foto: Petra Hellberg

Sven Wollter gör dramatisk Kung Lear på Stadsteatern i blandad tid

19 oktober, 2013 by Redaktionen

Kung Lear
Av William Shakespeare
Regi Ole Anders Tandberg
Stockholms stadsteater, Stora scenen
Premiär den 18 oktober 2013

Sven Wollter spelar den åldrade Kung Lear i Stockholms stadsteaters uppsättning av Shakespeare-dramat. I regissören Ola Anders Tandbergs version är handlingen förlagd till sjukhusmiljö med sjukhusdörrar runt hela scenen och kliniska sjukhussängar. En symbolisk plats där de sjukhusklädda patienternas status och position i samhället plötsligt blir oväsentlig – på samma sätt som Kung Lear förlorar sin ställning i pjäsen.

– Det här är en rövarhistoria med allt vi förväntar oss av Shakespeares pjäser: intriger, passion och poesi. Men den berättar också om hur alla människor oavsett ålder eller position i samhället måste underkasta sig och förnedras. Till sist är försoning den enda lösningen, säger Sven Wollter i ett pressmeddelande från Stadsteatern.

När Kung Lear ska fördela sin makt och rikedom frågar han sina tre döttrar vem av dem som älskar honom mest. Han faller för de cyniska och vältaliga systrarna Gonerils och Regans smicker och fördelar det förtida arvet mellan dem. Den modesta Cordelia förskjuter han. Den trogne greve Kent förskjuter han när denne klandrar honom.

Snart visar det sig dock att de elaka systrarna bara bryr sig om sig själva och planerar att utmanövrera den gamle kungen, medan Cordelia håller fast vid sin kärlek till fadern – ända in i döden.

Parallellt blir greve Gloucester bedragen av sin oäkte son Edmund att tro att hans son Edgar vill döda honom. Edgar tvingas fly förklädd till dåre.

Även Kent kommer tillbaka förklädd – till en stor kanin – för att tjäna sin kung. Kostymerna i övrigt växlar mellan moderna kläder och kostymer från Shakespeares tid. Blandningen fungerar bra och bidrar, tillsammans med stora mängder dimma på scenen, till en drömlik känsla. Även dialogen blandar klassisk Shakespeare-vers med mer modernt repliker.

Det senare utgör ett välkommet avbrott när tempot ibland känns lite långsamt. Även inslag som överdrivna mängder blod och en melodramatisk storm från ovädersmaskiner lättar upp stämningen.

79-årige Sven Wollter gör en stor rollprestation som den åldrande och bedragne Kung Lear, med ett minne som sviker samtidigt som han ser klarare en någonsin. Föreställningen rymmer också många andra starka karaktärer. Speciellt framträdande (åt det komiska hållet) är Michael Jonsson som kungens dråpliga narr och Andreas Kundler som i sin roll som Edgar som spelar dåren Tom växlar mellan växlar normalt tal, galna små skratt och gotländska.

Kung Lear är en dramatisk pjäs med stort djup. Många beståndsdelar – regi, scenografi, kostym, smink, fäktningsscener och förstår skådespelarnas insatser – samverkar till att det blir en spännande föreställning.

Av William Shakespeare
Översättning Britt G Hallqvist
Regi Ole Anders Tandberg
Scenografi och kostym Maria Geber
Ljus Sutoda
Mask Ulrika Ritter

I rollerna:
Lear Sven Wollter
Narren Michael Jonsson
Kent Sven Ahlström
Edgar Andreas Kundler
Edmund Shanti Roney
Gloucester Sten Ljunggren
Goneril, Lears dotter Anja Lundqvist
Regan, Lears dotter Helena Af Sandeberg
Cordelia, Lears dotter Liv Mjönes
Cornwall Mats Qviström
Albany Henrik Norlén
Oswald Anders Johannisson
Läkaren/Riddaren Daniel Nyström

Foto: Petra Hellberg

Relaterat: Recension i Teatermagasinet.

Personlig regidebut för De Geer Lindberg med Johnny Boy

29 september, 2013 by Redaktionen

Johnny Boy
Stockholms stadsteater, Lilla scen
Premiär den 28 september 2013

När Marianne Lindberg De Geer debuterar som regissör är det med den egna, mycket personliga pjäsen Johnny Boy. Pjäsen är inspirerad av Lindberg De Geers kärlekshistoria med musikern Björn Afzelius som dog 1999. Förutom alter egot Marie, spelad av Kajsa Ernst, får vi möta Gina (Katarina Ewerlöf) och Rita (Angela Kovács). Alla tre försöker de älska och leva med Johnny, spelad av Magnus Krepper.

Handlingen utspelar sig baklänges och börjar med Johnnys begravning. Sedan får vi följa hur kvinnorna en efter en träffar och blir lämnade av Johnny, fast i omvänd ordning. Hur de sitter hemma och förgäves ringer Johnnys hotellrum och hur alkoholen dövar alla känslor när han väl är närvarande – fysiskt, men aldrig riktigt mentalt.

I Carl Johan De Geers scenografi hänger stolar och bord i luften, som en verklighet som är svår att greppa. Desperationen gnager i karaktärerna och efterlämnar en känsla av obehag när pjäsen slutar med Johnny och Maries första möte.

Marianne Lindberg De Geer berättar i ett pressmeddelande:

– Johnny Boy är dels en låt av Björn Afzelius, men också ett uttryck min generation använt för ”grabben hela dagen”. Björn är egentligen inte så viktig i sammanhanget, jag har samplat både hans musik och liv, hela pjäsen är en enda sampling. Det finns många Johnny Boys ”out there”. Hur ser spelet ut mellan alla dessa Johnnys och kvinnorna?

Ändå blir det väldig påtagligt att Johnny Boy handlar om just Björn Afzelius och kvinnorna omkring honom. Jag tror att pjäsen hade vunnit på att inte vara fullt så personlig utan mer lyfta fram det allmängiltiga: dilemmat i att bli kär i en bild av någon som egentligen inte finns; i att hamna i skuggan av någon som hyllas som en framstående artist men som tappat kontakten med sig själv – någon vars turnéliv blir en pseudovärld som är svår att dela med någon som är kvar hemma.

Pjäsen ger ingen djupare förklaring till vad det är som får kvinnorna att falla och klamra sig fast vid Johnny Boy och vad som får honom att fly undan. Men på något sätt är det en pjäs som griper tag.

Medverkande
Manus, regi, mask: Marianne Lindberg De Geer
Scenografi: Carl Johan De Geer
Kostym: Elin Hallberg
Ljus: Erik Berglund
Musik: Simon Steensland, Björn Afzelius
I rollerna:
Marie: Kajsa Ernst
Gina: Katarina Ewerlöf
Rita: Angela Kovács
Johnny: Magnus Krepper
Pierre: Peter Gardiner

Foto: Petra Hellberg

Relaterat: Expressens scenblogg.

Art på Stockholms stadsteater – träffsäkert om relationer och identitet

22 augusti, 2013 by Redaktionen

Art
Stockholms stadsteater, Lilla scenen
Premiär den 21 augusti 2013

Marc, Serge och Yvan har varit goda vänner i 15 år. Marc har haft rollen som mentor, Serge som dennes adept och Yvan har varit den lite förvirrade och underhållande som har lättat upp stämningen. Men vad händer när någon inte längre håller sig till sin roll?

En dag har Serge köpt en tavla av en känd konstnär för 350 000 kronor. En affär som gör att Marc går i taket och samtidigt inser att han inte kan styra vad Serge ska tycka. Stackars Yvan hamnar i kläm och pressas på svar av de båda andra: Vad tycker han om tavlan? Är den vit? Är den skit? Vem av de båda vännerna är det som inte längre har någon humor?

När de tre vännerna träffas för att gå på bio och äta middag tillsammans spårar det ur helt. Diskussionerna går från att handla om konst och den moderna mannen till personangrepp och rena handgripligheter.

Yvan som går hos en terapeut läser upp ett citat, som säger mycket om pjäsens kärna:

Om jag är den jag är för att jag är den jag är, och du är den du är för att du är dem du är, då är jag den jag är och du den du är. Om, å andra sidan, jag är den jag är för att du är den du är, och om du är den du är för att jag är den jag är, då är jag inte den jag är och du inte den du är…

Den franska dramatikern Yasmina Rezas Art handlar om lika mycket om identitetsfrågor som om relationer. Vem är vi när vi inte speglar oss i någon annan?

Allan Svensson passar bra som den självgode Marc, som tappar fotfästet när han ställning hotas och Lars Lind gör en spännande skildring av den underfundige konstentusiasten Serge. Mest imponerande är dock Steve Kratz som den neurotiska Yvan som försöker vara alla till lags. Hans hysteriska monolog om hur hans fästmö, pappa och styvmors åsikter om bröllopsinbjudningarna driver honom till vansinne river ned en spontan applåd från publiken.

Scenografin är avskalad med tre vita snurrfåtöljer och den vita tavlan, som bärs ut och in. En tavla som spelar en av huvudrollerna i denna underhållande pjäs som tål att fundera vidare på.

Medverkande
Marc Allan Svensson
Serge Lars Lind
Yvan Steve Kratz

Av Yasmina Reza
Översättning Calle Norlén
Regi Philip Zandén
Scenografi och ljus Linus Fellbom
Kostymidé Inger Elvira Pehrsson
Ljud Magnus Ericsso Lisa Norman
Mask Kjerstin Elg

Foto: Petra Hallberg

Relaterat: Recension i Svenska Dagbladet, Teatermagasinet.

Stockholms stadsteater

Footer

Om oss