Det är releasefest där Idde Schultz och Sulo presenterar sin nya skiva Kocksgatan revisited. Sulo beskrev låtarna som ”…poplåtar som en gång varit dikter av Ernst Brunner” han sa också att ”det är kulturutveckling” (alldeles sant). Visste man inte det lät det precis som svensk vispop och stockholmsromantik. Och det är väl vad Kocksgatan revisited skall handla om och det är en musiktradition som håller. I rätt händer.
Det var riktigt roligt att se Idde Schultz och Sulo på scen tillsammans och jag undrar varför inte detta hänt tidigare? En ny konstellation på den svenska popscenen och det fanns en vitalitet och energi som jag tycker saknats i den här genren under lång tid. Det beror förstås mycket på Ernst Brunners texter men det skall musik till och det har stor betydelse vem som spelar och sjunger. Tyvärr var ljudet uruselt. Det var frustrerande och synd på både poesin och musiken. Framförandet kunde bara delvis kompensera för detta. Trots ljudproblemen gav föreställningen mersmak och jag återkommer efter en ordentlig genomlyssning av skivan.
Svenska Dagbladets recension (som jag inte förstår)
Ernst Brunner själv var där och verkade nöjd och det är ett bra tillfälle att påminna om Boulevardteaterns musikteaterversion av Kocksgatan revisited som har premiär 11 november.
Bonus för att vi fick lyssna på Johan Johansson med fullt band som spelade låtar från sin aktuella skiva Svea rike rivjärn. En ny bekantskap för mig. Tyvärr var de drabbade av samma ljudproblem som Idde och Sulo men det går inte att helt ta död på bra musik och det var bra drag här.
Läs även andra bloggares åsikter om Sulo, Idde Schultz, Kocksgatan revisited, recension, popmusik, skivnytt
