• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

skivrecension

Skivrecension: Bruce Springsteen – Wrecking Ball

6 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Artit: Bruce Springsteen
Titel: Wrecking Ball
Betyg 4
Releasedatum 6 mars

”Hold tight to your anger, don’t fall to your fears”, skanderar Bruce Springsteen i titelspåret. I balladen Jack of All Trades gör en arbetare som letar påhugg den urgamla observationen att bankiren blir fet medan arbetaren magrar och tänker att ”If I had me a gun, I’d find the bastards and shoot ’em on sight”.

Det är valår i USA och landet är delat. På den ena kanten tävlar de republikanska presidentkandidaterna i att utmåla president Obama som en socialist som skapar en välfärdsstat av europeiskt eller till och med – hu! – skandinaviskt snitt. På den andra hittar vi Occupy Wall Street-rörelsen, en pyrande ilska över växande klyftor och en stor besvikelse över att den ”Change” som man hoppades på när Barack Obama valdes har fastnat i den gyttja som är Washington. I mitten finns de olika schatteringar av medel- och arbetarklass som drömmer om och jobbar för en bättre vardag för sig själva och sina familjer.

Det var om hur dessa drömmar grusades som 1970- och 1980-talets Bruce Springsteen – den Springsteen som gjorde Darkness on the Edge of Town, The River, Nebraska och Born in the USA – sjöng. Det fanns ilska, men mer bitterhet. Och tydligast: Ett hopp som trots allt vägrade slockna.

Han tog ett steg åt vänster på becksvarta Ghost of Tom Joad 1995 och han har – gradvis men stadigt – blivit allt mer politisk under 2000-talet, men på Wrecking Ball tar Bruce Springsteen ett sista resolut kliv in i aktivisternas skara. Vi talar Kamp. Även om det gamla lejonrytandet numera har tappat en hel del kraft känns vreden ärlig och äkta.

Musikaliskt blir skivan lite av en hybrid mellan den storslaget orkestrerade folkmusiken från Seeger Sessions och den vanliga bredbenta Springsteenrocken. Irländska toner – American Land och Death to My Hometown är så mycket Pogues att Bruce själv nästan låter som Shane MacGowan – blandas med afrikanska rytmer och countrystomp.

Så värst spännande är det inte även om synkoperingarna här och var är lite mer äventyrliga än när Max Weinberg satt bakom trumsetet. Men sammantaget fungerar musiken effektivt som bakgrund till texterna. Och jag misstänker att Bruce Springsteen väldigt medvetet har tänkt just så. För detta är en man med en mission, att störta rövarkapitalismen.

Då är det svårt att inte ryckas med.

Text: Anders Emretsson

Läs även andra bloggares åsikter om Wrecking Ball, Bruce Springsteen, skiv, skivrecension, recension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Bruce Springsteen, Recension, skiv, skivrecension, Wrecking ball

Skivrecension: Xiu Xiu – Always

2 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Artist: Xiu Xiu
Titel: Always
Betyg: 3
Release: 27 februari 2012

Ziu Xiu är dramatisk experimentell rock blandat med melodiös synthpop. Det är udda arrangemang, ibland frustrerande rörigt, på gränsen till oljud men också stundvis imponerande kraftfullt och överraskande bra.
Sången får ta plats, ibland mer ibland mindre men oftast är det mer. Texterna är ju också lite själen i Xiu Xius musik, de är tunga, sorgliga. Ömsom ilsket skränigt, ömsom vackert dramatiskt framförda av låtskrivaren och den sedan tio år trogne bandmedlemmen Jamie Stewart.

Det vilar ett allvar över musiken, något tungsint men det är inte ett mörker utan mer en form av uppriktighet eller ärlighet. Och det är en galen blandning rytmer, ljud och oljud. Från det dansvänliga och småmelodiöst poppiga första spåret ”Hi” till det de allvarsamma stråkarna och den dramatiska sången i ”Drum machine”. Det bästa spåret är dock helt klart ”Smear The Queen”.

Kolla in videon till ”Hi” här:

Och så favoriten ”Smear The Queen” (dock utan någon tuff video):

Text: Linda Thelander

Läs även andra bloggares åsikter om Always, Xiu Xiu, skivrecension, popmusik, musik

Text: Linda Thelander

Relaterat: Betyg 8 av 10 hos Dagens skiva

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Always, Musik, Popmusik, skivrecension, Xiu Xiu

Skivrecension: West of Eden – Safe Crossing

28 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Artist: West of Eden
Titel: Ah!
Betyg: 4
Release: 21 mars 2012

Folkmusik och folkrock är en genre som tyvärr inte har några mer framträdande exponenter idag. Inte ens i Storbritannien med sin tradition ända tillbaka till 1950-talet med skivbolaget Topic och 60- och 70-talens Fairport Convention till folkpunkare som The Men They Couldn´t Hang och The Pogues.

Sandy Denny, den brittiska folkrockens mest levande röst är inte död, hon lever i Sverige och heter Jenny Schaub. Shirley Collins, brittiskt folkmusiks titan har en tvillingsjäl i samma Jenny Schaub och Fairport Convention lever i all önsklig välmåga under namnet West of Eden och är ett svenskt band.

Så skulle man kunna beskriva West Of Eden, detta för de flesta svenska musiklyssnare okända band som den 21 mars släpper sin sjunde platta. En i dessa tider av schlagergröt och kommersiell posörmusik förgiftade tillvaro kommer denna karamell av äkta musik och spelglädje parad med musikaliskt kunnande och kärlek till genren.

Där den utdragna plågan kallad Melodifestivalen med sin genomfalska och usla ”musik” ockuperar våra öron känns West of Eden precis som Thåström som en mental dusch som spolar bort lorten från kropp och själ. West of Eden har nämligen en sak gemensam med Thåström – äktheten och ärligheten. Bandet har något att säga och gör det övertygande precis som Thåström.

Att göra plattor kring ett specifikt tema är alltid lite riskabelt. I värsta fall blir det pretentiöst till övermått eller tröttnar man på temat som inte håller hela vägen utan tappar styrfart. West Of Eden klarar dessa blindskär (!) och lyckas skapa en platta som håller samman kring temat, havet och sjömannens lott men också successivt blir allt mer spännande. Än mer imponerande eftersom alla låtar är original och inga covers göre sig besvär.

Styrkan förutom Jenny Schaubs makalösa röst som i sin innerlighet, sin nakna direkthet och kristallklara skönhet är Lars Bromans lysande fiolspel och Kenneth Holmströms kraftfulla basspel som lyfter och ger plattan en fast och imponerande ryggrad. Jag skulle dock gärna se Jennys röst få lite mer utmanande uppgifter, så överraska gärna och ge Jenny en ruffigare låt på nästa platta. En låt där hon får ta ifrån tårna och för i varje fall stunden lämna sin Denny/Collins tonläge.

”Safe Crossing” är titeln på denna sjunde CD från ett band som i irländsk press utnämnts till ”The best of contempory folk” har alltså 2012 gjort en platta med havet som tema. Blundar lyssnaren både ser och känner doften han/hon av hav, segelfartyg men också av längtan och förtvivlan över sjömannens öde. Här finns makalösa titellåten ”Safe Crossing” där Martin Schaub ges fullt utrymme för sin berättarförmåga, här finns också på ett flertal spår Jenny Schaubs innerliga, känsliga och kristallklara röst och ges berättigat utrymme i den vackra ”Endurance”.

Den liksom sjömannens liv intensiva ”Coffin Ship” lämnar ingen oberörd. Topparna på plattan är så många att den nästan blir utmattande i sin bredd och styrka. Inspirationen finns där, Richard & Linda Thompson, Sandy Denny, Shirley Collins till Laura Marling idag. Men originaliteten och den oomtvistliga kvaliteten dominerar på ett sätt som vi alltför sällan får uppleva på svenska plattor. Att sedan också spela in i Sawmills Studio i Cornwall gör saken inte sämre.

Äkta musik vinner alltid i längden då den talar till lyssnarens känsla och tar dig på allvar. Må glittret synas för stunden, men glöms bort snabbt. Därför vinner West Of Eden lyssnarens hjärta. ”Safe Crossing” är en spännande Pandoras box som ger nya upplevelser vid varje lyssning – en platta som ligger mycket nära absolut toppbetyg.

Text: Ingemar EL Göransson

Läs även andra bloggares åsikter om West of Eden folkrock, skivrecension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: skivrecension, West of Eden folkrock

Skivrecension: Linnea Olsson – Ah!

27 februari, 2012 by Redaktionen

Artist: Linnea Olsson
Titel: Ah!
Betyg: 3
Skivbolag: Götterfunk Productions
Release: 15 februari 2012

Cellisten och basisten Linnea Olsson har tidigare turnerat med artister som Ane Brun, Nina Kinert och Frida Hyvönen. I februari 2012 kom hennes debutskiva, Ah! En slags popmusik baserad på cello och röst i varierad sammansättning.

Och det är verkligen varierad sammansättning, skivans elva spår är mycket olika varandra vilket inte gör den sämre, dock relativt svårlyssnad. Det växlar mellan söt pop som i ”Dinosaur” och ”Giddy Up” och drömska helt cellobaserade stycken som ”Ocean” och ”Goodbye”.

Dock blir det, när Linnea låter rösten leda, stundvis riktigt bra pop och hon har en vacker röst, de hesa luftiga tonerna i ”Guilt” för bl.a. tankarna till Leslie Feist. Dock är det är inte mest sången som imponerar utan istället Linneas cellospel och hennes loop-pedal. Riktigt grymt låter det i bland annat ”Ah!” och ”Dinosaur”.

Text: Linda Thelander

Cool video när Sofia grejar och pedalar i Sofiakyrkan i Stockholm med låten ”Dinosaur”:

Officiell video till samma låt:

Läs även andra bloggares åsikter om Linnea Olsson, popmusik, skivrecension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Linnea Olsson, Popmusik, skivrecension

Skivrecension: Amanda Mair – Amanda Mair

22 februari, 2012 by Redaktionen

Artist: Amanda Mair
Titel: Amanda Mair
Betyg: 3
Skivbolag: Labrador
Release: 15 feb

På Amanda Mairs artistsida på Labrador heter det ”Is good taste in music finally gaining ground? It certainly looks that way.” Kanske, om man nu accepterar premissen att bra musiksmak är så himla sällsynt, kanske, Johan Angergård, om flickan från Lidingö hetat The Radio Dept och debutalbumet haft namnet Flying to a Dream.

Skivomslagsintryck: album från förra årets idolskörd med ”ung lovande stjärna” som ännu inte vet vem hon är som musiker, men som likväl måste göras till skivindustrins nya drottning. Nu har Amanda Mair inte varit med i idol. Så hon har inte redan från början en köpkrets på tusentals fjortonåringar. Hon måste bli stor utan idoleffektens hjälp.

Hur gör man då? Man hajpar henne som en 17-årig motsvarighet till Dusty Springfield (lyssna på take another little piece of my heart och vakna upp ur dessa märkliga kritikerfantasier) och poängterar att hon faktiskt bara är 17 år! Och som om det inte räcker så har albumet en ”Kate Bush-produktion” – bara för att en eller två låtar har orientaliskt stuk. Lyssna på Noonie Bao, en annan debuterande svensk artist, om ert Kate Bush-hål i själen inte är tillräckligt uppfyllt trots förra årets 50 words of snow. Och om ni nu måste höra just unga musiker kan jag informera er om att det görs mirakulöst mycket bra musik av ”underbarn” överallt i världen. Välkommen till soundcloud och nätbloggar. Det är dock varken hennes eller Labradors fel att hon blir utsatt för presshajp som sträckt sig ända över atlanten. Sånt händer.

Men är hon en tonårs-Dusty då? Det finns tyvärr inte ett enda spår på albumet som närmar sig storheten av popdivans klassiker. Trots två fina pianoballader, och ett antal medryckande låtar (med produktion från The Mary Onettes/Det Vackra Livets egna Philip Ekström) – och resten fillers. Bra vardagspop att mata radion med helt enkelt. Utanför den något matta strålglansen från Sense (den är skön på ett nästan schlagersliskigt sätt), Skinnarviksberget (”I have a bottle of wine and a secret I’d like to share with you”), Before och Doubt verkar hon, Amanda själv, sällan närvarande trots att rösten och de känslosamma texterna kommer fram tydligt. Resten fylls upp av drömska men ljumma arrangemang och upprepsamhet. Det är väl lite som det där omslaget. Hon tittar bort och rör sensuellt vid håret. Och det är något märkligt ljus bakom henne som gör ansiktet otydligt: ”Jag är nästa idol. Eller?” Ja, kanske. Förhoppningsvis något större än så, något med soul. Men nu ska jag lyssna på Dusty.

Här är den sköna videon till singeln Sense:

Bästa spår: Sense och Skinnarviksberget.

Text: Bojan Buntic

Läs även andra bloggares åsikter om Amanda Mair, skivrecension, musik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Amanda Mair, Musik, skivrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 8
  • Sida 9
  • Sida 10
  • Sida 11
  • Sida 12
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 23
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

En av de mest nedtonade och intimaste skivor som släppts på senare tid – The Urge of Inner Feelings med Lilla Jazzkapellet

The Urge of Inner … Läs mer om En av de mest nedtonade och intimaste skivor som släppts på senare tid – The Urge of Inner Feelings med Lilla Jazzkapellet

Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

Sedan jag nyligen skrev minnesord om … Läs mer om Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

Filmrecension: Disclosure Day – grandios cirkus

Disclosure Day Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Disclosure Day – grandios cirkus

Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

Titel: Svinen Författare: John Ajvide … Läs mer om Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

Borde innebära ett rejält genombrott – Tack för maten med Victor Rydström feat. Robert Nordmark

Victor Rydström Tack för maten … Läs mer om Borde innebära ett rejält genombrott – Tack för maten med Victor Rydström feat. Robert Nordmark

Comic Con Stockholm Summer 2026

Comic Con Stockholm Summer 2026 Mässor … Läs mer om Comic Con Stockholm Summer 2026

Filmrecension: Masters of The Universe – lagom underhållning

Masters of The Universe Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Masters of The Universe – lagom underhållning

Filmrecension: Scary Movie – genomförs med själlös apati

Scary Movie Betyg 1 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Scary Movie – genomförs med själlös apati

Lyssna: Death Cab for Cutie har släppt nytt album

Åttafaldigt GRAMMY-nominerade Death Cab … Läs mer om Lyssna: Death Cab for Cutie har släppt nytt album

Filmrecension: Born to Fight – ovanlig dokumentär om att immigrera till Europa

Born to Fight Betyg 3 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Born to Fight – ovanlig dokumentär om att immigrera till Europa

Filmrecension: The Furious – en strålande final men det räcker inte

The Furious Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: The Furious – en strålande final men det räcker inte

Filmrecension: Couture – spretar för mycket

Couture Betyg 3 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Couture – spretar för mycket

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in