I Promise You Anarchy
Betyg: 3
Miguel (Diego Calva) och Johnnys (Eduardo Eliseo Martinez) otåliga tillvaro i Mexiko city kantas av skejting, droger och en olaglig blodbank. De har inte bara en bromance, de är älskare också. Johnny som inte nöjer sig med att leva dubbelliv med Miguel verkar minst om inte mer intresserad av tjejen Adri – så ja, ett något diffust triangeldrama. I större delen av filmen är det onekligen svårt att förstå Miguels besatthet av Johnny. I mitten av filmen styr Miguel upp en affär med maffian för att sälja mer blod. Men detta slutar i katastrof och plötsligt är Miguel och Johnny utbölingar på riktigt. När samhället således sviker, gör de unga upp sina egna spelregler på liv och död.
Regissören Julio Hernandez Cordon har en fäbless för apatisk filmteknik. I större delen av filmen följer vi killarnas ryggar skejtandes genom staden. Dialogen är rapp och uppkäftig. Musiken är hipp, noga utvald för att rama in och förstärka. Sexscenerna är explicita i röd belysning. Men till skillnad från många andra anser jag inte att det ubersnygga fotot och musiken skapar en för tjock yta som distanserar huvudkaraktärerna. Den här filmen är en hyllning till ungdomskulturer och rastlösheten. Det behövs filter för att illustrera ungdomens hålighet. Filmen lyckas även ge en liten inblick i Mexikos människohandel och vidrör större ämnen som lojalitet, passion och klassklyftor.
De mörka och sorgsna inslagen, tillåts vi dock inte dyka djupare ner i. Trots potent innehåll, kunde filmen rundats av bättre – det blir för ojämnt. Cordon vill berätta många historier på samma gång, och samtidigt bara följa. På så sätt är den här filmen anarki, den ger oss mycket lite att hålla fast i.
Intressant. Jag hade gärna sett mer av den undre världen också. Mexico är en vit fläck i mitt medvetande.