Filmrecension: Leviatan – stark, mörk, episk

Leviatan
Betyg 4
Svensk biopremiär för Leviatan är den 13 mars

Leviatan är nämnd några gånger i Bibeln. Ingen vet riktigt vad Leviatan är, det enda som klart framgår är att det är något slags monster eller odjur som lever i havet.

Den Oscarsnominerade ryska filmen Leviatan börjar med ödesmättad musik och lugna, stilla bilder på stora skelett vid havskanten vid Barents hav i norra Ryssland. Skelett som legat där sedan urminnes tider och filmen slutar också där – och däremellan utspelar sig de små människornas livsdraman där den mäktige får den ryska kyrkans välsignelse för sin korruption, maktmissbruk och begär – så länge han går i kyrkan regelbundet.

Leviatan är en grym film med fantastiska bilder över det mäktiga havet och vindpiskade människors ansikten. Det är en film så långt från feelgood-movie det går att komma. Den är episk och ger inget hopp åt den som råkar komma i vägen för en girig makthavare. Den är nominerad till en Oscar för bösta utländska film. Det som talar emot att den får priset är att den bryter totalt med traditionellt kommersiellt amerkanskt dramaberättande. I början har den visserligen många likheter med de underdog-draman som är vanliga bland Hollywoodproduktionerna.

Kolia bor i en liten stad nära Barents hav i norra Ryssland där han har sin egen bilverkstad precis bredvid huset där han bor med sin unga fru Lilja och en son från ett tidigare äktenskap. Vadim Shelevyat, stadens borgmästare, vill ta över marken från Kolia.

Kolia riskerar att bli av med sitt hus och sin bilverkstad och endast få småpengar som ersättning. Men han har en god vän, Dima, som är advokat och en skicklig sådan. Dima har hittat uppgifter i arkiv som kan välta borgmästaren från sin tron och tvinga borgmästaren att betala ordentligt för att ta över marken. Kampen hårdnar, men det är också här filmen inte lömgre följer den amerkanska mallen.

Den olycksdrabbade Kolia, hans fina fru och hans renhårige gode vän spinner kanske själva sitt fall. Kanske. Filmen ger inte alla svar. Långt därifrån. Vem ligger bakom vad? Får vi någonsin reda på sanningen. Jesus är sanningen, säger den ryske prästen i en predikan i filmen. Men vem får uppleva sanningen? Vad är sanningen?

Det som talar för att Leviatan får pris i Oscarsgalan är att den målar upp en skrämmande och förmodligen oerhört träffsäker bild av dagens korrumperade ryska samhälle, vilket ju är en populär bild av Putins Ryssland i USA. Oscarspriserna utses ju av amerikanska jurymedlemmar.

Denna starka och mörka episka film har ironiskt nog fått ekonomiskt stöd av det ryska kulturdepartementet. Det är också lite hoppfullt, att den friheten ännu finns att skapa sådan kritik av det ryska samhället. Det är klart att filmen kan ses som en berättelse om maktmissbruk som går hand i hand med kyrklig makt i andra samhällen också.

Leviatan är regisserad av den prisbelönte regissören Andrej Zvjagintsev (The Return, Elena, Förvisningen) och medverkar gör Elena Lyadova (Elena, Förvisningen), Vladimir Vdovichenkov och Aleksey Serebryakov. Filmen visades i tävlan i Cannes 2015 och blev festivalens vinnare för bästa manus och belönades med en Golden Globe för Bästa utländska film. Leviatan är Oscarsniminerad för Bästa utländska film.