Barbie-Nils och pistolproblemet
– Premiär på teater Barbara den 7 februari 2015
Det härligaste med barn på barnteater är att man vet att kidsen kommer att skratta när de vill och hur mycket det vill när det passar dem. De kommer inte att verka roade om de inte är det. Alltid lika befriande med en ärlig och uppriktig publik oavsett om du står på scen eller sitter i publiken.
Scenen var lekfullt dekorerad med ett pastellfärgat stadslandskap i bakgrunden och två stor koffertar på högkant framför. Från dessa väskor plockade skådespelarna hela tiden sin rekvisita och använde dem som bord mm.
Det var intressant hur skådespelarna hade kasperdockor som såg ut som dem själva och dessutom var klädda som dem. Det gjorde det möjligt för skådespelarna att ibland spela andra karaktärer också, samtidigt som dockorna då var ställföreträdande för dem. Det var med enorm precision som de två skådespelarna bytte mellan sina roller och barnen kunde helt klar följa bytena trots att man inte överdrev karaktärerna på något vis.
Ibland fick barnen vara med att sjunga eller tycka något, vilket involverade barnen på ett lättsamt men mycket pedagogiskt sätt. Avståndet mellan barnen och berättelsen blev således väldig kort. Jag uppskattade det mycket och blev medryckt i ungarnas entusiasm.
”Barbie Nils och pistolproblemet” är från början en norsk barnbok, skriven av Kari Tinnen. Grundtanken med boken och med föreställningen är att belysa det faktum att pojkar och flickor inte måste leka med speciella ”flick-” eller ”pojkleksaker”. Mycket av vad barn väljer baserar sig på vuxnas fördomar om vad vi tror tjejer och killar vill ha. Så långt håller även jag med föreställningens sensmoraliska budskap. Det som dock blir väldigt tröttsamt är att varken pistoler eller barbiedockor är direkt de ”vettigaste” av leksaker för barn. Barn behöver leka vuxen med dockor och barn behöver få leka krig och våldsamheter, men måste inte ha Barbie och pistoler för det. Så varför ska man som vuxen bli glad över att Nils vill leka med en dum barbie istället för med en dum pistol? Barbies midja är så smal att hade hon varit en riktig kvinna hade hon varit undernärd och brutits på mitten. Hade Nils använt den pistolen på tunnelbanan så hade nog en och annan vuxen trott den var äkta (är det nödvändigt?). Dessutom blir jag väldigt provocerad av budskapet att alla tjejer vill ha rosa och tyll. Så för att Nils ska framstå som en bra och fördomsfri kille så ska han vilja ha det också.
Det allra snyggaste i pjäsen är dock hur Nils lurar till sig den barbie han vill ha. Han låter sin pappa falla på eget grepp. Jag gillar att man tillåter och förmedlar att ungar inte är några små dumskallar och du kan inte dra vilka valser som helst mot dem. Heja Nils!
Det bästa budskapet med hela föreställningen är att när Nils säger till sin bästa kompis, ”Barbie äger” och hon svarar, ”Ja hon äger, när hon är med dig!”.
Men Nils, nästa gång du vill ha en docka, köp en som föreställer en riktig människa så att inte din bild av människokroppen blir helt förvrängd. Heja Nils och alla barn som vill leka med bra leksaker!
Foto: José Figueroa