2014 var ett starkt filmår. För att uppmärksamma det listar Kulturbloggens filmredaktion här nedan de tjugo bästa som fick svensk premiär under året — om än så på bio, video on demand och/eller DVD/Blu-ray.
20. Only Lovers Left Alive (Jim Jarmusch)
19. Grand Budapest Hotel (Wes Anderson)
18. Her (Spike Jonze)
17. In a World (Lake Bell)
16. Pride (Matthew Warchus)
15. Mr. Turner (Mike Leigh)
14. Nånting måste gå sönder (Ester Martin Bergsmark)
13. Nightcrawler (Dan Gilroy)
12. Tom at the Farm (Xavier Dolan)
11. Två dagar, en natt (Jean-Pierre Dardenne & Luc Dardenne)
10. Under Gottsunda (Viktor Johansson)
En poetisk skildring av Uppsalaförorten Gottsunda där ungdomar tränar kampsport och tänker på krig. Distribueras av kulturtidskriften FLM – för att smal film måste pröva olika vägar ut till världen.
9. Blodsband (David Mackenzie)
Den unge Skins-stjärnan Jack O’Connell blommade verkligen ut som fullfjädrad filmstjärna under året och fängelsefilmen Starred Up (med svenska titeln Blodsband) var hans språngbräda. En okonventionell fängelsefilm och far-och-son-berättelse som verkligen tar tag i sin publik. Lär Linou Gertz recension här.
8. Turist (Ruben Östlund)
Ruben Östlund låter mansnormen bli offer för en lavin. Och det som blottas är stor skörhet. Läs Linou Gerts recension här.
7. En duva satt på en gren och funderade på tillvaron (Roy Andersson)
Utöver att ha startat debatt om vem som verkligen är Hugo Rask i Lena Anderssons roman Egenmäktigt förfarande och bråkat om betyg i media har Roy Andersson också hunnit med att släppa årets bästa svenska film. Linou Gerts recension från Stockholms filmfestival finns här.
6. Marias väg (Dietrich Brüggemann)
Rosemari Södergren förklarar så bra varför i sin recension.
5. Girlhood (Céline Sciamma)
Kaxigt, innovativ och sprudlande förortskildring från ett Parisiskt miljonprogram där inte unga män utgör fundamentet för berättelsen. Tjejer tar plats på ett sätt som tidigare varit män förunnat.
4. The Selfish Giant (Clio Barnard)
En smärtsam modernisering av Oscar Wildes historia med samma namn. Om brittisk underklass och dess utsatthet i det moderna samhället.
3. Nymphomaniac Volume I+II (Lars von Trier)
En storslagen, poetisk och samhällskritisk historia, berättad ur en nedslagen kvinnas perspektiv. Detta är den avslutande delen i regissörens depressionstrilogi och det är väldigt starkt.
2. Boyhood (Richard Linklater)
Att följa två skådespelare under deras uppväxt, för att göra nedslag i väl valda delar utav deras liv, och låta deras utveckling spegla karaktärernas egna är lika modigt som genialiskt. Men det speglar inte bara ett syskonpars utveckling, utan även deras mors kamp för deras bästa och hennes rätt till ett bra liv. Och det är lika pissigt, komplicerat och stundtals underbart som vi alla vet att livet verkligen är.
1. Ida (Pawel Pawlikowski)
Med snygga svartvita bilder, som nästan var och en kan ramas in och hängas upp på konstmuseum (och som påminner om gamla polska filmer), porträtteras inte bara en flickas sökande efter sina föräldrars grav utan ett helt lands öde. Ett stilbildande mästerverk.