Under oktober månad har jag haft en liten tradition i fyra år. Denna tradition går ut på att se en skräckfilm om dagen och sedan skriva följetongskrönikor kring dessa. Det finns ju ingen bättre månad att se skräckfilm på än självaste halloweenmånaden, så om ni letar efter tips rörande spännande skräckfilmer hoppas jag att ni kommer finna dessa krönikor informativa och användbara.
Dr. Caligaris kabinett (1920)
Denna tyska stumfilm räknas av de flesta som den första riktiga renodlade skräckfilmen. Handlingen tar sin början när en ung man vid namn Francis berättar om sina upplevelser kring den onda Dr. Caligari som kommer till en liten by med en kabinett i vilken han förvarar sömngångaren Cesare. Dr. Caligari använder Cesare för att begå ett antal bestialiska mord, och när Francis bästa vän mördas dras han in i de fruktansvärda händelserna. Denna film är en del av en filmvåg som vanligtvis kallas för den tyska expressionismen, vilken innebär att de känslor som förmedlas på film förstärks av scenografi, kostym och mask. I detta fall märks det särskilt tydligt på scenografin. Hela filmen är som sagt berättad i form av en tillbakablick och filmens scener och dekor har en väldigt drömliknande ologisk men emotionell estetik. Filmen ser därför fantastisk ut och det märks tydligt att Tim Burton varit inspirerad av filmens scenografi och bildspråk. Filmen är väldigt spännande, tät och stämningsfull och jag rekommenderar även de som vanligtvis inte är förtjusta i stumfilm att ge denna film en chans.
Körkarlen (1921)
När vi ändå är inne på stumfilm kan vi lika gärna tala om en svensk gammal skräckpärla. Körkarlen tar sin början i ett hem där en ung kvinna håller på att dö. Hennes sista önskan är att få träffa David Holm, en alkoholiserad livsspillra som inte verkar besitta några som helst försonande drag. David Holm vägrar komma till kvinnans dödsbädd och dör själv kort därefter. Han introducerad för Körkarlen, en spöklik gestalt som hämtar de döda till Andra Sidan, och denne tvingar David Holm att konfrontera sina många synder i livet. Effekterna som används när Körkarlen visas i bild är slående och en kan verkligen förstå att folk blev drabbade där denna liebärande vålnad visades i bild. Filmen innehåller en väldigt tung kristen moral och ett väldigt starkt anslag emot att dricka alkohol. Detta kanske kan anses som predikande och raljerande idag, men en måste komma ihåg i vilken kontext filmen är gjord. Alkoholism var ett otroligt stort problem under denna tid och nykterhetsrörelsen hade en religiös grund, men var samtidigt en folkrörelse där människor i de lägre samhällsklasserna kunde göra sin röst hörd i en demokrati som inte var särskilt demokratisk. Hursomhelst är filmen sevärd både i form av tidsdokument, men även för att historien är väldigt drabbande.
The Devil-Doll (1936)
Vi rör oss vidare till 30-talet och får här en film som, liksom många andra skräckfilmer från denna era, introducerar oss för en galen vetenskapsman. Denne har uppfunnit förmågan att krympa människor, vilka när de minskar i storlek även blir hypnotiskt lydiga. En förrymd fängelsekund som är oskyldigt dömd använder denna vetenskapliga upptäckt till att få förkrympta människor att mörda personerna som fick honom bakom galler. Denna film är inte särskilt läskig. Däremot kan en tänka sig att folk blev imponerade av specialeffekterna. Det är onekligen imponerande att se små lilleputtar och normalstora människor agera i en och samma bild, men är man inte intresserad av specialeffekternas filmhistoria kommer man nog tyvärr ha ganska tråkigt under denna film.
Dracula’s Daughter (1936)
Vad vore halloween utan vampyrer? Dracula’s Daughter är uppföljaren till filmklassikern Dracula från 1931 och tar vid där denna film slutar. Van Helsing har just dödat Greve Dracula och blir arresterad av polisen för sin gärning. Draculas kropp stjäls dock av Grevinnan Marya Zeleska. Det visar sig att hon också är en vampyr, men till skillnad från Dracula söker hon efter ett bot på sin förbannelse. Denna film är behäftad med en del underligheter. Filmen är som sagt en direkt uppföljare på Dracula, men trots att Dracula utspelar sig på 1800-talet så utspelar sig denna film av någon outgrundlig anledning på 30-talet. Filmen saknar även den nerv som föregångaren hade. Detta beror nog främst på avsaknaden av Bela Lugosi. Gloria Holden gör sitt allra bästa för att spela en spöklik blodsugare, men trots att hon är mycket skicklig saknar hon den spöklika aura och den mästerliga närvaro Lugosi hade. Filmen är dock inte helt utan fördelar. Tematiken kring en vampyr som lider över sina illdåd och sker ett botemedel torde vid den här tiden vara ganska ny, och trots att Gloria Holden som sagt inte är lika trovärdig som Bela Lugosi i att spela vampyr är karaktären Grevinnan Marya Zeleska mer djup och mångbottnad än Greve Dracula. Filmen innehåller även en hel del spännande scener. Bland annat finns en mycket otäck scen där Grevinnan Marya Zeleska lurar in en stackars ovetande ung kvinna i sitt hem i avsikt att tömma henne på blod. Denna scen innehåller både elemant av erotik och lesbiska undertoner till den grad att jag är mycket förvånad över att scenen inte klipptes bort i dåtidens pryda Hollywood. Om du gillar vampyrfilmer och inte sett denna än kan den, trots sina brister, vara värd att ta sig en titt på.
I walked with a zombie (1943)
Jag hade höga förväntningar på denna film, främst då den är regisserad av Jacques Torneur. Besvikelsen var dock extremt stor efter att jag sett färdigt filmen. Inte för att skådespelarna var dålig eller för att den inte hade ett kusligt bildspråk. Nej, filmen var istället nästan helt omöjlig att stå ut att se då den var extremt xenofobisk och rasistisk. Filmen handlar om en kanadensisk sjuksköterska i Västindien som tar hand om en kvinna som tycks befinna sig i en koma. I sin strävan efter att bota kvinnan från sitt tillstånd kommer hon i kontakt med voodoo. Jag förstår att filmer från denna tid generellt sett gestaltade personer med ett annat etniskt ursprung på ett mer fördomsfullt sätt än vad vi gör idag och att detta oftare berodde på allmän okunskap snarare än illvilja, men I walked with a zombie gestaltar svarta människor så andrafierande och så exotifierande att man hade en knut i magen under tiden som man såg filmen. Jag kan därför inte rekommendera någon att se detta alster.
Them! (1954)
Under 50-talet blev science fictionfilmer innehållandes gigantiska monster mycket populärt och en av de bästa sådana filmer jag sett är Them! Vilken handlar om en flock gigantiska myror som hotar världen med undergång. Själva konceptet kan idag verka löjligt, men stämningen i denna film är såpass tät och filmens huvudkaraktärer såpass karismatiska att denna insektshistoria blev ett rent nöje att se! Jag är dessutom helt säker på att James Cameron var inspirerad av denna film när han regisserade Aliens, då slutet i båda filmerna är snarlika. En intressant kuriosa är att filmen när den släpptes i Sverige fick titeln Spindlarna. Vilket hade kunnat passa om det som sagt inte var myror filmen handlade om…
Kronos (1957)
När vi ändå är inne på science fiction kan vi lika gärna titta på en sådan som är gjord med lite mindre budget. Kronos tar sin början när ett oidentifierat flygande föremål kraschar i havet. Detta föremål visar sig innehålla en gigantisk utomjordisk maskin byggd för att sluka all elekricitet från jorden. Samtidigt tycks en professor bli besatt av samma utomjordingar som skickade maskinen och gör allt i sin makt för att den infernaliska apparaten ska uppnå sitt syfte. Kronos är som sagt inte så påkostad och det märks gällande effekterna. Däremot märks det att filmen har ambition, och den genomsyras av en gör-det-självanda som leder till att det blir riktigt njutbart att ta den av historien. Har man dock inte sett några science fictionfilmer från 50-talet finns det mer intressanta filmer att se innan man ger sig i kast med Kronos.
Text: Franz Ung
