Björn Rosengren kräver ett förbehållslöst upprätthållande av upphovsrätten. Björn Rosengren är ordförande Sveriges filmproducenter och i en debattartikel attackerar han Mats Svegfors. Rosengren anser att Svegfors dubbla uppdrag hotar svensk films framtid.
Men i slutet av debattartikeln avslutar Rosengren med en mycket mystisk slutkläm:
Av en modern svensk filmpolitik som avser att främja nya digitala lösningar krävs avslutningsvis ett förbehållslöst upprätthållande av upphovsrätten.
Det där vill jag att han utvecklar. Vad menar han med det? Och i detta sammanhanget?
Norah4you är en annan bloggare som reagerat på debattartikeln, fast av andra skäl än jag:
Filmavtalet slöts när Sverige dominerades av socialdemokratisk politik och har redan lett till att de filmare som stått till vänster har haft företräde. Många andra har haft svårt att få pengar till sina projekt. SÅ tyvärr har vi haft Politiskt engagemang på filmområdet. Sverige är INTE kommunistiskt eller socialistiskt. Att ens fundera över möjligheten till att få ökat politiskt engagemang på filmområdet är skrämmande.
Jag tycker inte att den svenska filmproduktionen är särskilt utpräglat socialdemokratisk.
All kultur har med samhället att göra, alla kulturyttringar handlar på något sätt om människors liv och deras förhållande till varandra och därmed har det med samhällsfrågor att göra. All kultur är på det sättet politisk. Däremot är inte allt partipolitiskt.
Men jag undrar: vad menar Rosengren med förbehållslöst upprätthållande av upphovsrätten. Vems upphovsrätt syftar han på? Konstnärens, den som skapar eller den som med sitt kapital betalar filmaren eller musikerns tid i studion?
Och vad menar Rosengren med förbehållslöst? Menar han en förstärkt ipredlag?
Andra bloggar om: film, kulturpolitik, ipred, Rosengren, Svegfors, filmavtal, filmpolitik
Jaså? Du tycker inte att filmerna som spelats in i Sverige är socialistiska? Kanske beror på vad Du menar med socialistisk. Nog är de socialdemokratiska – ofta mycket svordomar, märklig färgsättning, utslätade tråkiga, ofta politiskt korrekta efter gamla schabloner.
Själv gillar jag film som antingen är riktigt roande, då saknar det betydelse var filmen är gjord om den är bra filmad så att man njuter av det man ser mellan skratten; eller filmer som liksom många kinesiska, en och annan japansk, har en kamera som rör sig naturligt med färgsättning som känns som om man själv vore där och såg bakgrund och förgrund samtidigt som man ser huvudpersonerna. Bäst gillar jag filmer där det som tar tid i verkligheten får ta tid i filmen. Allt behöver inte stressas fram, vilket jag upplever att många svenska filmer gör…… Handlingen är viktig, men viktigast för mig är hur jag som åskådare kan uppleva handlingen.
Jag tycker inte om politiskt korrekta filmer. Film och för den delen all kultur, ska överraska, oroa, roa, ge känslor och sätta igång ideer.