Sleigh Bells, Arena Stage
Roskildefestivalen 5 juli 2014
Betyg: 4
Om Quentin Tarantino gjorde sig ett namn under 90-talet som DJ-guru i och med användandet av het musik i sina filmer, är Sofia Coppola 2000-talets motsvarighet. Redan med trailern för hennes senaste film The Bling Ring användes Sleigh Bells Crown on the Ground och det passade filmen och dess stämning alldeles underbart. Samtidigt hjälpte hon till att ge bandet en välbehövlig skjuts i karriären och fick dess publik att växa lavinartat. Speciellt utanför staterna.
Sångaren Alexia Krauss, som till vardags jobbar som skollärare, dansar vilt till bandets hårdrockspop och såväl gitarristen som basisten är i så gott som ständig rörelse. De tundrande trummorna får hela publiken att headbanga som om det inte fanns någon morgondag. Och för att spela så sent på natten, 02:30, har de lyckats dra en mycket ansenlig publikskara. Dessutom passar deras krigshärjande och högljudda musik perfekt som energiförhöjande medel som avslutning av näst sista dagen av festivalen. Det är nästan så de borde fått spela på största scenen, där deras explosiva sound skulle komma till sin verkliga rätt. Men det får bli till nästa gång.
Även om bandet är välslipade och mycket duktiga på att hålla publiken i sitt järngrepp är det när sångaren ber publiken att ge 200% ikväll och sedan river av just Crown on the Ground som spelningen går från högljud till astromisk. Sedan är stämningen satt och det saktas inte ned för ens en liten stund. Inte ens när både gitarristen och basisten, som förövrigt ser ut som två vältränade marinsoldater, byter ut sina instrument mot akustiska gitarrer. Det i sig är ett väldigt gott betyg.
Så är även publikens respons, och faktiskt även dess besvikelse över att bandet inte återvända in för några extranummer. Det vittnar om en mycket vill ha mer-mentalitet som bara riktigt grymma band åstadkommer i sina bästa stunder. Som Sleigh Bells faktiskt var där i natten mot sista dagen.
Text: Linou Gertz