Future Islands, Avalon
Roskildefestivalen 4 juli 2014
Betyg: 4
Årets Roskilde har redan bjudit på några spektakulära konserter. Jag trodde inte att någon skulle kunna toppa Damon Albarns spelning i Arena-tältet, men Future Islands — med den inlevelsefulla sångaren Samuel T. Herring i spetsen — var nära nog. Redan i öppningen med Back in the Tall Grass rör han sig som en kobra, och det råder inga tvivel kring vem som äger scenen. Han studsar runt, growlar, bankar sig själv mot brösten och gesikulerar så vilt att han ser ut att vara på bristingsgränsen. Som en ringledare får han även publiken att vakna till liv, trots att klockan redan passerat midnatt.
Efter ytterligare två låtar från senaste albumet Singles — Sun in the Morning och A Dream of You and Me — gräver de djupare i sin katalog och plockar fram Inch of Dust från 2010 års In Evening Air. Om något så visar det hur hajp-maskinen fungerar. ”This might be the biggest crowd we’ve ever played for,” säger Herring från scen. Baltimore-trion har egentligen gjort lika stark och 80-talsdoftande synthpop under en tid, men det krävdes ett visst uppträdande hos David Letterman för att få den publik de förtjänar. Jag tycker det går att dra paralleller till The War on Drugs som i och med sitt senaste giv nått ut på ett bredare plan, trots att de gjort mer eller mindre likadan musik i flera års tid.
Singles är för övrigt en passande albumtitel, då varenda låt känns som en singel. I och med albumet har Future Islands klivit in på de stora scenerna, och spelningen på Roskilde visar att det var på tiden. En mer underhållande liveakt är svår att hitta.
Här är ytterligare några bilder från spelningen: