Veckans skivor: John ME, Lisa Ekdahl, Bill Callahan och The Decemberists

John ME, Lisa Ekdahl, Bill Callahan och The Decemberists, fyra sinsemellan olika artister som samtidigt har en del likheter. Alla fyra har som släppt skivor under påskveckan.
Alla fyra är rätt lugna plattor och alla fyra har fått bra betyg av de etablerade musikkritikerna.

John Me
Kanske kommer du ihåg sångaren som i The Motorhomes-videon för tio år sedan skickade ut sin hund i rymden? Det var Mattias Edlund, vars fullständiga namn är John Mattias Edlund. Nu släpper han eget album, ”I am John”.

Han har sällskap på nya albumet med bland annat Jocke och Markus från Kent, Andreas från Popsicle, Johan från Yvonne och Goran Kajfes.

Skivan är mycket snyggt gjort och vackert förpackad. I det digitala exemplaret jag fått finns bilder med också, nya bilder till varje låt. Eleganta, konstnärliga bilder.

Skivan är ett mycket bra popalbum som jag lyssnat på många gånger den gångna veckan. Flera låtar har blivit favoritspår, bland annat ”Paris”.

Svenska Dagbladets recensent skrev:
Skivan innehåller en hel del emo-flörtande också och är lite som straight to radio, musikens svar på straight to tv (ett amerikanskt uttryck som beskriver filmer som aldrig går upp på bio). Särskilt Love is my drug kunde lika gärna vara producerad direkt i en P3-studio. Resultatet är en skiva som ibland är välgjord och tät, ibland svulstig och helt igenom slätstruken.

Bill Callahan: ”Sometimes I Wish We Were An Eagle”
Dagens Nyheter har recenserat Bill Callahans nya album, men när jag försökt lyssna på det i Spotify har det varit omöjligt. Enligt Amazon är albumet inte släppt ännu utan kommer nästa vecka.
Det är lite tråkigt när recensioner kommer för tidigt, tycker jag, i alla fall.
Så här berömdes albumet som fick högt betyg:

Nya skivan, som pryds av en vacker bild på hästar, inleds med en otroligt vacker, långsam låt om något slags existentiellt sökande med stora insatser. Hans texter är bildrika men vaga. Jag skulle vilja säga att han är 2000-talets Leonard Cohen.
…
Detta är hans andra skiva i eget namn. Förra skivan var en disparat historia, denna är mer samlad, vackrare och faktiskt helt oumbärlig.

The Decemberists: ”The hazards of love”
The Decemberists är ett av de mycket intressanta nyare banden, skivorna är som berättelser, någon slags rockoperor.

En av de som gav högt betyg var DN:

En knapp timmes rock­opera, någon? Med rötterna djupt i engelsk folkrock från 70-talet och tre olika sångröster som tävlar om att låta mest brittisk. Trots att bandet är högst nutida och från Portland, Oregon.
…
Gissningsvis är det här ett sådant där album som folk kommer att fortsätta upptäcka i många år framöver.

Albumet finns att lyssna på i Spotify. Och det är ett album som växer och växer och växer och blir bättre och bättre för varje lyssning.

Lisa Ekdahl fick jättehögt betyg av DN för sitt nya album: ”Give me that slow knowing smile”.
Jodå, det är en bra skiva och bra sånger. Typisk Lisa Ekdahls stil. Så om du gillar Lisa Ekdahl gillar du säkert det nya albumet också.

Recension i Svenska Dagbladet av Lisa Ekdahls skiva.

John Me spelar sång från nya albumet:

Lisa Ekdahl

Bill Callahan

The Decembertists

Andra bloggar om: skivnytt, pop, popmusik, recensioner, Lisa Ekdahl, The Decemberists, John Me, Bill Callahan