Neil Young har släppt hur många album som helst. Nu i dagarna kom: Fork in the road.
Det albumet är extra intressant eftersom det är ägnat miljö- och klimatproblemet.
De recensioner jag hunnit läsa hittills har väl varit så där mittimellan.
Expressen gav betyg 3 och menar att bästa spår är ”Just singing a song”.
I rostiga bilskrotet till låt, “Fuel line”, och åksjukepillret “Johnny Magic” lyckas han uppbåda samma slags ilska som gjorde “Living with war” till en välriktad pungspark adresserad Bush. I “Just singing a song” finns kärleken, hoppet och det vackra gitarrlarmet som gjorde senare plattor som “Are you passionate now?” och “Greendale” så älskvärda. Och “Cough up the bucks” låter som något som skrevs under Déjà Vu Live–turnén med Crosby, Stills, Nash & Young 2006. Sen tappar han lite styrfart och får rent av soppatorsk, men avslutande titellåten är en vild blues som bubblar i väntan på nästa behjärtansvärda projekt.
Själv har jag bara hunnit lyssna på de fyra spår som Neil Young släppt som filmklipp. Alla spår handlar om bilar. Och de spår han släppt som filmklipp är inspelade med enkel utrustning och släppta på YouTube. Här bloggade vi om videoklippen.
Fork in the road handlar om bilar och om Youngs Lincoln Continental, årsmodell 1959. Den har han byggt om till en hybridbil. Enligt pressmaterialet ska Young själv köra den hela vägen till Washington DC.
Själv ska jag nu stänga av tv:n. De är lördag kväll och mest skräp på tv:n och jag har en bra bok och tänkte lyssna på Neil Youngs nya album medan jag läser slutet i deckaren. Jag måste ju ladda inför WTAI-festivalen i Stockholm i juni då jag ska se Neil Young live.
Fler recensioner:
Helsingborgs Dagblad
Aftonbladet
VF.se
