Tankar kring Sylvi på Göteborgs stadsteater

Sylvi
Av Minna Canth
Bearbetning: Jenny Andreasson och Sisela Lindblom
Regi: Jenny Andreasson
Scenografi & kostym: Marika Feinsilber
Mask: Anna Simonson
Ljus: Anna Wemmert Clausen
Ljud: Safoura Safavi & Siri Jennefelt
Koreografi: Dorte Olesen
Video: Clive Leaver
Dramaturg: Sisela Lindblom
Göteborgs Stadsteater
Premiär 11 april 2014

1893 fyllde urpremiären av Sylvi Svenska teatern i Helsingfors salonger. Hundratjugo år senare är det åter dags för Minna Canths verk att se dagens ljus, på Göteborgs stadsteater, i regi av Jenny Andreasson. Sist Jenny regisserade för stadsteatern satte hon upp den uppmärksammade Klaras resa 2010. Då också med Nina Zanjani i huvudrollen. Zanjani prisades för sin rollgestaltning i Klaras resa, liksom under hösten 2013 då hon kritikerrosades för sin tolkning av Strindbergs Fröken Julie.

Det är fullsatt inför premiären på Sylvi och en förväntan känns i luften. Ridån är öppen och avslöjar en draperad scen där långa tyger skapar rum. Teaterns vridscen används flitigt och de höga draperierna blir till duk för videoprojektion. Rekvisitan är sparsam, behagliga färgtoner på tyger, kläder och ett välarbetat ljus förstärker och sätter skådespeleriet i fokus.

Sylvi är ung, håller hårt om sin ungdoms hopp om att bli lycklig och nöjer sig inte med hustrulivets husliga förpliktelser. Maken Axel, eller som Sylvi kallar honom ”Farbror förmyndare”, är en upptagen man som ser Sylvi som sitt kuttersmycke. Hon är hans lille kissemiss, söt men i vägen för hans viktiga arbete. Sylvis fängelseliknande äktenskap går inte att ta miste på och heller inte de känslor som uppstår då barndomsvännen Victor gör entré.

Kärleken hinner visa sina bästa och värsta sidor under de två och en halv timme som föreställningen pågår. Oavsett om kärleken i ena stunden spirar i lekfulla barndomsminnen gör den i nästa stund svidande ont då balen är över och verkligheten tar kommando. Hur mycket Sylvi än söker sin frihet är hon kvinna och instängd bakom galler i form av könade mönster. Att hon inte är sin egen, eller ska förvänta sig få vara det, är självklart och från att beskrivas som makens lilla fågel bekänner hon ivrigt att hon tillhör Victor och ingen annan. Pjäsens vokabulär bär tydligt temat; instängdhet och ställer frågan om vem som är fri, kan man äga någon, vad är frihet och vad är den värd?

Efter paus ges Nina Zanjani tillfälle att spela ut hela sitt känsloregister när Sylvis värld slås i spillror och hon gör det med besked. Man kan höra en knappnål falla i salongen. Sylvis längtan känns och blir verklig.
Föreställningen illustrerar kampen mellan förnuft och känsla, kärlekens pris och människans ständiga strävan efter lycka och om musiken, ljuset och uppsättningens videoprojektion ringar in känslan av att vara instängd är det skådespeleriet som blåser vind i seglen och för oss i hamn.
Text: Mathilda Adolfsson Näslund

Medverkande:
Nina Zanjani
Eric Ericson
Carina Boberg
Fredrik Evers
Nina Haber
John Lalér
David Rangborg
Emilie Strandberg
Monica Wilderoth
Pia Karlsson

Foto: Ola Kjelbye