Kent
La Belle Epoque
Betyg: 5
Vanligtvis när ett band ska lansera ett album brukar de ladda upp med en singel, en svängig låt som både kan representera den stundande skivan och samtidigt få lyssnaren att falla till marken av hjärtflimmer – för att kort därefter få dem att återuppstå av sista dödsdansryckningar. Hitsinglar, kort och gott. Men inte Sveriges största rockband Kent. De väljer en annan väg, as always. Sin egna.
De är nu inte så intresserade av att förklara hur hård ensamheten kan slå mot någon som växer upp, eller om medelålderskriser. Heller inte om hur ljuvlig kärleken kan vara. De vill istället kasta vårt lands nuvarande hälsotillstånd i ansiktet på oss lyssnare. Eller snarare bristen på den. Den kalla och repetitiva melodin skulle visserligen göra sig bra på ett överfullt Ullevi, men det är den tillhörande texten – helt framförd ur tidstypisk jag-perspektiv – som kommer fylla det här landet med först hopplöshet och sedan varma bröst och knutna nävar. Mycket står fel till, helt klart, och mycket måste ändras på. Vill JAG vara drevet på skolgården, eller handen som håller i flaggan?
Mycket är negativt, helt klart i majoritet och Jockes röst är lika kall som uppgiven. Men så är det ju också valår i år, där vi kan rösta bort den regering som möjliggjort massiv vapenexport, eftersom ”hade inte vi gjort det hade någon annan tjänat de pengarna istället…” och plötsligt är det tydligt att jaget i denna berättelse inte är en enskild person med all skuld – utan oss som kollektiv i ett land som har utvecklats till ett land Gud glömde. Men precis som titeln åsyftar, en tidsperiod fylld av optimism och framtidstro, kan vi nu unna oss att drömma om ett annat land där knivbärande nazister kan hugga ner feminister medan media kallar det bråk mellan vänster- och högerextremister. Där alla kan gå fria utan rädsla. Där gubbar inte får sitta med sina datorer fyllda med barnporrbilder eftersom det rådande patriarkatet ger tummen upp till äldre män som gillar yngre kvinnor. Där alla bedöms rättvist och jämnt. Och kvinnor tjänar lika mycket som män.
Att temat är rosa, men ändå kyligt, är perfektionistiskt. Omslaget gömmer allt det onda där vi vill se gott. Anförtro oss till förhoppningen om att allt löser sig. Ger hoppet till landsortsborna där snabba sms-lån, alkohol och rohypnol vanligtvis gräver gravarna djupare. Men så lyfter vi på presenningen och ser det raka motsatsen. Så är frågan om vi ska lägga mest energi till att rösta i alla delomgångar av Melodifestivalen, eller sätta oss in i valet och rösta bort främlingsfientlighet och allianser som inte gjort annat än urgröpt vårt land. Ge tillbaka hoppet till dem som förlorat det. Eller om vi ska fortsätta stötta ett system som uppenbarligen inte fungerar, och sen låta tredje världskriget rasa över oss. På så sätt är detta som sagt inte en vanlig singel, utan ett tidsdokument till krönika som pekar på allt som gått fel och tillåts fortsätta gå fel. Det kan bara gå uppåt nu.
Text: Linou Gertz
)
Kent – La Belle Epoque (lyrics video) from Henrik Ismarker on Vimeo.
Nu finns det inte mycket i ”recensionen” jag egentligen vill kommentera. Men vapenexporten har inte ökatnämnvärt under den nuvarande regeringen, utan den har funnits där tidigare också. Och en framtida regering kommer heller inte att minska den. Så det blev lite väl mycket Science Fiction på morgonkvisten.
Linou, tro inte att bara för att vi byter regering så slipper vi allt kallt och mörkt, det behövs mer än så. Ett rödgrönt styre är inte det enkla svaret på detta, vi måste se ovan våra egna egovärderingar för att få bättre socialt klimat. I övrigt så är det en sjukt bra och träffande beskrivning av samhället + en melodi som verkligen backar textern.
Ny videolänk som ni kan byta till: https://www.youtube.com/watch?v=kbXvPs5ql68
Så jävla bra skrivet! Tack!
Daniel & Nicklas: Det är ju precis vad det hela handlar om. Den kollektiva skulden, tillika ansvaret. Vi kan rösta fram en bättre regering, men det stannar inte där. Vi måste stå upp mot vapenexport, mobbning och nazism. Det är ingen lösning som bara kan röstas fram vart fjärde år, det är ett ständigt arbete. Det exemplifieras i öppningsfrasen ”jag är handen som håller i flaggan” – tänker på fransoserna och fransyskorna med trikoloren i handen på barrikaderna under franska revolutionen som för en kamp de tror på. Och det måste vi också göra, snarare än bara tro att allt löses av sig självt.
Emma: Tack själv!
Bra skrivet! Men, försök inte vinkla att Jocke & Co är åt det röda hållet och att ett regeringsbyte är att föredra. Det är inte ens poängen med texten. Som sagt, annars bra!
Likt andra kommentatorer håller jag med om alla problemen som skrivs om i La Belle Epoque, och likt vissa andra kommentatorer måste även jag säga att det är väldigt naivt att tro att ens något av dessa problem löses av att byta till rödgrön regering. På sin höjd kanske ett eller två av problemen påverkas, och det är isåfall upp till bevis för en rödgrön regering som gäller…
Trots att jag skulle bli väldigt glad av ett regeringsbyte tror jag inte det är bara det denna fantastiska låt handlar om, eller allt vi behöver. Det är för lite fokus på individen och för lätt att skylla ifrån sig idag medans man väntar på någon slags gemensam rörelse, vi måste alla börja med vårat eget hjärta. Det är bara då samhället kan bli mjukare.
Anders, Pojken, /V: Ni lägger för stor vikt vid valet, det är någonting JAG har skrivit in. Eftersom låten handlar mycket om socialt patos och allmänt ansvar.
Om någon kastar skräp på marken är det inte mitt ansvar att plocka upp det, men världen kan ändå bli en lite bättre plats om jag gör det. Lite så.
Gå med i Sverige 3.0 så förändrar vi Sverige Tillsammans
https://www.facebook.com/groups/373053256142948/
För att sticka ut näsan lite. Jag tycker att låten handlar om ett regeringsskifte. Inte för att jag tror eller tycker att en rödgrön regering skulle lösa alla problem. I minna ögon skulle ett regeringsskifte vara ett bevis på att Sverige vill knyttas ihop igen. Att vi som ett land säger att jag vill ta ansvar för min näste och att de tar ansvar för mig. Jag tror att Sverige och svenskafolket har glömt att politikerna inte är där för att få höga löner och ljuga oss i ansiktet. De är där för att representera oss. Om vi som nation vill lösa problemen i samhället måste vi enas och ett regeringsskifte hade varit en början på det i min värld.
Ps: Nä, jag är inte helt opolitisk och jag har kanske en naiv världsbild. Men jag skulle vilja tro på att svenska folket kan ta tillbaka sitt land.
Texten är fruktansvärd men oändligt vacker! Sätter verkligen fingret på hur situationen är i Sverige!