Hoppet på Stadsteatern om att släppa taget och möta sig själv

Hoppet eller jag ska måla mina naglar röda och möta döden
Av Karin Thunberg
Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm
Premiär den 8 februari 2014

På Kafé Klaras scen, där Soppteatern brukar spela, framförs nu Karin Thunbergs monolog Hoppet eller jag ska måla mina naglar röda och möta döden som eftermiddagsföreställning.

Kvinnan som spelas av Odiles Nunes har hittat en knöl i sitt vänstra bröst och väntar på det ödesdigra telefonsamtalet från sin läkare. För sex år sedan opererade hon bort en bit av bröstet och förra året drack hon champagne och firade att hon var frisk. Men nu slår rädslan klorna i henne igen.

Den dryga timmeslånga monologen låter oss få en inblick i kvinnans barndom och relationer, allt medan hon flyttar runt klarröda kuber på scenen. Visst handlar det om hennes rädsla för döden, men lika mycket om hennes rädsla för livet. Odile Nunes målar upp en stark bild av en människa som har varit rädd för att leva; rädd för att bli lämnad; rädd för att inte räcka till; rädd för att tappa kontrollen.

Karin Thunberg som själv överlevt bröstcancer kommenterar:

– Men det är ingen självbiografi. Jag ser det inte ens som en cancerpjäs. I stället är det en berättelse om livets brytpunkter och en människas ofrånkomliga möte med sig själv.

Under föreställningens gång och till tonerna av Que sera, sera – det sker som än ska ske kommer kvinnan närmare detta möte och närmare ett beslut om att vända rädslan ryggen och släppa taget.

Av: Karin Thunberg
Regi: Johan Huldt
Scenografi och kostym: Peter Holm
I rollen: Odile Nunes

Foto: Petra Hellberg