Manifest 2083 – en föreställning om hur Anders Behring Breivik ser sig själv – är en modig och nödvändig föreställning

Manifest 2083
Av Christian Lollike
Regissör Christian Lollike
Gästspel från CaféTeatret från Köpenhamn på Dramaten
15 november 2014

Anders Behring Breivik dödade 77 människor och skadade 158 människor under sitt attentat i Norge sommaren 2011. Den danske dramatikern Christian Lollike ville undersöka hur det kunde hända, han ville undersöka vem massmördaren Breivik var, hur han fungerade. När det blev känt att han ville skriva en föreställning kring Anders Behring Breivik kom starka reaktioner och han fick massor av kritik och hatbrev, redan innan han hunnit börja skriva.

Föreställningen, Manifest 2083, är en stark föreställning som kretsar kring Breiviks manifest, rättegången och medieuttalanden av honom om hur han ser på sig själv. Skådespelaren, Olaf Højgaard, växlar mellan att gå in rollen som Breivik och att betrakta Breivik utifrån sin egen synvinkel.

Olaf Højgaard gick in så totalt i sitt sökande att förstå mekanismerna för hur en människa kan begå en sådan terrorhandling att han en period isolerade sig, stängde av mobilen och spelade massor av tv-spel med mycket dödande i, läste Breiviks manifest, besökte högerextrema sajter och mediterade den form som Breivik rekommenderar i sitt manifest. Det är en meditationsform som användes av japanska krigare och som är fungerar bra för att stärka psyket inför våldshandlingar. Olaf Højgaard tränade hårt, enligt de anvisningar som Breivik ger i sitt manifest och tog steroider.
– Jag märkte hur jag blev aggressiv, berättade Olaf Højgaard under föreställningen.

Under rättegången gav några psykiatriker Breivik psykiatriska diagnoser vilket Breivik protesterade mot och (om jag minns rätt) gick andra psykiatriker och/eller psykologer in och friskförklarade honom. I föreställningen kommenterar rollen Breivik detta:
– Det är konstigt. Om en terrorist från al-Qaida skulle gjort det jag gjort skulle ingen försöka ge honom en psykiatrisk diagnos.

Breivik planerade sitt terrordåd under flera år, han genomförde det noggrant och redogör för det i detalj i sitt manifest. Han arbetade med att stärka sig själv för att både fysiskt och psykiskt klara av att genomföra attentatet.

Olaf Højgaard är en fantastisk skådespelare och föreställningen bygger på hans strålande insats. En stor del av texten till föreställningen har vuxit fram i ett samarbete mellan honom och dramatikern/regissören Christian Lollike och dramaturgen Tanja Diers.

Föreställningen hade urpremiär i Köpenhamn hösten 2012 och belönades i maj 2013 med juryns specialpris när årets Reumert, Danmark största teaterpris, delades ut:
Motiveringen löd:
Nej det blev ingen hyllning till terroristen Breivik. På källarscenen stod bara en skådespelare som försökte förstå hur det var att vara Breivik. Det blev modig teater, som insisterade på att förstå det oförståeliga.

Efter att ha sett resultatet av denna djupdykning i hur världen ser ut i huvudet på massmördaren och terroristen Anders Behring Breivik blir jag väldigt rädd, skrämd. Det blir tydligt att Breivik inte är ensam, hans tankevärld växer runt om i världen, högerextrema grupper börjar synas mer och partierna får röster i allmänna val. Jag tror inte ens det är omöjligt att det finns grupper som på allvar tycker att det Breivik gjorde var rätt. Manifestet finns dessutom på webben och är lätt att få tag på. Skrämmande att det finns människor som kan hylla sådana tankar, men det finns många sådana grupper.

Det handlar dock inte bara om hur en människa kan bli högerextrem terrorist. Olaf Højgaards experiment med att isolera sig och bara låta sig själv få tillgång till extrema tankar visar hur människor kan falla in i vilka extrema tankar som helst. På samma sätt som Breivik kunde förvandla sig själv till en högerextrem terrorist kan andra fundamentalistiska grupper hjärntvätta sig själva för att utföra terrordåd.

Manifest 2083 är en modig föreställning och nödvändig. Vi måste våga undersöka också hemska tragedier som massmordet på Utøya, hur ont det än gör.

Foto: Søren Solkær Starbird

 

Svenska Dagbladet recenserade föreställningen på premiären i Danmark.