The Feeling of Going
Malmö Opera/Dansteater
Koreografi och regi: Ben Wright
The feeling of going är redan på pappret en föreställning som så fantastisk att den är nästintill svår att tro på.
Efter premiären för lite mindre än två veckor sedan hörde jag sedan kompisars uppspelta utsagor. Detta var en dansföreställning långt utöver det vanliga.
The Feeling of Going är en drömsk, surrealistisk historia om vad som händer när vi sover. Eller inte händer. Åtta hundra personer sitter i publiken och det finns därför lika många tolkningar.
Musiken är komponerad av Jonsí från Sigur Rós och tagen från hans soloalbum Go som släpptes 2010. Den hade tillskillnad från Sigur Rós ett mindre exprimentellt anslag med mer tydliga melodier samtidigt som även den gjorde utflykter.
Edda Magnasson, nu aktuell i rollen som Monica Z, tolkar Jonsís säregna falsett på ett ypperligt sätt och är den röda tråden genom hela föreställningen. Hon blir den vita kaninen och det enda stadiga i den oberäkneliga drömvärlden den namnlöse huvudpersonen faller ner i.
Även Eric Roos versioner är fantastiska då hans mörka stämma förvandlar Jonsís melankoliska och sköra popballader till något nytt.
Och då har jag inte en nämnt dansen, kostymen eller scenografin.
Ensemblen är aldrig stilal, hela tiden pulserande till antingen melodin eller någon knappt hörbar basgång. Jag kommer på mig själv med att bli helt trollbunden av de seniga kropparna som än är avklädda till bara mässing för att sedan bära runt på monsterlika och groteska pälsbeklädnader som för tankarna till Spike Jonze filmatisering av Where the Wild Thing Are eller Guillermo del Toros Pans Labyrint.
Allting exploderande bland yrande höstlöv och brinnande björkstammar.
The Feeling of Going är inte bara en helt genialiskt föreställning på idéstadiet, den blir det även i genomförandet och jag rekommenderar alla att gå och se den.
Text: Truls Mårtensson
The Feeling of Going spelas på Malmö Opera och Dansteater t.o.m den 24 november
[…] Truls Mårtensson i Kulturmagazinet Kulturbloggen […]