One Direction: This Is Us
Betyg: 3
Sverigepremiär: 28 augusti 2013
Tre år efter uppkomsten av det brittisk-irländska pojkbandet One Direction kommer nu dokumentären om deras resa. This Is Us följer Harry Styles, Zayn Malik, Liam Payne, Niall Horan och Louis Tomlinson under världsturnén för bandets andra album (Take Me Home) och deras väldiga framgångar världen över. Detta varvas med tillbakablickar från tiden i och strax efter den sjunde säsongen av brittiska X-Factor, i vilken gruppen kom på tredje plats, samt intervjuer och behind the scenes-material där killarna umgås och skojar med varandra och sitt team. Det är lätt att se att man velat likna One Direction med The Beatles, både genom att visa på den hysteri som de skapar hos fansen, men också hur de skildrar deras livliga, lite ”cheeky”, sätt att vara på.
Dokumentären är regisserad av Morgan Spurlock, mannen bakom bland annat Super Size Me (2004), och man förväntar sig att filmen ska vara undersökande och ha lite av en extra twist; istället känns den lite för snäll och tar egentligen inte upp något om till exempel kändisskapets baksida, det bakomliggande maskineriet, festande, eller killarnas kärleksliv – vilket ju verkligen skulle kunna uppröra många av fansen. Kort sagt är This Is Us en film för just dessa, och, med sina snabba klipp, animeringar, och 3D-effekter i slow motion, kanske allra mest till de lite yngre av dem. Fansen kommer alltså bli nöjda, men även jag (som också är ett fan av gruppen) önskar att den hade gått in mer på djupet.
Något som imponerar är de mycket snyggt filmade och redigerade konsertsegmenten, under vilka 3D-effekten bidrar med ett häftigt bilddjup, och i helhet är det en väldigt trevlig dokumentär om fem otroligt charmiga, sympatiska unga killar som råkat bli en del av världens just nu största popfenomen och blivit bästa vänner på vägen. Det är nästan omöjligt att värja sig, och jag sitter och småler hela filmen igenom.
Text: Mikaela Gustin