Det är tidig söndagmorgon och jag vandrar över gräsmattan på Hesselby Slott. Solen möter mig, daggen tvättar mina fötter. I bakgrunden hör jag fiolmusiken från Vinkällaren där dansen fortsätter, nu i en mer privat regi än de officiella folkfestivalen. Några timmar hade Valkyrian Allstar avslutat kvällens sista konsert och Eric Bibb avslutat en konsert som gav avtryck – så pass att jag skippade Valkyrian Allstar. I Vinkällaren tonade Richard Lindgren och Maria Bloms röster ut.
Lördagen lockade närmare 5 000 besökare, bägge betalagarna ca 7 500. Ett bra resultat säger Festivalledningen.
Lördagen bjöd på oerhört bra program, med bl.a Lena Willemark och Älvdalens elektriska, Richard Lindgren med Band, Lombohovfet, Ode, Jenny Almsenius.
På fredagen njöt vi av Marie Bergman, Kolonien, Copkies `N Beans många många andra.
Däremellan var det spelmansmusik över allt. Gamla, unga, män och kvinnor fyllde luftrummet med toner från Dalarna, Hälsingland, Jämtland o Skåne.
Det är något speciellt med folkmusik eller ska vi kalla det folkkultur. Det är något speciellt när musiker, publik kan mötas och utbyta kunskap. För det är lite av vad Folkfestivalen handlar om erfarenhet- och kunskapsutbyte. Frihet från allt för elektrifierad musik där det akustiska dominerar och där öron och själ får sin välbehövliga vila.
Där vi bara kan vara.
Det blir en folkfestival nästa år lovar Tomas Ledin. Vi väntar med spänning på den tredje festivalen i Hässelby.
Text: Anne Skåner