Not Dead
Betyg: 3
Biopremiär: 12 juli
I inledningsscenen får vi se enbart en närbild på en rynkad panna, och lite utav håret som är format som en tuppkam som får oss att förstå att vår huvudperson är en punkare. Ordet ”Not” som är tatuerat i hans panna tyder på samma sak: en negativ inställning till livet och resterande samhället, som han alltså motsätter sig.
Kort därefter äter han middag med sin broder och pappa, och då båda bröderna pratar i mun på varandra så får pappan svårt att höra vad någon av dem säger. Det enda han kan urskilja punkaren säga är någonting om något bråk med polisen och andra sonen, som jobbar på kontor och bär kostym och slips, vill köpa ny tv som han behöver ett kortvarigt lån till. Det blir lite väl övertydligt med skillnaderna dem emellan, och humorn känns till en början väldigt sökt. Men det blir bättre efter ungefär en halvtimme trams.
Liksom en del andra arbetarberättelser från senaste åren leder en rad olyckliga händelser till att kontorsarbetande brodern får sparken och inte hittar ett nytt jobb: han gör en nedåtgående klassresa och tvingas lämna sitt bekväma liv med hus, fru och barn för att leva ensam på gatan. Tyvärr är hela händelseförloppet för uppenbart uppbyggt, så man förstår snabbt vad som kommer hända, men som trivsam komedi är den absolut sevärd; speciellt om en antikommersiell punkkomedi står på önskelistan, och vid några väl valda tillfällen lyckas den riktigt överraska, chockera, ja faktiskt engagera på ett sätt som uppriktigt sagt förvånar mig. På ett positivt sätt: okonventionellt och starkt! Och det är ju faktiskt ett ganska bra slutbetyg, även för någon som inte bryr sig ett skit.
Text: Fredrik Gertz
jag måste bara få säga att det epitet som huvudpersonen har; ”den äldsta punkaren i Europa med hund” bara är så jävla jävla bra.
för övrigt, slutet på din recension får mig att:1.le. 2. tänka att jag vill se den för att känna efter.