The National, Orange Stage
Roskildefestivalen 6 juli 2013
Betyg: 3
”This is the happiest song we’ve ever written” säger The Nationals vinsörplande sångare Matt Berninger med ett ironiskt leende på läpparna innan bandet börjar spela Sorrow från 2010 års High Violet – albumet som blev deras stora genombrott och antagligen är själva anledningen till att de nu kan agera headliner på festivaler av Roskildes storlek – men låtens inledande rader ”sorrow found me when I was young / sorrow waited, sorrow won” känns bara alltför talande för hur malplacerat det tenderar att kännas på en såpass stor scen. En mer lämplig lokal för bandets melankoliska musik hade nog kunnat vara Arena-scenen några stenkast bort.
Fake Empire får följt av Don’t Swallow the Cap, från nya albumet Trouble Will Find Me, och Bloodbuzz Ohio inleda spelningen – men den på pappret så medryckande inledningen till trots tar det ett tag för Brooklynbandet, vars största skillnad från helt ordinära gymnasielärare oftast tycks vara att de faktiskt får leva ut sina rockstjärnedrömmar, att riktigt få kontakt med publiken. Det märks visserligen att bandet varit aktiva i nästan ett och ett halv decennium, de är samspelta, de tycks veta precis vad de gör och de framför sin nu rätt imponerande samling låtar ytterst troget studioversionerna, men det är först fram emot slutet – när Matt Berninger hoppar ut i publiken – som de blir riktigt engagerande.
Följande låtar spelades:
Fake Empire
Don’t Swallow the Cap
Bloodbuzz Ohio
Mistaken for Strangers
Sea of Love
I Should Live in Salt
Afraid of Everyone
Conversation 16
Squalor Victoria
I Need My Girl
This is the Last Time
Abel
Slow Show
Sorrow
Apartment Story
Graceless
England
Mr. November
Terrible Love