Filmrecension: World War Z

World War Z
Betyg: 3
Premiär: 12 Juli

Brad Pitt spelar Gerry Lane, en före detta FN-anställd som tillsammans med sin familj kämpar för sin överlevnad i ett zombie-infekterat Philadelphia. Gerry beger sig tillslut ut i världen tillsammans med en grupp människor för att hitta svaret på varför människor blir infekterade av en okänd sjukdom. En sjukdom som förvandlar vanliga människor till blodtörstiga galningar.
Zombie-genren fick sig en andra andning 2004 tack vare Zack Snyders fantastiska remake på George Romeros Dawn of the dead. Han lyckades blåsa liv i en sömning och trött genre med sina springande zombies och adrenalinpumpande scener. Nyheten att Brad Pitt tillsammans med regissören Marc Foster (Finding Neverland, Quantum of Solace) skulle tillverka en Zombiefilm med en sådan stor budget och A-listade skådisar fick de flesta zombiefans att jubla. Vad kunde gå fel? Mycket tydligen.

Få filmer i historien har varit så krångliga att färdigställa som World War Z. Allt började med en bok med samma namn som Brad Pitts produktionsbolag Plan B Entertainment köpte rättigheterna till 2007. Efter några år av omskrivningar av manus inledde de inspelningen juli 2011 med en budget på 125 miljoner dollar. Fortfarande i maj 2012 låg filmen ofärdig och filmskaparna hade nu en film utan en tredje akt. Damon Lindelof (Lost, Prometheus) som fortfarande vid den tiden klassades som ”the go-to-guy” kallades in för att skriva slutet till filmen som var planerat att filmas hösten 2012. Lindelof som samtidigt jobbade med Prometheus och Star Trek Into Darkness hann dock inte i tid att skriva klart manuset och hans kollega från Lost, Drew Goddard anlitades istället för att slutföra jobbet. Budgeten landade tillslut på 200 miljoner dollar. Något som jag misstänker påverkade filmen. Mer om det senare.

4 saker jag gillar med World War Z:

1. Brad Pitt
Ja, jag är svag för den mannen. Precis när han slog igenom var jag inte lika imponerad dock. Till exempel ansåg jag att han gjorde ett uselt jobb i den annars fantastiska Seven. Men under åren har han växt till sig och gjort några fantastiska roller. Tänker framför allt på Inglourious Basterds och Twelve Monkeys. I World War Z gör han det absolut bästa av en ganska trist roll. Han spelar en familjefar med hjärtat exakt där det ska vara och gör det stabilt och trovärdigt.

2. Scenografin
Filmen får en episk och storslagen känsla av alla gigantiska bilder på städer som bokstavligen är överkörda av de infekterade. Även de mindre scenerna med trånga utrymmen är smakfullt iscensatta.

3. De infekterade är genuint läskiga
Självklart handlar det om specialeffekter när de infekterade klättrar på varandra för att komma över en mur, men annars pratar vi om hederligt gammalt smink. Till skillnad från till exempel I Am Legend med Will Smith där de infekterade mer eller mindre helt är skapade i postproduktion får vi här en känsla av att de är på riktigt.

4. Realismen
De har definitivt satsat på en realistisk känsla med hela filmen. Den påminner mer om Contagion från 2011 än en klassisk Zombiefilm. Pandemier är ett verkligt hot mot mänskligheten och filmskaparna drar sig inte för att göra oss tittare påminda om det.

4 saker jag inte gillar med World War Z:

1. Klippningen
Marc Foster fick kritik för exakt sak med Quantum of Solace och tyvärr är det inte bättre här. Det är ryckigt, snabbt och suddigt. I vissa scener går det helt enkelt inte alls förstå vad som händer. Kameran skakar, man hör en zombie morra och någon skriker. Ofta varar klippen under en sekund. Katastrof helt enkelt. Det går faktiskt att göra snabba scener bra. Titta på Dawn of the dead 2004. Dock misstänker jag att det har lite med PG-13 att göra. Mer om det snart.

2. Ljussättningen
En nackdel med 3D är att upplevelsen blir mörkare. Formatet lämpar sig helt klart bäst med ljus animerad film. I World War Z är många scener vansinnigt mörka. Lägg sedan på ett par mörka 3D-glasögon på det. Scener som annars var tänkta att vara läskiga blir bara förvirrande. Man ser helt enkelt inte vad som sker på duken.

3. PG-13
Som jag har nämnt tidigare misstänker jag att på grund av att budgeten sprang i väg som den gjorde vågade inte studion satsa på en barnförbjuden film. Jag måste inte ha massa blod och inälvor som sprutar i en läcker 3D-effekt mot mig, men det här var bedrövligt. För det mesta får vi en suddig och skakig bild av några som brottas lite längre bort. Jag har faktiskt inga minnen av något blod alls i samband med att någon blir attackerad av en zombie i filmen. I en dramatisk scen där Brad Pitt fattar beslutet att kapa en ung kvinnas hand efter hon blivit biten är det nästan patetiskt. Vi får själva pussla ihop vad som hände när Brad plötsligt lägger bandage lite senare. Som sagt, jag kräver inte ett blodbad, men ska jag vara rädd för de infekterade behöver jag också se vad de är kapabla till. Jag håller andan för en Uncut version.

4. Filmens rytm
Det blir lite konstigt när Brad pitt nästan omedelbart får sin familj i säkerhet. Jag menar, varför ska vi tycka det är spännande? För att lösa det problemet har de slängt in lite krystade scener där Brad försöker ringa sin fru och inte får tag på henne. Det är lugnt mannen, du placerade henne i säkerhet efter tio minuter.

I slutändan landar betyget på en 3:a, men en väldigt svag sådan. Jag är svag för Zombies, även om denna film inte direkt känns som något som passar in i genren. Den är mer besläktad med Outbreak och Contagion. En kamp mot klockan och en sjukdom. Men det är snyggt, välgjort och underhållande. Dock finns det ingen anledning att se den i 3D. Jag misstänker att de mörkaste scenerna gör sig mycket bättre i 2D. Jag ser gärna en uppföljare vilket enligt rykten redan är under planering. Men jag hoppas verkligen att de klipper annorlunda och för min skull slänger in några droppar blod här och där.

Text: Magnus Thorin