Undertiden
Elverket
Premiär: 15/05 – 2013-05-16
Regi: Nadja Weiss
Vi lever i ett samhälle där tiden utgör en viktig del av vardagen. Man vaknar sju, arbetar från åtta till sex, går och lägger sig elva och gör om samma sak om och om igen – tills man dör och tiden förvandlas till någonting meningslöst, någonting som inte längre spelar någon roll. Man är ju död. På samma sätt är det med jorden – människorna som bor på den utvecklas i en märklig process, de upptäcker och de nyskapar; men om allt liv på jorden plötsligt skulle utrotas av en asteroid, miljökatastrof eller möjligen ett krig – då skulle tiden inte spela någon roll längre för att ingen skulle ha något att säga till om den.
Dan Berglund välkomnar publiken med att spela kontrabas under några minuter i entrén. Sedan får publiken komma in i salongen och sätta sig tillrätta. Instrumenten står på plats och skådespelarna rör sig estetiskt – dock oelegant – runt på scenen. På scengolvet ligger rosa påsar och innehåller olika materiella ting – docksängar, gosedjur och rosa kavajer. Vissa scener bjuder på humör, andra på tomhet. Experimentet har några få frågeställningar. Vad är tid? Vad händer när den tar slut? Spelar människans minne någon roll?
Undertiden är ett musikaliskt experiment, en forskning om vad tiden är för någonting och hur den påverkar mänskligheten. Det musikaliska experimentet behandlar många flera olika aspekter och olika resonemang kring ämnet tiden, därav är handlingen oklar; om inte frånvarande. Även kärleksaspekten av tiden behandlas – förälskelse varar i arton månader, därefter kommer en betänketid för paret att fundera kring sin relation och komma fram till en slutsats. När passionen har släppt kommer den riktiga kärleken. Denna aspekt kan diskuteras…
Tiden behövs – för processer och utvecklingar – men samtidigt är den ett påhitt av människan, en illusion. Klockor, kalendrar, scheman och arbetstider är alla trots allt uppfinningar av människan; men den finns ändå där – dagen och natten, tidzonerna. Uppfinningen av tiden har överensstämt med naturens gång; men i så fall kanske inte tiden är en illusion alls?
Det musikaliska experimentet – verket kan tveksamt kallas för musikal eller pjäs – behandlar sina frågeställningar men kommer inte med en tydlig slutsats. Tankegången är idérik och tankeväckande men ger inga svar. Egentligen förväntas inte verket komma med några svar med tanke på det komplicerade ämnet som så vitt jag vet ingen fullständigt har besvarat men själva vagheten leder ingenvart och blir till slut meningslös.
Medverkande Nina Zanjani, Erik Ehn, Mattias Silvell och Tonbruket; Dan Berglund, Johan Lindström, Martin Hederos, Andreas Werliin
Regi, koncept, kostym, scenbild Nadja Weiss
Musik Tonbruket
Dramaturg Jacob Hirdwall
Bild: Nina Zanjani och Erik Ehn. Foto: Roger Stenberg
Text: ANastasia Brink