Kattens bord – en realistisk och exotisk berättelse

Titel: Kattens bord
Författare: Michael Ondaatje
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: 201303
ISBN: 9789127133792

För ett barn kan världen ofta verka som större, och mer exotisk. Ett barn vistas i ett samhälle fullt av upptäckter och fynd som uppfattas som mer underliga än de tycks vara för de äldre generationerna. Även barnens kroppslängd kan möjligen leda till en livsåskådning ur en annan vinkel. Samhällets uppbyggnad samt de underliga karaktärer som vistas i sfären av de oskrivna vuxenreglerna leder till nyfikenhet från barnens sida eftersom deras värld till stor del styrs av förmyndare – som är vuxna.

När den elvaårige blivande författaren Michael får chansen att vistas utan någon förmyndare på ett passagerarfartyg som ska ta honom över till sin mor i England tar han tillfället i akt och studerar karaktärerna som finns ombord på fartyget. Han blir tilldelad en plats vid Kattens bord – middagsbordet längst bort från Kaptenens bord ombord på fartyget. Vid kattens bord sitter intresseväckande representanter från de äldre generationerna. Ombord finns också två pojkar i samma ålder som Michael – Cassius och Ramadhin. De tre pojkarna upplever den sortens frihet som endast kan upplevas med främlingar på ett fartyg som korsar oceaner och hav.

Michaels realistiska men på samma gång exotiska upplevelser skildras med en analytisk och välbeskriven prosa som ger förståelse – och möjligen minnen – för ett barns uppfattning av samhället och världen. I detta fall är Michael varken naiv eller dum, han må inte förstå allting han ser föregå men det innebär inte att han är blind. I en del av romanen handskas den vuxna Michael med sina barndomsminnen, endast då får han förståelse för hur karaktärerna han mötte på passagerarfartyget Oronsay påverkade hans identitet.

På samma sätt som gränsen mellan realismen och den färgstarka exotismen i romanen är suddig är också gränsen mellan verklighet och fantasi otydlig. På ett sätt är Kattens bord en memoarbok, å andra sidan är berättelsen påhittad – den är lika personlig som den är opersonlig. Egentligen spelar det ingen roll eftersom Ondaatje lyckas berätta en fängslande berättelse utan att behöva vara tydlig med dess bakgrund.

Text: Anastasia Brink