Artist: Justin Timberlake
Titel: The 20/20 Experience
Betyg: 2
Efter suveräna debuten Justified (2002) och den minst lika bra uppföljaren FutureSex/LoveSounds (2006) kom det att dröja ytterligare sju år innan ett nytt alster skulle dyka upp. Av någon outgrundlig anledning har han satsat på filmkarriären, som visat sig vara tämligen intetsägande, när det är musiken som borde vara hans huvudfokus. För det har aldrig rått någon som helst tvekan om att Memphis-gossen är begåvad, jag menar hur djävulskt bra är inte till exempel Like I Love You. Fortfarande Justins stora stund i mina ögon.
Musikaliskt har det väl egentligen inte hänt så mycket sen senast. Det är fortfarande Timbaland-pop kontra Justin-soul. På gott och ont. Med den stora skillnaden är att ambitionerna ligger betydligt högre än på tidigare album. Här blickas det bakåt till den musikaliska era på 60- och 70-talet då låtarna var långa, tonartsskiftningarna många, samt rytmiseringar och harmonier skiftande. Anslagen är som ni hör svulstiga, samtidigt som kompositionerna visar sig vara snitsiga och eleganta. Det är ett rejält hantverk, där de flesta låtarna klockar kring 7-8 minuter.
Men jag tröttnar. För oavsett hur snyggt det är förpackat och hur (kanske lite för genomskinligt) supermusikaliskt det må vara, så blir det här tråkigt. Det har lagts en sån enorm tyngdvikt på seriositet och variation, att Justaland har glömt bort soulen, bettet och att ha roligt. Allt är så förbannat seriöst, svulstigt och ansträngt. Och har inte Timbalands bäst-före-datum passerat? Vem orkar höra honom mässa trött i bakgrunden, såsom han gjort i år och dar? Men när fokuset läggs på rak pop, då ploppar plötsligt även soulen fram. När dom slutar försöka och går på känsla. Som i fantastiska Mirrors eller avslutande Blue Ocean Floor, där Justin kommer in på en helt ny domän både vad gäller bredd, djup och själ.
Text: Tommi Salmela