Oasis på Globen, kunde inte motstå att gå och se dem, speciellt inte som de hade bett Caesar att vara förband, ytterligare en anledning förutom den viktigaste, en av bandmedlemmarna är lillebror till en gammal god vän.
Det är inte ofta jag kommer i tid för att titta på ett förband. Det som slog mig att denna gång var att det många som kommit i förväg för att lyssna på Caesar, kanske just för att det var Oasis som bett dem vara inledningen. De spelar, som de själva säger en 70-talspunk och så får de lite fart på publiken, jag ler och tittar på den lilla lillebrodern som nu inte är så liten längre. Men det är inte därför jag tycker de är riktigt bra och de får klart godkänt.
Efter en lagom lång paus så sätter Oasis igång och jag sitter omgiven av en väldigt ung publik, ungefär i samma ålder som då jag såg Justin Timberlake. En smula underligt med tanke på att Oasis startade i början på 90-talet, så jag blev lite förvånad.
Tyvärr måste jag säga, så imponeras jag inte. Inte en enda gång fick jag gåshud. Där jag sitter på ena långsidan, kan jag inte känna något tryck från publiken, ingen riktig glädje.
Kanske att det är skillnad om man står nere på golvet, en annan känsla, men jag kan inte se att det skulle vara så.
När de sen spelar Wonderworldwall då reser sig publiken ur sina stolar och står upp, men sen sätter sig alla ner igen.
De spelar en trevlig pop, trummisen dunkar på, gitarr och sång låter bra, men det lyfter aldrig. En seg konsert och när jag går därifrån, tänker jag att det ändå var roligt att ha sett Caesar. Som förstås finns på Myspace.
Text: Lena Dahlström
Och en hel del fans har varit snabba och redan laddat ner klipp från konserten i Youtube.
Don’t Lock Back in Anger
The Masterplan
Wonderwall
Supersonic Live
Andra bloggar om: konserter, Globen, britpop, Oasis
Ursäkta min okunskap – jag kan ingenting om Oasis MEN heter inte låten Wonderwall?
Intressant hur du kan säga att det var mycket folk där till förbandet när du aldrig varit i tid till förbandet innan. Sedan kanske en korrekturläsning inte skulle skada. Låten heter Wonderwall, inte wonderworld.
F ö kan jag hålla med dig till en viss del, dock tyckte jag att Liam var lite väl sur i halsen. Ett par låtar som lyfte min upplevelse av spelningen och som gör att jag kan tänka tillbaka på den och njuta var bl.a. ”Don’t look back in anger” och ”I’m outta time”
Man kanske ska se till att kunna namnet (Wonderwall) på deras absolut mest kända låt innan man har en åsikt om bandet.
öhh ja, vafan har du sittplats på oasis för!!!?? det var grymt på ståplats kan jag tala om. cesars var skitsega och pallade inte med varken scenen eller publiken. Tråkigt med en frontman som ber om ursäkt för sig. Nästa gång du går på konsert köp ståplats.
Wonderwold???? kanske att du menar wonderwall=)
Ta ståplats nästa gång så får du känna på tryck!
Schysst blogg, ville bara säga att jag gillar den. 🙂
Hahaha, man ska nog inte ha en åsikt om ett band man inte ens kan namnet på deras mest kända låt på… Och att det inte var något publiktryck? Skojar du? Var du kvar under Don’t look back in Anger, när publiken sjöng hela sista refrängen? Det var ju grymt!
Jag förstår inte varför alla sågar oasis? Fick du ej gåshud ärdu inget riktigt fan! Dom var grymmmmaa!