Dan Deacon, Debaser Slussen
27 februari 2013
Betyg: 3+
Dan Deacon, som likt sina nyskapande kollegor i Animal Collective härstammar från Baltimore i USA, är känd för sin förmåga att verkligen involvera publiken i sina spelningar. När jag kom till Debaser Slussen möttes jag till exempel av den här affischen:
Tyvärr bidrog inte just de här mobilapparna med så värst mycket, de användes egentligen enbart för att bidra med ljusshowen under True Thrush. Vilket gick sisådär. Men nog bjöd Dan Deacon in publiken. Han framstod närmast som en flummig hipster-ringledare som med sina drivande beats och glitchiga electronica fick hela Debaser att dansa.
Efter att ha klivit på scenen började han predika om sin fascination för scenskynken och sin drömspelning som skulle innefatta ”an endless performance of curtains opening and closing”. Sedan fick han (i stort sett hela) publiken att huka sig ner mot marken och peka mot en punkt i taket som skulle föreställa ens mest pinsamma situation ur vuxenlivet. Jag kommer inte ihåg exakt vad som var övningens syfte, men jag minns att den involverade Austin Powers på något sätt.
Först därefter började han spela sin första låt. Det fick ta några minuter, men det var nog rätt underhållande och försatte publiken i någon slags mottaglighet för vad som väntade.
Några låtar in i spelningen gick han loss igen. Då fick han publiken att organisera sig så att det liksom blev en tom cirkel i mitten av lokalen. Där fick två konsertbesökare i taget dansa loss inför resten av lokalen, och den här typen av interaktion med publiken präglade – för att inte säga lyfte – hela spelningen som i stor utsträckning kretsade kring Dan Deacons senaste opus America. Det är lika delar experimenterande och euforiskt, och den genomgående känslan av lekfullhet gör det väldigt charmigt och dansant.