Sång till den storm som skall komma
Författare: Peter Fröberg Idling
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: 2012
ISBN 978-91-27-13356-3
Året är 1955. Scenen är Phnom Penh i Kambodja under några veckor i månaderna augusti och september och det första parlamentsvalet efter självständigheten från Frankrike stundar. Romanen är uppdelad i tre delar där vi får följa tre olika personer, Sar, Sary och Somaly.
Det som är intressant är att den person, som vi först följer – Saloth Sar – sedermera tar namnet Pol Pot, som ju räknas som ansvarig för folkmordet i Kambodja på 1970-talet där ca 1,7 miljoner människor dog. Här har han alltså ännu inte kommit så långt i sitt liv, men han går mot den annalkande katastrofen och vi följer honom i hans tankevärld under ett par veckor denna senhöst 1955. Han arbetar för oppositionspartiet och, i hemlighet, för de röda khmerernas revolution. Det ovanliga här är att berättandet ibland sker i imperativ och i andra person – gör det, gå dit! Vilket ger en annorlunda litterär dimension till det hela, särskilt i beaktande av vad vi vet om händelserna 20 år senare.
Den andra personen – Sam Sary – var vice statsminister hos prins Sihanouk och huvudmotståndare till den unge Pol Pot tillika rival om den vackra skönhetsdrottningen och prinsessan Somaly, som är huvudperson i romanens tredje del. De båda delarna är skrivna som brukligt i tredje person. Det är ett spel om makt och begär mellan männen medan kvinnan främst verkar längta efter frihet, skönhet och skapande.
Peter Fröberg Idling skildrar miljön i den postkoloniala storstaden sinnligt och levande, i vissa stycken känns det som jag ser en bra klassisk film. Boken har undertiteln ”En fantasi” och författaren har verkligen lyckats med att gestalta de olika personerna och händelserna på ett trovärdigt sätt, han försöker förstå hur den intellektuelle läraren Sar kunde bli till den grymme ledaren Pol Pot. Sång till den storm som skall komma är spännande, välskriven och tänkvärd – hur formas människan av sina upplevelser och sammanhang, hur skapas historien? Den är också Augustnominerad 2012 i klassen årets svenska skönlitterära bok.
Text: Vivian Gustin