Artist: Tame Impala
Titel: Lonerism
Betyg: 4
Uppföljaren till Tame Impalas debutskiva från 2010 är en inblick i ”det galna geniet” Kevin Parkers Syd Barrett-liknande värld. Teknologiska under (och pengar från bandets festivalspelningar) har gjort det möjligt för honom att sjunga och spela in samtliga instrument i sin hemmastudio i Perth. Resultatet känns överraskande fräscht samtidigt som ljudbilden till viss del fortfarande går att känna igen från Innerspeaker. Precis som omslaget vilket föreställer ett stängsel mellan dig och en salig trädgård känns Lonerism som en lustgård vi aldrig riktigt kan träda in i – än mindre få grepp om. Men den är förvånansvärt enkel att uppskatta.
Om debuten var tillbakadragen men progressiv märks det redan i öppningslåten Be Above It att Lonerism är ett mer direkt verk. En av de bästa låtarna på skivan är Why Won’t They Talk to Me där de multidimensionella ljudvågorna studsar runt över hela rummet innan drivande trummor bär fram Parkers John Lennon-liknande röst. Gitarrerna är som regel fullkomligt dränkta i phaser-pedaler och tankarna förs ofrånkomligt till The Beatles mest trippiga period. Men bakom det psykdeliska finns en känsla för perfekta poplåtar där höjdpunkten är Elephant.
Tame Impalas nostalgiska futurism blickar tillbaka mot en tid då rock’n’roll fortfarande var framåtsträvande. Det är smått fantastiskt trots, eller kanske på grund av, att det är mer Woodstock än 2012. Austaliensarna har helt klart överträffat sig själva.
Bästa spår: Why Won’t You Talk to Me, Feels Like We Only Go Backwards, Elephant