Magic Mike
Betyg: 3
Svensk biopremiär: 15 augusti 2012
Lack, läder och stringkalsonger. I Steven Soderberghs kommande film ger han sig ut på okänt territorium och skildrar affärsverksamheten för manliga strippor. Idén kom ursprungligen från huvudrollsinnehavaren Channing Tatum som under inspelningen av den föregående filmen tillsammans med regissören, Haywire, avslöjade sin förflutna karriär. Soderbergh fastnade för historien och beslutade sig för att bygga vidare på den och utforska miljön för exotiska dansare.
Filmen utspelar sig under tre månader i Tampa, Florida. På dagtid är Mike en byggarbetare, på kvällstid äntrar han scenen på klubben Xquisite som huvudattraktionen Magic Mike, tillsammans med ett hunkigt, lättklätt gäng som uppträder under artistnamnen Tarzan, Dallas och Big Dick Richie. En dag rekryterar Mike den naiva 19-årigen Adam, tar honom under sina vingar och lär upp honom. Han välkomnas som det nya stjärnskottet och tilldelas smeknamnet ”The Kid”. Nykomlingen introduceras snabbt för ett liv fyllt med droger, vilda fester, alkohol och kvinnor, vilket oroar storasystern som har svårigheter att acceptera broderns yrkesmässiga val. Mike avger ett löfte om att ta hand om den unga naturbegåvningen och börjar samtidigt fatta tycke för systern. Det sätter igång en utveckling med utsvävningar, intriger och dilemman. Mike börjar tröttna på att arbeta för dollar-sedlar och bakom fasaden döljer sig en genuin passion för hantverk, en dröm om att starta ett eget företag för handgjorda möbler och lämna lapdance-branschen för gott.
Det är varken en smutsig eller sunkig värld vi presenteras för i ”Magic Mike” utan en mer glamourös chippendale-liknande som bjuder på imponerande dansrutiner, spektakulära shower med galna utstyrslar och paradnummer med synkad koreografi. Så länge vi befinner oss i lokalerna för stripteasen fångar filmen intresset och det är underhållning på hög nivå med sprakande fyrverkeri. Men i övrigt är den inte så spännande, det är en lättsmält dramakomedi som saknar substans men gör ett tappert försök till att beröra lite med en sidohistoria om längtan efter närhet i den ensamma och tomma tillvaron. Utförande är snyggt men manuset inget märkvärdigt. Alex Pettyer övertygar i rollen som den vilsne tonåringen och Matthew McConaughey och Channing Tatums skådespel med den grabbiga jargongen lyfter filmen. Det är en härlig åktur men en förutsägbar och ganska intetsägande sådan.
Text: Victoria Machmudov
