Titel: Barnmorskan i East End
Författare: Jennifer Worth
Förlag: Lind & Co
Utgiven: 201206
ISBN 978-91-7461-102-1
Jennifer Worth (1935-2011) arbetade tjugo år som barnmorska och sjuksköterska i Londons fattigaste delar. Hon har skrivit sina memoarer i boken Barnmorskan i East End. I boken får vi följa den unga, nyutexaminerade barnmorskan Jennifer Lee, som kommer till ett nunnekloster i Docklands i Londons East End för att arbeta. Det är 1950-tal och området bebos av stora och fattiga familjer. Männen arbetade för det mesta i hamnen och kvinnorna hade ett hårt liv i trånga, smutsiga lägenheter, ofta var flera familjer tvungna att dela på en kallvattenkran och ett torrdass.
När kvinnorna skulle föda kallade man på en barnmorska från nunneklostret. Kvinnorna var rädda för sjukhus, som de förknippade med de gamla fattighusen och ville därför hellre föda i hemmet. Barnmorskorna färdades på cykel, lastad med nödvändiga sjukvårdsartiklar. Nunnorna var också barnmorskor, författaren berättar underhållande och humoristiskt om dem. Det är också roligt och intressant att få del av många, väl beskrivna detaljer kring både förlossningskonst och allmän sjukvård på den tiden.
För Jennifer, som kom från en skyddad medelklassfamilj, blev det ett chockartat möte med fattiga människors livsvillkor. Hon beskriver hur hon i början förfasades över smutsen, stanken, och de enorma barnhorderna. Men hon lärde känna många av människorna genom sitt yrke och hon kom att beundra den livsvilja och burdusa cockneyhumor, som fanns bland dem trots misären. Jenny berättar målande om olika livsöden, en del är gripande, flera riktigt hemska. I ett kapitel berättas t.ex. om en ung flicka som rymt från usla förhållanden på Irland och som i London luras till prostitution i slumkvarterens kaféer, varefter det går riktigt illa. I ett annat en riktig solskenshistoria om en man som aldrig ifrågasätter den efterlängtade sonen som föds utan helt och fullt accepterar honom, trots att det visar sig att han är svart.
Boken, med ett omslag från tv-serien – glada och rena sjuksköterskor på cykel – får mig att tänka på äldre, smått religiösa ungdomsböcker med budskapet att allt ordnar sig bara man är glad, ren och arbetsam. Men när jag kommit in en bit i berättelsen förstår jag att det inte är riktigt så, boken är mer nyanserad än jag först befarade. Även om mycket av misären döljs av den lättsamt, glättiga tonen i berättandet så förstår man att klassklyftorna i samhället var enorma. Man kan inte låta bli att reflektera över de stora klasskillnaderna och orättvisorna.
Men det skulle vara fantastiskt om livet kunde vara så väl beskaffat att de allra flesta svåra prövningar kunde övervinnas med kärlek och ett glatt humör. Och det ger en positiv känsla att det i alla fall kan vara möjligt i böckernas värld.
Text: Vivian Gustin