Zola Jesus, Debaser Slussen
Betyg: 4
Den rysk-amerikanska operaskolade sångerskan Nika Roza Danilova, mer känd som Zola Jesus, har tre album och ytterligare några EP:s in i sin karriär hunnit ge ett antal spelningar på svensk mark. Publiken har gradvis vuxit sig större men frågan är om den någonsin varit lika förväntansfull som ikväll. På relativt kort tid har den blonda gothprinsessan lyckats befästa sig som en etablerad akt inom den alternativa musikscenen.
Hon inleder med låtar från senaste skivan Conatus men blandar givmilt in en hel del från Stridulum II vilken jag fortfarande håller som hennes bästa album. Som scenperson är Zola Jesus rätt så fängslande att iaktta när hon rör sig i takt till de (i livesammanhang aningen mer) industriella låtarna. Vid ett tillfälle hoppar hon till och med ner i publikhavet, varifrån hon sjunger sisådär en halv låt.
Rösten är hennes främsta vapen, inte bara kraften som reverbet bidrar med utan det enastående register som, inte minst när Sea Talk tar vid där Collapse slutar, inspirerar till så enormt starka känslor. Det är fysiskt omöjligt att lämnas oberörd.
I längden känns det som att Zola Jesus uteslutande hämtar allt sitt material från exakt samma mörka hål. Stundtals är det på gränsen till enformigt när hon med samma medel gång på gång försöker ge uttryck för sin storslagna romantik. För att ta nästa steg kan det nog krävas att hon vågar experimentera med mer varierade infallsvinklar. I sina bästa stunder är det redan vackert men jag saknar kontrasterna som skulle kunna göra det mästerligt.
