Det råder en viss osäkerhet om vad ”Teatern bortom teatern” kan betyda, även bland kongressens deltagare. Förmodligen står det i programförklaringen, men som en amerikansk delegat viskade till mig under välkomsttalet (viska är kanske en överdrift, han var tvungen att prata ganska högt för att överrösta alla andra som inte lyssnade på vårt förmodat varma välkomnande), vem tar sig tid att läsa det? Med största sannolikhet blir ämnets betydelse tydligare under veckan.
Warszawa är en märklig stad. Allt är så … stort. Staden i sig är inte så märkvärdig, den hör inte till Europas främsta på några punkter. Däremot är gatorna breda som stadsdelar. Det är som om arkitekterna fruktade att varje hus skulle kunde rasa samman, och de breda gatorna är hans säkerhetsmarginal om det skulle ske. Eller så är staden, som återuppbyggdes efter en mer eller mindre fullständig utplåning under andra världskriget, byggd för uppvisningar av diverse militär materiel som kräver både säkerhetsavstånd och distans för att ingjuta den rätta känslan av respekt.
Det sägs att gamla stan här är uppbyggd så som den såg ut innan kriget, efter att även den ha jämnats med marken.
Jag är i Polen, på IATCs årliga kongress för teaterkritiker. Vi diskuterar varför teaterkritiker och människor som sysslar med teater svälter och får högst begränsade pensionsavsättningar, men i ärlighetens namn är förklaringarna ganska enhanda (för att inte säga vinklade) och lösningarna få.
Kvällens föreställning A Piece on Mother and Fatherland handlade om moderskapets och kvinnans instängda roll. En frisk fläkt och mycket välspelad, om än lite väl på den säkra sidan. Fem kvinnor och en man i drag-utstyrsel (de hade alltså likadan kläder på sig) öppnar scenen i en i det närmaste ritisk sång, för att haussa moderskapet. Ett gäng fördomar demonteras därefter, om kvinnans förmodat korta väg till sammanbrottet, vikthets och frigörandet från den egna modern.
Polsk teater har ett mycket gott rykte. Det blir en spännande vecka.
Text: Johan Ranstam
Tidigare rapporter:
Rapport 2 från fem dagars konferens om teaterkritiken och dess roll i samhället
På väg till fem dagars gnäll om teaterkritikens usla förutsättningar?