Tänk om det sista jag gör är att skicka två surdegsbröd ur ugnen. Vilket märkligt eftermäle till det skulle bli.
Det är dags för avresa snart. Fem dagars konferens om teaterkritiken och dess roll i samhället, i regi av AICT-IACT (International Association of Theatre Critics). Jag har en aning om att detta blir fem dagars gnäll om teaterkritkens usla förutsättningar. Tidningar publicerar allt mindre teaterkritik, och de skrala penningpåsar som utbytts mot ett par raders visdom och uttryck för tycke och smak har magrat i en fart som skulle få vilken nationalekonom som helst att vifta med ett skolboksexempel av prissättning på en fri marknad. I en värld som tycks bry sig allt mindre om kultur är teaterkritiken en ganska marginell företeelse, och till på köpet en konsekvens av det minskade intresset för teater i stort – för ännu så länge har ingen kläckt idén att teaterkritiken i sig kanske inte längre är intressant.
Konferensen hålls i Warsawa, Polen. Jag har aldrig varit där. Passande nog tar jag med mig massor av pennor i en ingivelse av skräck över att de inte skulle ha elektricitet där. Men det är klart, elektricitet har de i Polen. Förmodligen. Om jag bara kan hålla mig vid liv länge nog för att surdegsbröden ska träda ur mitt eftermäle och goda tankar om teater ta deras plats är jag nöjd. Hur lång tid det tar vet jag inte, men som skäl att klamra sig fast vid livet i en avkrok som Warsawa är det väl så gott som något.
Hur skulle du allra helst vilja läsa din teaterkritik? Som långa djuplodande artiklar i papperstidningar? Som korta referat i tidningar, där handling, fördelar och nackdelar behandlas effektivt för att rendera ett lättfattligt betyg? Eller som realtidsreportage via Twitter?
Varför har vi fortfarande inte sett en fotodriven recensionsstil, där bilden får stå i centrum, funderar jag på? Eller recensionsgrupper på Facebook där vem som helst kan recensera i en statusuppdatering? Eller är vi helt fel ute? Skogen på båda sidor av vägen mot Skavsta är tyst. Svarslös. Det betyder inte att du måste vara det. Kommentera – hur, vad och varför vill du läsa?
Text: Johan Ranstam
Läs även andra bloggares åsikter om teaterkritik, teater, teaterkritiker