Döda utan gravar
Fröa Konstnärliga Teater, hos Göteborgs Dramatiska Teater
Regi, bearbetning: Erik Otterberg
En psykologisk thriller – jo, det kan man verkligen säga – som hade premiär fredagen den 23 mars, 2012, i Göteborgs Dramatiska Teaters lokal på Stigbergsliden 5 b. Värd är Fröa Konstnärliga Teater.
Vad jag kom ihåg av Jean-Paul Sartre var att han levde med Simone de Beauvoir, att han var existentialismens fader och att han hade skrivit Äcklet och Inför lyckta dörrar. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 1964, men vägrade att ta emot det.
Döda utan gravar skrev han 1946 och handlingen i pjäsen får en verkligen att tänka på andra världskriget, pratet om kanslern inte minst. De sadistiska tortyrscenerna är nervkittlande och skådespelarnas rollprestationer är verklighetstrogna. Spark i magen – JA! Den franska Vichyregeringen, som kollaborerade med de tyska nazisterna, fick den franske medborgaren att ta ställning för motståndsrörelsen i kampen mot ockupationen och fascismen.
Jag lider verkligen med motståndskämparna, inspärrade på en vind. Efter ett misslyckat uppdrag har de blivit tillfångatagna och en efter en förs de till tortyrrummet för att de skall tala om för tortyrledarna vem som är deras ledare. I byn där de blev rekryterade till motståndscellen finns 300 likstela kroppar som ligger och förmultnar. Krigspessimismen går att ta på. Ändå finns det en önskan hos dem att de inte ska dö förgäves. Att deras sista uns av integritet inte ska gå förlorat.
Det är en fruktansvärt bra pjäs som lämnar eftertankar om vad människor är kapabla till och det spelar ingen roll vilken tidsperiod vi befinner oss i. Scenariot som pjäsen gestaltar kan återupprepas oberoende av tidsperiod. Fascismen visar sitt ohyggliga ansikte för oss. Du går inte oberörd därifrån, jag är bedövad och ödmjuk inför uppgiften att återge pjäsens handling.
Text: Katarina Bredberg
Medverkande
Isabella Wallin – Petrén
Kalle Sterner – Jens, motståndscellens ledare
Ikí Norgren – Fanny, Louises yngre syster
Dahn Lindmark – Langburger
Tika Lahne – Hannah
Fanny Klevmar – Louise
Rebecca Karlsson Järdmo – Shahana
Jon Gavelin – Qvist
Ibrahim Ebrima Faal – Charon
Erik Otterberg – regi, bearbetning
Jean- Paul Sartre – författare
Nathalie Otterberg – regiassistent, medproducent
Fredrik Johansson, Sara Sanzén – producenter
Christian Palm – musik
Rebecca Karlsson Järdmo – smink
Bo Arnryd – alltiallo
Läs även andra bloggares åsikter om Fröa Konstnärliga Teater, Sartre, Göteborg, teaterrecension