Onsdag den 21 mars 2012 ska Sveriges riksdag rösta om alla kontakter vi tar via epost, SMS, telefon och på Internet ska sparas i minst sex månader. Var du är när du har kontakt med någon registreras och sparas också, enligt datalagringsdirektivet.
Syftet är att polisen ska kunna använda dem när man utreder brott. När polis och åklagare misstänker någon för ett brott som kan ge två års fängelse ska uppgifterna kunna lämnas ut.
Att denna lag, datalagringsdirektivet, kommer att beslutas i riksdagen är knappast någon tvekan om:
Socialdemokraterna är överens med de fyra borgerliga partierna och därmed finns en majoritet för den nya övervakningslagen.
Lagen kommer att införas i maj i år.
Intressant är att alla ungdomsförbunden är emot datalagringsdirektivet – och vad betyder det att några av dessa förmodligen sitter i riksdagen idag och röstar enligt partipiskan, emot sitt eget samvete?
Några centerpartister, bland annat Fredrik Federley, väntas rösta nej. Det är starkt – men ändå tänker jag på omröstningen kring FRA-lagen där hans nejröst kunde gjort skillnad. När han och kanske några till nu röstar nej är det mest att de visar upp sin egen åsikt, men de riskerar inte att förstöra partilinjen från att genomföra direktivet.
Här har jag skrivit mer om datalagringsdirektivet.
Nisse målare har också skrivit om datalagringsdirektivet, liksom Anna Troberg och Martin Moberg och Dagens Nyheter.
Läs även andra bloggares åsikter om datalagringsdirektivet, Federley, överakning, juridik
så frågar man varför vi skall starta Barn- och Ungdomsrättspartiet….
Många röstar emot partipiskan hoppas jag! Det är totalt obegripligt att vi ställer upp på detta övervakande – av oskyldiga människor. Insatser skall sättas in när man är misstänkt för ett brott och sen är man skyldig när det är bevisat. Att nu göra en lag som säger att samtliga svenska medborgare är misstänkta för något är absurt!
Detta är ett steg bakåt för oss demokrater. En svart dag.
Ett spel för gallerierna av Federley och Centern! Det finns majoritet för DLD även om alla centerns ledamöter röstar nej, därför blir hans röst betydelselös.
Detta är en medveten strategi från Lööf, att låta Federley rösta nej för att behålla liberala väljare.
På 70-talet, i dataålderns barndom och långt före Internet, framfördes kritik och oro inför en framtid med en allt högre grad av övervakning. Oron inför övervakningssamhället var själva kärnan i motståndet mot ”datasamhället”. Nu är vi där och ingen verkar bry sig. Är det konstigt eller bara helt följdriktigt? Vi har sakta men säkert anpassat oss till en allt högre grad av övervakning. Datalagringsdirektivet kommer inte som en chock utan mer som en bekräftelse på var i historien vi redan befinner oss.