Avalon – ett guldkorn på den svenska filmmarknaden

Titel: Avalon
Betyg: 5
Premiär: 24 februari

I Axel Peterséns debutfilm ”Avalon” är det tennisvecka i Båstad. 60-åriga Janne(Johannes Brost), som precis avtjänat ett straff med fotboja, gör ett halvhjärtat försök att börja om på nytt och befinner sig på orten tillsammans med systern Jackie och sin jämngamla affärspartner Klaes, för förberedningar av öppningen till den nya nattklubben Avalon. Det förväntas bli en succé, ett nytt partymecka för den festsugna eliten. Men när Janne av en olyckshändelse dödar en baltisk byggarbetare förvandlas sommaridyllen i ett överflöd av alkohol och pengar, abrupt till en ångestladdad verklighet. Som konsekvens dras han långt ner i det mörka träsket av kriminalitet.

”Avalon” har blivit internationellt uppmärksammad och vann priset Discovery Section Award på den prominenta filmfestivalen i Toronto. Nyligen visades den även på Berlinale, där den blivit utvald till sektionen Forum, som fokuserar på framtidslöften i gränslandet mellan konst och film. Johannes Brost får här, efter många års frånvaro från vita duken, sin revansch och gör en lysande gestaltning av en man som sedan en lång tid tillbaka passerat sitt bästföredatum. Motspelarna i den förfallna trion, Leonore Ekstrand och Peter Carlberg, gör även bra prestationer som två sorgliga figurer som lever för dagen och försöker avsäga sig allt ansvar genom att desperat hålla kvar vid ungdomen. Nostalgin och de gamla minnena från den ljuva tiden gör sig tydlig i en scen när ljuset från discokulan träffar Janne som ensam dansar i den tomma nattklubbslokalen till 80-talshiten ”Avalon”.

”Avalon” är en stilsäker och imponerande långfilmsdebut med ett skickligt kameraarbete och ett konstnärligt bildspråk som fascinerar. Med kameravandringar över vackra landskap i kontrast till brottslighetens smuts berättas det om en samtid som majestätiskt mynnar ut i en dämpad version av nationalsången. Denna dramathriller som skildrar en festande generation som vägrar växa upp är en riktig fullträff, utförd med finess, och ett guldkorn på den svenska filmmarknaden.

Text: Victoria Machmudov

Läs även andra bloggares åsikter om Avalon, film, filmrecension, Johannes Brost