Roman Polanski och Max von Sydow är två av de heta namnen i veckans filmpremiär och för den som gillar hiphopbuskis gäller Sean Banan.
Max von Sydow är Oscarsnominerad för sin roll som stum gammal man som kommunicerar med lappar i filmen ”Extremt högt och otroligt nära”. Filmen handlar om en ung pojke vars pappa (som spelas av Tom Hanks) dör under terroristattacken mot World Trade Center i New York 2009.
Helena Lindblad, DN, gav betyg 3:
Kollektiva trauman av stora mått, som terrorattacken mot tvillingtornen, behöver tid för att förstås. ”Extremt högt och otroligt nära” är helt klart den bästa 11 september-filmen hittills, även om händelsen i stort sett befinner sig utanför bild. Och en film som lägger ännu en pusselbit till förståelsen av sociala funktionshinder – ett tema som fiktionen börjat intressera sig för på allvar. Men det väsentliga är att Daldry låter ”Extremt högt och otroligt nära” vara det den är, en allmängiltig berättelse om en alldeles ofattbar förlust och en saknad bortom allt förstånd.
Kulturbloggen gav också betyg 3.
Veckans mest hyllade premiär – och mest intressanta är nog ändå Roman Polanskis återkomst som filmregissör. Filmen Carnage bygger på ett teatermanus, franska Yasmina Rezas ”Massakerguden” från 2007.- vilket märks tydligt i filmversionen som är väldigt teatral.
Jodie Foster och Roman Polanski Reilly spelar paret Penelope och Michael Longstreet, Kate Winslet och Christoph Waltz är Nancy och Alan Cowan.
De träffas hemma hos Penelope och Michael. Paret Cowans elvaåring Zachary har i ett bråk slagit till Longstreets jämnåriga Ethan med en gren och skadat två av hans tänder. Longstreets vill att bråket ska få en rimlig och förnuftig upplösning. Pojkarna kan nu, menar Penelope, undervisas i hur man löser konflikter.
SvD gav betyg 5:
Carnage är inget djupsinnigt stycke, men väldigt god underhållning, där skådespelarna uppenbarligen har haft mycket roligt och låter publiken dela glädjen. Polerna utgörs av den politiskt korrekta läraren Penelope (Foster) och den nonchalante och av sin mobiltelefon upptagne advokaten Alan (Waltz), som under hela tiden avbryter diskussionen om parkincidenten med samtal om en process mot ett läkemedelsföretag.
En film som också får bra kritik är ”Vi måste prata om Kevin” som bygger på Lionel Shrivers roman. Det är en bok och en film som handlar om något av det svåraste i livet att uppleva. En mor skriver ett brev till sin man för att reda ut tankarna och känslorna kring att tonårssonen begått ett massmord. Filmen är stark och skickligt gjord och fungerar mycket bra. En viktig del i att filmen fungerar är att Tilda Swinton är helt rätt i rollen som mamman.
SVD gav betyg 5:
Hon har också ett trumfkort på hand i form av Tilda Swinton, som gestaltar Evas moderliga nederlag och isande självhat med en kuslig intensitet. Relationen mellan mor och son är dels ett skoningslöst krig, dels en ömsesidig identifikation, vilket resulterar i både förbittring och en paradoxal respekt. Och JohnC Reilly är sublim som den av välvilja förblindade fadern som ingenting anar eller begriper.
De litterära kvaliteterna förvandlas här med intelligens till filmiska.
Svenske filmregissören Daniel Espinosa har gjort sin Hollywood-debut med filmen Safe House med Denzel Washington i en av huvudrollerna. Espinosa har avgjort visat att han kan göra action. Frågan är om det inte blivit för mycket action utan någon större mening. Kulturbloggen gav betyg 2 och DN gav betyg 3.
Sean Banan i Seanfrika är en förnedringssåpa på steroider och ängladamm. Svenska folkets senaste favoritgycklare ur en etnisk minoritet skapar orgier i hårig nakenhet och plumpa rumpskämt i en parallellvärd som spontanuppstått ur Kikki Danielssons löpsedlar.
Veckans bottennapp är väl inte helt oväntat Sean Banan inuti Seanfrika
SVD gav betyg 1:
Sean Banan i Seanfrika är en förnedringssåpa på steroider och ängladamm. Svenska folkets senaste favoritgycklare ur en etnisk minoritet skapar orgier i hårig nakenhet och plumpa rumpskämt i en parallellvärd som spontanuppstått ur Kikki Danielssons löpsedlar.
Expressen däremot gav Sean Banan betyg 3:
Hip hop-komikern Sean Banan är en ofarlig mix av Sacha Baron Cohens Ali G och Borat, som sjunger och dansar. Det är svenskljummet, bränner inte riktigt till, men han är små-mysig.
Dem sjätte filmpremiären den här helgen är Josh Tranks Chronicle som fått ett medelmåttigt mottagande, exempelvis 3 i SVD:
Inåtvänd tonårskille trakasseras både av sin far och av sina jämnåriga. Han hittar mystisk alien-grej i ett hål i skogen, får superkrafter och blir populär. Vi ser allt genom killens ständigt dokumenterande digitalkamera. Gäsp?
Hur som helst, en stor filmvecka med sex filmer som kan locka väldigt blandad publik.
Fler recensioner av veckans filmpremiärer:
Expressen: Chronicle
Expressen: Carnage