Filmrecension: New Years Eve

Titel: New Years Eve

Betyg: 1

Premiär:  25e December

I New Years Eve får vi följa ett antal olika personer runt om i New York på nyårsafton, dom flesta är relaterade till varandra på ett eller annat sätt, eller så blir dom det. Karaktärerna är allt ifrån en man döende i cancer, en rockstjärna som försöker vinna tillbaka sin flickvän till två obekanta grannar som fastnat i en hiss.

New Years Eve är en typisk romantisk ”komedi” som kommer passande till jul för att sprida lite feeling inför nyår, jag känner dock ingenting. Filmen känns hastigt ihopskrapad, manuset är patetiskt och mitt första skratt kommer först i eftertexterna, illa. Det är otroligt att man lyckats samla så många bra skådisar i en film och ändå är slutprodukten så dålig. Med namn som Robert Deniro, Hillary Swank, Michelle Pfeiffer och Til Schweiger så borde slutprodukten vara sebar.  Å andra sidan består andra hälften av skådespelarna mest av tv-skådisar som Sarah Jessica Parker, Ashton Kutcher, Lea Michele, Katherine Heigl och sjukt störiga Sofia Vergara, som sliskiga rockstjärnan Jensen ser vi Bon Jovi.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om denna film. Jag är ett galet fan av Love Actually och hade någonstans inom mig förhoppningar om en skön feel good-rulle, men New Years Eve väcker mer kräkreflexer. Filmen vill vara någonslags lycklig saga där allt kan hända, men den känns bara så tom och jävlig.

Men för att lägga in en positiv kommentar om filmen så kan jag nog säga att jag absolut kan tänka mig att se filmen dagen efter nyår, när jag ligger i soffan, bakfull och kräks och behöver ljud i bakgrunden. Då man man somna fem minuter in i filmen och ändå veta hur det ska sluta då den är så förutsägbar.

Men en snabb summering då, New Years Eve är inte en bra film, den är varken mysig eller rolig. Se filmen och vad du får är två timmars dåligt skådespel och massa reklam för New York. Nej, jag håller mig nog till Love Actually. Gott nytt år.