La Traviata, opera av Giuseppe Verdi
Kungliga Operan 27 november 2011
I går eftermiddag på en av årets blåsigaste dagar tog jag tåget till Stockholm och Kungliga Operan för att uppleva framförallt Ermonela Jaho och Krister ST Hill i Giuseppe Verdi´s ”La Traviata”.
Det är en uppsättning som är signerad Den Kongelige Opera´s tidigare operachef Kasper Holten.
Han har förlagd handlingen i denna klassiska opera i vår tid, ett grepp som jag inte helt tycker är särskilt lyckat även om det påstås att uppsättningen sätts upp på det sättet som Giuseppe Verdi i egentligen hade önskat. Jag är dock ganska tveksam till att detta påstående är en korrekt tolkning av kompositörens tankar, men det är en annan historia.
Grundhistorien i La Traviata, som ju bygger på Alexandre Dumas d.y. bok ”Kameliadamen” från 1848, och som skildrar en kurtisans värld och öden i dåtidens Paris. Violetta blir förälskad i den unge Alfredo Germont, men av familjeskäl motsätter hans far Giorgio Germont, deras förbindelse och övertalar Violetta Valéry att bryta förbindelsen för som det heter familjens skull. Violetta dör av den tidens sjukdomar, lungsot och familjen Germont återgår till att leva sitt borgerliga liv som den tidens krav ställde. Man kunde tillåta att göra ungefär vad som helst bara man undvek att ställa till skandal.
Jag kan förstå att Kasper Holten har velat förlägga handlingen till dagens förhållandena, men resultatet har inte blivit särskilt bra åtminstone inte i min operavärld. Vem vill se Violetta som en hemlös prostituerad? Åtminstone inte undertecknad.
Om man nu bortser från själva uppsättningen så är resultatet av denna ändå ganska bra. Till det utmärkta resultatet bidrar i stor utsträckning en albanska sopranen Ermonela Jaho och vår egen barytonstjärna Krister ST Hill.
Ermonela Jaho är nog den bästa Violetta som jag har upplevt de senaste åren och hon har ju också sjungit denna roll på några av världens största operascener, som Royal Opera Covent Garden i London, men också på Metropolitan Opera i New York.
Hon behärskar sin röst till absolut fulländning och dessutom bidrar hon ju till att lyfta sin motspelare till högre nivåer. Jag har nog aldrig hört Klas Hedlund så bra som han var i går eftermiddag och det är en fantastisk utveckling, som han har genomgått sedan jag hörde honom för första gången i ”Rhenguldet”, på KO 2006.
En annan anledning till att jag valde att åka till kungliga huvudkommunen för att se en uppsättning av ”La Traviata”, som jag har sett åtskilliga gånger, stavas Krister ST Hill. Det var ju förfärligt länge sedan jag kunde uppleva hans röst på en svensk scen. Tror att jag senast hörde honom som Klingsor i Parsifal på GöteborgsOperan.
När jag hörde honom sjunga faderns sång om det underbara Provencal, så kunde jag känna en liten tår i ögonen, men i övrigt blev jag inte särskilt berörd i denna Kasper Holten- uppsättning.
Även övriga medverkande svarade för goda insatser och särskilt uppskattade jag Sara Olssons Flora Bervoix , men också Håkan Starkenberg´s Gastone de Létorières och Mikael Axelsson´s Doktor Grenvil.
Eftermiddagens dirigent, Alberto Hold-Garrido höll Hovkapellet i bra tyglar och Kungliga Operans kör, gjorde som vanligt mycket bra ifrån sig.
Passa på tillfället att se och uppleva en världsartist som Violetta Valéry, nämligen Ermonela Jaho. Sista föreställning ges 19 december 2011.
Produktionsteam
|Dirigent: Alberto Hold-Garrido| Regissör: Kasper Holten|Scenografi och kostym: Steffen Aarfing|Ljusdesign: Jesper Kongshaug|Koreografi: Marie-Louise Sid-Sylwander|
Medverkande:
Violetta Valéry: Ermonela Jaho
Flora Bervoix: Sara Olsson
Annina
Alfredo Germont: Klas Hedlund
Giorgio Germont: Krister ST Hill
Gastone Létorrières: Håkan Starkenberg
Baron Douphol: Magnus Lindén
Markis d´Obigny: Mikael Magnell
Doktor Grenvil: Mikael Axelsson
Josef: Thomas Annmo
Ett bud: Jan Sörberg
Enligt regissören, Kasper Holten ville han förlägga handlingen i Verdis egen tid, något som den dåtida censuren inte gick med på. Om detta är korrekt kan jag inte ta gift på, men då undrar jag varför Holten valde att förlägga handlingen till 100 år efter Verdis död? Scenografiskt var det en av de mest förfärliga uppsättningar som jag har sett, men sångligt en mycket fin operaupplevelse. Utöver Ermonela Jaho var det också roligt att höra Krister St Hill.