Elmander var ett stort löfte en gång i tiden. Tyvärr fick han, som rätt många andra unga lovande talanger, inte förtroendet att spela så mycket i landslaget just då när de hade som bäst förutsättningar att blomma ut.
Att leda ett lag handlar om att ha fingertoppskänsla och tajming för när en talang och lovande förmåga ska få chansen att ta för sig.
Nu har Elmander inte visat så bra form på sista tiden. Så det bara logiskt att han inte är med i truppen. Men det är synd att det inte satsades hundra på honom när han var i bäst form och hade störst potential att blomma ut.
Men som sagt: nästa onsdag, 19 november, spelas årets sista landskamp i fotboll.
Sverige möter Holland i Amsterdam.
Matchen sänds i kanal 9, kickoff 20.45.
Kul är att en debutant finns med i truppen: Ajax mittfältare Rasmus Lindgren.
Och så ser jag fram emot att Sebastian Larsson ska få mer speltid.
Så här tycker Andreas Rolfer på DN:
Den innehåller visserligen fräscha namn som Petter Andersson och Rasmus Lindgren, men utan att det skett på bekostnad av någon ”gammal goding”.
De nya spelarna har fått platser som redan lämnats tomma. Safari, Holmén, Elm, Andersson, Lindgren och Berg skulle lika gärna kunnat vara Edman, Alexandersson, Svensson, Linderoth, Ljungberg och Allbäck.
Om det inte vore för att de sistnämnda tackat för sig eller kämpat mot skadebesvär tror jag Lagerbäcks trupp sett ut som den alltid gjort.
Här är truppen som är uttagen att spela för Sverige i landskampen mot Holland:
Målvakter:
Andreas Isaksson, PSV Eindhoven
Johan Wiland, IF Elfsborg
Försvarare:
Andreas Granqvist, FC Groningen
Petter Hansson, Stade Rennais FC
Daniel Majstorovic, AEK FC
Olof Mellberg, Juventus FC
Mikael Nilsson, Panathinaikos
Behrang Safari, FC Basel
Fredrik Stoor, Fulham FC
Mittfältare och anfallare:
Daniel Andersson, Malmo? F
Petter Andersson, FC Groningen
Marcus Berg, FC Groningen
Viktor Elm, Kalmar FF
Samuel Holme?n, Brøndby IF
Zlatan Ibrahimovic, FC Internazionale
Kim Källström, Olympique Lyonn
Henrik Larsson, Helsingborgs IF
Sebastian Larsson, Birmingham City FC
Rasmus Lindgren, AFC Ajax
Markus Rosenberg, Werder Bremen
Christian Wilhelmsson, Al-Hilal
Relaterade artiklar:
Aftonbladet 1 och Aftonbladet 2.
Svenska Dagbladet
Andra bloggar om: fotboll, landskamp, Zlatan, Elmander, Lagerbäck, Holland, Sebastian Larsson
Under enorm turbulens i AIK har tränare Norling (som ändå gjort klubben stora tjänster ) fått sparken. Björklöven (ishockey) sparkar sin tränare p.g.a. dåliga resultat i försäsongen. Där jag bor sitter klubbtränare och landslagstränare ytterst löst – ”Hicke” Hickersberger avgick (”frivilligt”) och den nye tränaren (en uråldrig tjeck) sitter redan skakigt efter pinsamma resultat mot Färöarna (!) och Serbien.
Men en person sitter fast som en klippa, i med- och motgång lika nämligen Lars Lagerbäck. Vad är det som gör att denne man är höjd kanske inte över all kritik men i vart fall över varje konsekvens. (Vem 17 är ”Lagrell”? Vem har valt honom?)
Men även om det omöjliga skulle ske och Lagerbäck finge gå kommer man inte att ha det mod som krävs nämligen att kalla in en holländsk, tysk eller kanske fransk landslagtränare utan det blir naturligtvis en befordran av någon annan svensk fotbollsbyråkrat.
Svensk fotboll, både på landslags- och klubbnivå är dömd att spela på sin höjd en tredje rangens roll i Europa. Naturligtvis beror detta inte uteslutande på lagledning och för den delen spelare utan är huvudsakligen ett resultat av de ekonomiska och strukturella krafter som numera styr den internationella fotbollen. Men inte gör man det bästa av situationen genom att låta en provinsiell gullighetsattityd vara riktningsgivande för utvecklingen av svensk fotboll.
(Skribenten ovan talar om Elmander. Ett annat ännu mera flagrant fall är Kennedy Bakircioglu. Han kunde ha utvecklats till just den spelfördelare och primus motor som landslaget behöver -tänk Beckham, tänk Nordqvist, tänk Zidane eler Antonin Panenka. Men nu är det för sent.)