French Films, Debaser Slussen
Betyg: 3
När jag hörde deras debutalbum Imaginary Future insåg jag snabbt att att de är det bästa som har hänt finsk pop på jag vet inte hur länge. Vissa hade turen att se dem på Popadelica i somras men för mig var spelningen på Debaser Slussen min första French Films-spelning.
I sin ungdomliga iver hittar de stundtals helt rätt men det tenderar även att slås av lika plötsligt. Detsamma gäller låtarnas substans, eller snarare, mitt intryck av låtarnas substans.
Den skyhöga inledningen med This Dead Town, som även är öppningsspåret på skivan, fyller Debaser med frustration. Frustration över att ha missat 70-talets post punk-våg. En frustration bandet knappast är ensamma om att känna, majoriteten av publiken ser ut som inbitna Joy Division-fans trots att medelåldern ligger långt under trettiostrecket.
Det är även någorlunda enkelt att härleda French Films till band som Echo and the Bunnymen och The Jesus and Mary Chain. Live har de lite av The Ramones över sig och de är heller inte helt olika den brittiska popsensationen The Vaccines. Egentligen är jämförelserna irrelevanta – de står på sina egna ben. Om en folksångare anklagas för att låta som Bob Dylan är det ingen som bryr sig och bröderna Reid är French Films Bob Dylan.
Jag ser en enorm utvecklingspotential och de är definitivt ett band värt att hålla ett extra öga på i framtiden.