Artist: Ane Brun
Titel: It all starts with one
Betyg: 4
Datum: 7 september 2011
Med Ane Bruns fjärde album ”It all starts with one” tar den norska artisten definitivt steget från vän singer/songwriter till de stora teatermässiga popmusikerna. Med teatermässig menar jag en musiker som förmedlar mer än lättsam musik utan också har något slags dramatiskt över musiken, ofta med något budskap.
Egentligen hade Ane Brun planerat att släppa sitt fjärde album 2010. Det sköts upp eftersom hon fick inbjudan att turnera dels med Peter Gabriel och dels med Ani Difranco. Kanske det gjorde att hennes musik fördjupades.
Skivan producent, musikern Tobias Fröberg har varit vän med Ane Brun ända sedan Ane flyttade till Sverige från Norge i början av 00-talet.
Ane Brun berättar att de fick många tillfällen att föra många samtal på olika fik på Söder om hur plattan skulle bli, på grund av att den försenades av turnéera.
– Något som Tobias och jag pratade om tidigt var elementet rytm. Vi ville att det skulle vara mer framträdande än på mina tidigare skivor. Jag har ju haft mycket rytm i min gitarr, ågot som har gjort det svårt att lägga till trummor. Denna gång hade jag det i åtanke när jag skrev låtarna – att de inte nödvändigtvis behövde bygga på ett gitarrarrangemang. Jag fokuserade på att skriva en fantastisk text och en stark melodi och att resten fick komma i studio i samarbete med musikerna och Tobias. Det blev ett annat sätt att skriva på, mycket intuitivt. Flera av låtarna är också skrivna på piano, berättar Ane Brun.
Resultatet blev hennes förmodligen hittills starkaste album. Den större fylligheten i musik märks direkt på öppningsspåret ”These Days” som är ett dramatiskt spår med trummor i bakgrunden. Jag räknar det till ett av de tre bästa spåren på albumet.
Ett annat av mina favoritspår är ”One” – spåret som gett albumets titel, ”It all starts with One”. Ane Brun inspirerades av händelserna i Egypten, rebellerna och frigörelsen där, när hon skrev den. I en intervju i DN berättar hon:
När vi träffas i inspelningsstudion ett par månader senare, säger hon att det som hände i arabvärlden påverkade arbetet med skivan:
– Det gick rakt in i mig. Vilket mod! Jag hade länge tänkt skriva om att man måste ta första steget för att förändra något och just då blev det väldigt lätt att leva sig in i det.
Albumet består av tio spår med eftertänksamma texter. Några spår är gitarrbaserade, några bygger på pianot. De är spår som bäst lyssnas på i lugn och ro, för det är inte låtar med stora åthävor utan många små detaljer som du upplever bäst om du tar dig tid att verkligen lyssna.
I ”Worship” gästsjunger José Gonzáles. Deras röster passar perfekt tillsammans eftersom de båda har personliga röster med mycket karaktär i.
I ”Do you remember” flankeras hon av systrarna i bandet First Aid Kit.
Mitt tredje favoritspår, förutom ”One” och ”These Days” är avslutningsspåret, ”Undertow” som jag inte kan lyssna mig mätt på. Ane Bruns röst och musikerna skapar en suggestiv sång.
Läs även andra bloggares åsikter om Ane Brun, popmusik, skivrecension