Kulturbloggens skribent Linnea Amling rapporterade på plats från Gävle och så här tyckte hon om dag två.
Band: Vomitory
Betyg: 3
Klassiskt dödsmetalband som spelade på den lilla scenen. Väldigt bra band som tyvärr drogs ner på grund av det extremt dåliga ljudet. Det lät lite som en ko som fastnat i en mixer, vilket då är någonting negativt. Bästa låten får bli The Carnage Rages On.
Band: Agnostic Front
Betyg: 3
Agnotic Front är ett gammalt hardcore-band från New York. Med en lite aggressiv framtoning kör de hetsig men bra hardcore. Längst fram står de mest trogna fansen och röjer vilket senare blir en lättare moshpit. De spelade en ny låt på spanska som var grymt bra, minns dock inte vad den hette. Mitt största frågetecken under konserten är vem det var som stagedivade. Hur överlevde du och hur kom du upp på scenen? Ring mig om du ser detta!
Band: Soreption
Betyg: 5
Hamnade av en slump inne på lilla scenen när Soreption började spela. Teknisk dödsmetal har aldrig varit min starka sida, eller något jag tyckt speciellt bra om, men detta var riktigt bra! Dagens bästa spelning om jag får säga det själv. De hade i alla fall festivalens bästa trummis som levererade magnifika blast beats! Helt underbart!
Band: Kreator
Betyg: 4
Med sköna Millie i spetsen levererade Kreator ett hårt och tyskt trashmetal set. Med en utav dagens största publiken fick de även till festivalens hittills största mosh. Längst fram trängdes 13-åringar med 50-åringar, alla headbangades med sina långa lockar och djävulshorn högt ovanför skallen. Bästa låtarna var Flag of Hate och Tormentor.
Band: Opeth
Betyg: 3
Opeth är ett band jag länge velat se men alltid missat. Så när de lirade på Bandit-scenen så var det ju inget man ville missa. Tyvärr så måste jag säga att det var otroligt tråkiga live. Jag är medveten om att deras musik är otroligt svårspelad och att det då är svårt att dansa runt på scenen som en dåre, men en gnutta rörelse tycker jag inte skulle skada. I det hela så var de väldigt tråkigt, hade bitvis svårt att hålla huvudet upprätt. Plus dock till Åkerfeldt som hade väldigt lustiga mellansnack. ”Hej, det är vi som är Europe från Upplands Väsby”. Spelningens höjdpunkt.



