Rapport från Sveriges Bayreuth – Karlstad – Ragnarök

Foto: Mats Bäcker
Nibelungens ring – Ragnarök
Musikdramatisk trilogi med förspel
Musik och text: Richard Wagner

Produktionsteam:
Dirigent: Henrik Schaefer
Regi: Wilhelm Carlsson
Regiassistent: Dan Turdén
Scenografi: Peter Lundquist
Kostymdesign: Ann-Mari Antilla
Ljusdesign: Torkel Blomkvist
Mask & peruk: Ulrika Nilsson
Studienleiter & kormästare: Martin Andersson
Rörelseinstruktion: Håkan Mayer
Repetitör: Martin Virin
Producent: Camilla Nordström
RAGNARÖK / I ROLLERNA:
SIEGFRIED: Pär Lindskog
BRUNNHILDE: AnnLouice Lögdlund
MÄNNISKOR
GUNTHER: Anders Larsson
GUTRUNE: Anne Bolstad
HAGEN: Johan Schinkler
DVÄRG
ALBERICH: Marcus Jupither
FÖRSTA NORNA: Maria Streijffert
ANDRA NORNA: Astrid Robillard
TREDJE NORNA: Maria Metzler Saedén
VALKYRIA
WALTRAUTE: Martina Dike
RHENDÖTTRAR
WOGLINDE: Natalie Hernborg
WELLGUNDE: Anneli Lindfors
FLOSSHILDE: Jeanette Goldstein
KÖR
SOPRANER
Anna Andersson-Blomqvist, Maja Brynskog, Rose-Marie Bäckstrand,Ida Eckerwall, Annalouisa Magnusson, Judith-Maria Schunnesson, Julia Swartling
ALTAR
Sofia Askeljung, Gun-Britt Gerhardsson, Sofia Källvik, Anna Wallin
TENORER
Kent Andersson, Felix Egegren, Linus Flogell, Emil Frodlund, Kaj Hagstrand, Kjell Lundman, Torgny Persson, Fredrik Sjöstedt
BASAR
Erik Arnelöf, Peter Bretschneider, Pär Eklund, Karl Peter Eriksson,Kjell-Thomas Heidene, Fredrik Helgesson, Conny Holmgren, Thomas Kihlström, Ola Kästel
BARN
Mirjam Alm, Ellinor Hansson, Mindie Immonen, Elsa Linder,Ludvig Sjöstedt, Azra Vegar, Samuel Wikström, Tomas Överström.

Andra omgången av Wermland Opera stora satsning på ”Nibelungens ring” avslutades som sig bör med Ragnarök. Första akten är närmare två timmar lång, dvs lika lång som en hel standardopera och inledningen kan bli både mörk dyster och tråkig. Så upplevde jag det dock inte här i Karlstad, men det kanske i huvudsak beror på att regissören har lagt upp eposet som en saga, men också på mycket goda sånginsatser av nornorna dvs Astrid Robillard, Maria Metzler Saedén och Maria Streiffert,

Första akten inleddes och fortsattes med mycket goda sånginsatser och här blev jag djupt imponerad av Anders Larsson som sjöng Gunthers parti, men också Johan Schinkler som sjöng den elake Hagen. En utmärkt insats svarade också Anne Bolstad som sjöng Guthrune´s parti.
Vid premiären var jag lite frågande till den scenografiska lösningen, med ett litet bord två skinnfåtöljer av 1950-tals modell, men denna gång kände jag ju till upplägget så nu var detta helt oproblematiskt. Inte heller var kontrasten vad det gäller klädedräkten något märkligt denna gång, men det gäller ju att tänka igenom kostymdesigners tankar kring verket vilket ju inte är helt enkelt eftersom vi inte får någon som helst vägledning i programbladet.
Till huvudnumret i första akten hör ju absolut Martina Dikes glänsande insats som den bekymrade systern till Brünnhilde, nämligen Waltraute. Det var mycket gripande även om hennes vädjande fick klinga ohörda. Det hela kompletterades alldeles utmärkt av AnnLouice Lögdlund´s Brünnhilde. Detta är ett exempel på när opera är som bäst.

Andra akten började med en duett mellan far och son dvs Alberich och Hagen. Detta tillhör en av föreställningens höjdpunkter. Duett är möjligtvis fel ordval, men det enda som jag kommer på just nu. I viket fall som helst briljerade både Johan Schinkler och Marcus Jupither.
När sedan vassallkören äntrade scenen då blev det riktigt bra. Det är fantastiskt vilket fint resultat man kan uppnå med endast sjuttton körmedlemmar!. Detta är opera när opera är som bäst! Här gjordes också utmärkta sånginsatser av Brünnhilde, som sjöngs av AnnLouice Lögdlund. Det är nästan världsklass på hennes prestation, och Pär Lindskog gjorde också mycket bra ifrån sig och nu var det fullt möjligt att uppfatta att det också fanns en fin värme i hans röst och det kändes mycket bra och därmed bidrog han också till en mycket fin operaupplevelse.

Tredje akten inleddes som sig bör med en stark insats av Rhendöttrarna som försökte locka Siegfried att lämna ifrån sig ringen, vilket han dock inte gjorde eller rättare sagt lät sig övertalas att göra.
Kören fortsatte att imponera vilket också övriga sångare gjorde, och här gäller det alla sångare ingen nämnd ingen glömd.

Slutet på operan skall ju ge förhoppningen om att ny värld eller världsordning skall inträffa efter ”Ragnarök” eller gudaskymning, illustrerades av att alla samlades på scen och några barn lyfte sina medhavda dockor i skyn och barnen är naturligtvis allas vår framtid. Det får inte samma effekt som avslutningen i Köpenhamnsringen, där Brünnhilde lyfter upp en några månaders gammal baby högt över sitt eget huvud, men fullt acceptabel och logisk.

Jag vill också ge en eloge till orkestern under ledning av dirigenten Henrik Schaefer. Orkestern har ju i ”Nibelungens ring,” en mycket viktig roll, precis lika viktig som de olika sångarprestationer.
Det var på många sätt en musikaliskt annorlunda upplevelse dels med en mindre orkester dels med orkesterns placering högst upp på andra balkong, än som jag brukar uppleva, men efter ett tag kommer jag nog ändå bara att uppleva detta som en musikalisk höjdpunkt, men jag tror att det tar en viss tid innan detta uppnås.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att denna föreställning av Ragnarök nog var den bästa föreställningen hittills och tillsammans med ”Rhenguldet” tidigare i veckan var dessa två föreställningar veckan höjdpunkt, men också de två bästa föreställningarna hittills om än med en viss konkurrens med premiäromgångens ”Valkyrian.”

Senare i veckan skriver jag nog ett sammanfattande omdöme av mina upplevelser av den tredje ringcykeln, men just känns det nödvändigt att få distans till förra veckans händelser.

Vill du läsa vad jag tyckte om premiäromgångens ”Ragnarök” kan du läsa detta här.

Kaffekopp och cigarretrök´s sammanfattning av Karlstad-ringen