Socialdemokraterna har tappat kraftigt i den senaste väljarundersökningen. I september hade de 45,7 procent i Synovates mätning nu har det rasat till 39,5 procent. Samtidigt har moderaterna och vänsterpartiet gått framåt: Vänsterpartiet ökar från 5,1 procent i september till 7,4 och moderaterna har gått framåt från 21,6 procent i september till 26,1 procent.
Andelen osäkra uppgår till 19,6 procent.
Vad är det med svenskarna? Har s tappat så mycket i förtroende för att partiet vågar visa att det finns olika inriktningar inom partiet?
För det finns slitningar inom folkpartiet också, till exempel. Och inom moderaterna. Men de hålls på mattan och vågar inte diskutera det öppet.
Att det är så varligt att våga visa diskussionen öppet? Är det inte dags för svenska folket att bli vuxet och inse att politik betyder diskussion och debatt, en ständigt pågående sådan och att partierna växer och utvecklas?
Stockholm enligt Ankersjö skriver:
Som jag ser det återstår två möjligheter för Sahlin: antingen storstädning där både vänsterfalangen och Sahlinmotståndarna åker ut på ett mycket brutalt sätt för att statuera exempel – eller att överväga att lämna över till någon annan.
Måste det vara så? Måste alla tycka exakt likadant för att det ska fungera? Om det är så, då är det väldigt sorgligt. Att människor inte inser att det är för att vi ser saken på olika sätt vi kan hitta bra lösningar. Att det är i debatten dynamiken och skapandet finns.
I kultur likaväl som i politik, där det handlar om att skapa samhället.
Men notera också att de borgerligt styrda tidningarba är snabbt framme att vinkla på det här:
Historiskt ras för s, skriver DN.
Nja, det har rasat förr, på båda sidor.
Artiklar kring senaste väljarundersökningen.
Svenska Dagbladet
Aftonbladet
Dagens Nyheter
Sydsvenskan
Andra bloggar om: väljarundersökning, socialdemokraterna, vänsterpartiet, moderaterna, Synnovate, Dagens Nyheter
Jag delar synen att det inte är farligt med diskussion inom ett parti, snarare anser jag det bra, jag anser t o m att Grönings bok är något som är väldigt bra för S. Och min förhoppning är att Mona Sahlin ser det på samma sätt, på något sätt tror jag att det är så, att Sahlin är så tuff och stark i sig själv (härdad genom Toblerone o annat som kanske t o m varit nyttigt ur detta perspektiv) att hon förmår utnyttja kritik och blåsväder till något konstruktivt. För att det krävs konstruktiva åtgärder inom S (och dess oppositionskamrater) tror jag absolut på, i annat fall är jag orolig för 2010.
Kulturvinklingsdynamiken var intressant för övrigt.
Problemet är att innan det fanns någon hint om vilket håll (s) behaga luta kunde både de som ligger nära mitten och de mot vänsterkanten i svensk politik hoppas och tro på att (s) är bästa parti.
När det kommer ett ställningstagande blir många upprörda som trodde att lutningen skulle komma åt det ena hållet. När man sen retirerar är egentligen ingen falang lika hoppfull längre, snarare misstänksam.
Lite som att ha två beundrare/beundrarinnor: väljer man den ena blir den andra ledsen. Ångrar man sig sen kommer ingen vara riktigt lika glad som i utgångsläget, om det inte är en Hollywoodfilm som slutar i en kyrka 😉
Det är slut på Glida Räckmacka nu. Socialdemokraterna har börjat precisera sig, och då är man inte längre en uppsamlingsplats för alla missnöjda utan börjar formera sig som ett regeringsalternativ. Därmed blir det också omöjligt för alla att helt sympatisera med partiet.
Så hur (s) än gjort med samarbete så hade de kommit att förlora opinion. Det låg i korten.
Däremot har hanteringen inte varit så bra. De problem och strategiska överväganden som partiet haft att göra har fallit bort i diskussionen. Till det har såväl Mona Sahlins olyckliga formuerlingar bidragit såväl som den socialdemokratiska gnällvänstern.
Men hade Mona satt sig med Ohly hade det också blivit gnäll, fast från annan håll. Och säkerligen ett väljarras.
Rumpan är alltid bak.
Nu tror jag förstås inte att debacklet runt mp/v-samarbetet är det som avgör hur medborgarna i opinionsundersökningar uttrycker sina preferenser. Det är snarare så att vi i första hand ser ett helt vanlig beteende i kristider, tenderar att gynna sittande regering. I andra hand ser vi sannolikt en effekt av att oppositionens siffror varit uppblåsta på grund av den sittande regeringens allmänna oduglighet – när då inte oppositionen klarar att i allmänhetens ögon vinna debatter klart omprövas ställningstaganden. Först i tredje hand kommer oppositionens interna “problem” och de accentuerades ju tyvärr av s/mp-utspelet som hade mycet svag förankring bland medlemmarna i det socialdemokratiska partiet.
Hej, nej det måste inte vara så – men jag tror att det måste vara så i socialdemokraterna. Socialdemokraterna är ett maktparti. Man röstar inte på S för de spännande visionernas skull.
Allting hade nästan gått vår väg tidigare, men efter utspelet med MP sattes Mona och Maria på pottan i direktsänding och ingen kunde ge några bra svar. Jag tror att det ledde till att en del osäkerhet spred sig kring deras ledaregenskaper. Borgarna visade upp en mer enad front. Jag tycker dock i grunden inte att vi ska ha någon allians utan gå till val på vår egen politik. Jag vill inte se ett Sverige där vi i princip bara har två alternativ. Som andra här tror jag också att det handlar om att vi måste komma med något själva och inte bara komma med överbudspolitik hela tiden, utan komma med något nytt och fräscht, dock inte borgaranpassat.
Håller helt med bloggaren. Jag ser detta som en god illustration till demokrati där medlemmarna säger ifrån och partiledaren lyssnar – jag tycker Mona gör det strongt och inte är så prestigebunden som karlar brukar vara. Jag tror också att det är ofarligt med olika åsikter. Tyvärr finns det ju ett gammalt garde som skall leka ordningsmän med att börja snacka om brott mot hederskodex eller att man tillhör en gnällvänster.
När det gäller opinionssifrrorna så har jag särskilt intresserat mig för frågan varför Mp och V inte tar stryk samtidigt som S utan i stället tar röster just från S. Alla tre bär ju “skulden” till att vänsterregeringsarbetet inte är igång. Om detta har jag skrivit ” Partiledningen erkänner svajandet i regeringsfrågan men vill glömma Lissabon !” ( http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=27434)
Socialdemokraternas opinionssiffror har självfallet med många saker att göra. Krisen fokuserar på Reinfeldt. Budgetgodiset har börjat märkas. Framförallt har Alliansens pratare börjat prata igen. Framförallt moderaterna.
Till detta har naturligtvis också strulet med (v) och (mp) bidragit. Nu kan Alliansen peka på oppositionen och säga: “De är inte heller så duktiga”.
Och Mosa-Monatrenden har börjat rulla på igen. Kvinna. Stockholmare, Strulare. Postmodern. Och allt vad det är.
Pär Nuder skriver i sin bok om att (s) måste hålla ihop den inre koalitionen mellan olika grupper under rörelsens stora paraply. Och att det blir krångligt at ha en allians till, ett yttre koalition.
Hur än den yttre koalitionen konstrueras kommer den inre att bli orolig. Vad händer om (mp) kommer med, undrar LO-förbund, och vad händer om (v) får inflytande, undrar pragmatiska sossestockholmare. Etc.
Till detta skulle jag vilja lägga dilemmat med socialdemokratins “väljarkoalition”.
Vad ska Mona S göra om hon av sin inre koalition, av partiet, föreläggs en politisk linje som inte hennes väljarkoalition gillar? Ska hon lyssna på partiet och förlora valet, eller skita i partiopinionen och lyssna på väljarna?
Jag frågar hur kan annat än en skrivbordsteoretiker med snurr på det mesta skriva: “Ska hon lyssna på partiet och förlora valet, eller skita i partiopinionen och lyssna på väljarna?”? Lyssnar en partiledare inte på sitt parti så har ju ena delen av ordet partiledare fallit bort. I en demokrati så är ju guskelov partiledare beroende av uttalat eller outtalat mandat från partimedlemmarna. Att “skita i partiopinionen är alltså ett i särklass dåligt råd.
Naturligtvis är det bra att man lyssnar på väljarna men hur sker det mellan valen? Jo genom miniundersökningar av väljarna omfattande ca 2500 personer som visserligen väljs ut ppå ett statitiskt bra sätt för att spegla den stora gruppen väljare. Men den sker exempelvis per telefon medan mobil används begränsat och hur påverkar det? Dessutom skall detta tolkas av en massa förståsigpåare som klär vanligt tyckande i en kvasivetenskaplig dräkt. Bäste Stickan, svara på vad sätt Mona lyssnat på väljarna när hon uteslöt V? Är det inte så att hon “bara” hade en tanke om vad hon och partiledningen trodde var bra. Och tankar är ju inte heller så dumt. Men då utan det icke verifierade påståendet om “lyssnat på väljarna” .
Bo, jag tycker SBL påpekar ett dilemma som finns i varje parti. “Partiet” står ut med ganska mycket om de vinner. Tror inte att moderaterna är sådär superledsna trots att partiet onekligen gått in i mitten, vilket gjort mer övertygade partimedlemmar och väljare besvikna. Nu har ju (m) inga partier tydligt till höger, så rösterna kvarstår.
Alla partier är hyfsat “normala” inom alliansen nu. De är iaf överens om det näringsliv som alla svenskar är del i eller besöker varje dag – det är ett nödvändigt gott.
För (s) är det något nödvändigt ont, medan de dras med två partier som tycker det är något onödigt ont. Problemet för vänsterkanten inom (s) är ju att det röstande svenska folket till 80% inser att näringslivet är nödvändigt – om än inte bara gott. Om (s) börjar ses ett parti där den synen naggas på är det fara och färde ner mot siffror på 25%.